Fagertärn & Stenbron över Letälven
90 milaturen till Skara, Åtorp och hem gick bra, med bara några regnstänk. Det är otroligt vackert med all grönska så här på vårkanten och ljuset är så intensivt, så att man får den för själen så välbehövliga ljusterapin. Såg inga levande vilda djur på vägarna, dock ett otal vägdödade grävlingar. Medtrafikanterna var observanta och tillmötesgående. Var väl bara en bil, som jag tyckte kanske borde ha väntat med att korsa en 70-väg till att jag hade passerat, men såg det som en varning på att man alltid måste vara uppmärksam och alltid vara "ett steg före i tänket".
Läser man nu om dödsolyckan i Kumla och hon som blev påkörd av en bil i Orrviken, så påminns man tragiskt om att bilförare oväntat kan svänga ut framför en. Undrar hur mycket en gul varselväst hjälper? Har en gul hoj förresten, kanske den syns någorlunda. Var med om att både lastbilar och bussar underlättat för mig att köra om vid olika påfarter, kanske är de hojåkare själva? Eller så är yrkeschaufförerna så mycket mer skärpta på vad som händer runtomkring de på vägarna?! Positivt med en kvittens på att de har sett en. Bjussar gärna tillbaka på samma goda samspel i trafiken med yrkeschaufförerna.
Beträffande alternativa vägval, så är de personliga tipsen som de jag fått i denna tråd bättre än vad man kan läsa sig till på t.ex.
1000 mil mc-väg.
Min GPS är nog lite för liten för MC-bruk, hamnade fel redan vid Stäket och kom upp på E18. Nåväl tänkte jag, låt gå med motorväg till Enköping i så fall, dessa närbelägna alternativa vägar kan jag utforska på hemvägen. Började kika på GPS igen i Enköping, följde den slaviskt ett tag, innan jag insåg att jag var på väg tillbaka (track back) mot Stockholm, på den väg jag egentligen skulle ha tagit till Enköping. Struntade i GPS'en och körde 55:an mot Strängnäs. Fina vägar, och rekommendationen att köra över Björsund var en höjdare, krokigt värre och bra beläggning. Gamla Strängnäsvägen mot Eskilstuna och 214 söderut tog mig söder om Hjälmaren, som senare anslöt till 52 och 51. Gjorde ett tankstopp vid Statoil Brändåsen, käkade en riktigt bra lunch där, fick sen höra att den utsetts till Sveriges bästa vägkrog i år av Vi Bilägare.
Stärkt av födointaget, rullade jag så bergslagsdiagonalen söderut på väg 50, lämnade den senare för väg 49 i riktning mot Skövde. Vek av mot Fagertärn eftersom jag ville prova nydäcket på lite grus. Obehagligt när det är någorlunda nyhyvlat med bara rullgrus, hade lite för hårt pumpade däck dessutom. Ut på asfalten igen, på den smala krokiga vägen förbi Undenäs, som är sönderkörd av Sveaskogs frekventa och tunga virkestransporter.
Kollade in Sveriges reservhuvudstad Karlsborg, innan jag ånyo klev upp på 49:an mot Skara.
Vägen från Skara från Axvall, via Lerdala, Låstad och upp till Mariestad, var en av turens höjdpunkter. Mycket trevlig väg. Valde sen att ta vägen väster om Skagen, Södra Råda (som hade en otroligt vacker träkyrka innan en pyroman eldade upp den) och vidare upp till Åtorp. Får återvända till Närke och köra de vägar som jag inte hann med denna gång.
Behövde åka in till Biltema och fylla på olja, såg inte nivån i fönstret. Ska en modern V-twin verkligen dra 1.5dl olja per 100 mil? Fyllde på en halv liter, men 4dl hade räckt.
Programmerade GPS'en att ta mig hem, samt att undvika motorvägar. Det blev en lustig rutt, med ett himla sicksackande upp på och av från motorvägarna. Lyckades i alla fall hitta den gamla sträckningen med namn som Köpingsvägen, Arbogavägen, mm. Inne i Västerås blev det lite cirkus innan jag till slut hittade ut på Stockholmsvägen via Irsta, skyller på GPS'en.
Stockholmsvägen 55 & 263 från Enköping via Ekolsund och Varpsund (får kika på den mäktiga runstenen en annan gång), förbi Skoklostervägskälet via Sigtuna, Märsta och avslutningsvis Norrsundavägen, Stockholmsvägen och Sandavägen bjöd på en fantastisk kvällssol (hade solen i ryggen) på kuviga vägar genom ett vårgrönt landskap.
Några bilder från Fagertärn (Tiveden) och Åtorp:
