Det är ju ett val som var och en får göra...
Men att bara köra bana och tex som jag bo i Uppsala ger ju en viss abstinens då närmsta bana ligger 30 mil bort.
Nu är jag för att åka bana och gör det mer än gärna.
Kommer även jag dyka upp i R1000 nästa år i slutet av startfältet.
Men vad som måste göras är ju att få upp riskmedvetenheten på allmän väg och sudda ut "det händer inte mig" attityden några måste ha för att köra som dom gör.
Jag har kanske fel men allt som ofta kör folk om i skymda kurvor och andra helt lifsfarlliga ställen.
Och många ger sig iväg i räsertempo på helt outforskade vägar för att upptäcka att det inte var så rakt bakom krönet som man trodde.
Så nånstans måste tanken om sin odödlighet finnas i många av oss!
Nu är det inte hela problematiken för en hojåkare.
Utan det finns ju även bilar som beter sig som om vi inte fanns och rätt vad det är gör en listig manöver så man landar in i plåten.
Hur man ska få kontakt med alla dessa och få dom att inse att vi finns är ett heltidsjobb som aldrig tar slut.
Själv så vill jag inte välja det ena eller det andra utan göra både och...
Samtidig som jag vill bli gammal och berätta om mina bravader för barnbarnen.
Bankörningen gör mig till en bättre användare av min hoj och körningen på allmän väg ger mig tid i sadeln som inte kan uppnås i samma utsträckning på banan.
Men man måste skilja på var man kör....