Skilsmässa

[dn-L]

Vi är alla olika men skulle jag begära skiljsmässa så kommer det vara ett avvägt beslut utan några som helst kännslor att jag har varit taskig!Har du det??

Lätt att säga men när det väl kommer till kritan är det inte så enkelt. Hur genomtänkt det än är kommer någon förmodligen att bli grymt besviken, man måste hata sitt blivande ex rätt mycket (eller helt sakna förmåga till empati) för att inte känna sig lite usel när man tar beslutet.

 

[Badger]

Första steget, nu är det en sorgeperiod. Upp till trådstartare hur länge den ska vara, behövs visserligen. Dock, är en sorgeperiod inget vidare mentalt...

 

[tEKLa]

Visst känner man sig förjävlig, som universums största praktskit.
Och det är man också.
Man kan ju försöka rättfärdiga det med rationella argument, men känslan av att vara djävulens avkomma finns alltid kvar; känslor är inte rationella
Men när man sedan ser endast till sig själv, och hur bra man faktiskt mår, så vet man instinktivt att det var rätt val.
Det är ens eget liv, inte partnerns.
6(!) "man".

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

 

[GuW]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Klart vi mår pyton, men vi är killar och förväntas inte tala om det för någon, utom möjligen den allra bästa polaren, som ändå inte kan hantera det utan föreslår direkt att man ska ut på krogen och "glömma".

Tror ni tjejer verkligen att vi är så annorlunda?

 

[Putte]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Varför skulle killar inte må dåligt av separation?

 

[Agile]

Nu är dom ju knappast ungar längre.

Dom flyttar nog ut så fort dom får egna stadiga inkomster, och då kan jag sälja huset och köpa leksaker till mig själv för vinsten!

å då kommer du också åka KTM om några säsonger?

GRATTIS!!!

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Det här var det dummaste jag hört!!

Har du blivit itutad de på nåt FI-möte eller!?

 

[Badsituation]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Är väl inte alls förvånande att du blivit lämnad med dom kommentarerna när du lever i villfarelsen att alla män skulle va stöpta i samma form. Alla män e inte svin. (alltid)

Alla människor har nog ett litet behov av att visa sig stark inför sin f.d. å bära fanan högt. Ledsamheterna visar sig oftast hos polarna.

 

[ft]

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Om det kan bidra till att utradera en feministisk fördom så kan det vara värt att avslöja att ja, jag har i alla fall mått duktigt pissigt de gånger jag legat bakom att bryta upp. Fortfarande styng av dåligt samvete då jag pratar med några gamla ex, även om jag vet att det aldrig hade fungerat i längden och även om de hittat något som fungerar mycket bättre än det någonsin hade gjort mellan oss idag. Det skall mycket till för att alla känslor och all samhörighet skall försvinna, och att göra någon man har känslor för och känner samhörighet med illa suger stenhårt.

Då har det ändå som mest rört sig om sådär halvsamboförhållanden. Vill inte ens tänka på hur det är att kräva skilsmässa...

 

[Carnivore]

All respekt till TS om det är ett genomtänkt beslut och man har försökt.

jag och min fru har inte varit gifta så länge, vi har varit ihop i 5år snart och gifta 2 av de... vi har redan pratat om att om vi någonsin skulle känna behovet av att skilja oss så skall vi träffa nån familjerådgivning först för att se om det inte går att rädda först... men går det inte så går det inte och man måste acceptera vad den andre känner, för vem vill leva med någon som vill något annat?
Nu är vi långt ifrån en sådan verklighet men jag tror det är viktigt att ha en plan för alla eventualiteter... vi har även best case scenario men det är inte lika relevant.

Och just det, till Tekla, män har också känslor... vissa vet bara inte hur man visar dem.

 

[Dr. H]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Jag vet inte hur de anra tänker när de alla säger att de mår dåligt av att separera, men för mig personligen så har relationen i sig väldigt stor betydelse i huruvida jag mår dåligt eller ej. Dvs om jag är i ett förhållande som bara utgörs av bråk, glåpord och vi inte varit ihop länge så mår jag inte så dåligt av att separera.

Är det däremot ett förhållande som hållit på i några år men som gradvis försämrats så är det helt andra bullar då.

Sen, som någon tidigare skrev, så har samhällets normer stor del i att du tror som du gör om killar/män.

 

[granted79]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

DÅ kan ju jag berätta för dig vilka det är som är hjärtlösa i en separation, NI kvinnor. Många, jag säger inte alla men dom jag har träffat är så fruktansvärt rädda för att vara ensamma så att dom går ut och skaffar sig en ny kille med en gång för att döva sin ensamhet.Det tycker iaf jag är hjärtlöst att efter 1-2 veckor skaffa sig en ny partner efter ett par års förhållande,får en ju att känna sig rätt menlös....
Jag skriver fan inte mkt på denna sidan men du fick mig verkligen att bli förbannad!
Vad har du för uppfattning om killar?
Men nu ser det ut som jag dragit alla kvinnor/tjejer över en kant,vilket inte alls är min mening.
Det finns heeelt underbara tjejer därute som inte beter sig som svin också men dom är nog inte många
Ha ha ha ha fan vad bitter jag verkar vilket jag absolut inte är
Ja ja ville bara komma fram till med min menlösa text att vi killar har det minst lika jobbigt i en separation som ni tjejer och tycker inte du ska dra alla över en kant.

 

[codde]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

beror väl på hur långt in i förhållandet man har kommit.
har man hunnit skaffat barn och hus så är det mycket svårt,mycket svårt.
ena hälften blir ledsen och lipar som en stucken gris så att man känner sig som den jävligaste människan på jorden.
barnen är ledsna,försöker dölja det så gott det går men man ser det i ögonen på dom,och det är ingen rolig upplevelse.
sen går det en tid med tjafs om försäljning av hus möte hos någon jävla kärring om bodelning som kostar flera tusen.
jakt på lägenheter för både mig och henne....
kunna umgås proffessionelt när barnen har födelsedagar trots att man är jävligt bitter.
underhåll och ha en knaper ekonomi i ett antal år.
kapplöpning om att hinna hitta en ny käresta för att hinna före före sitt ex.
nej,skilsmässa är brutalt jobbig,kan få vem som helst att gå ner sig.
men man lär sig så länge man lever.

DÅ kan ju jag berätta för dig vilka det är som är hjärtlösa i en separation, NI kvinnor. Många, jag säger inte alla men dom jag har träffat är så fruktansvärt rädda för att vara ensamma så att dom går ut och skaffar sig en ny kille med en gång för att döva sin ensamhet.Det tycker iaf jag är hjärtlöst att efter 1-2 veckor skaffa sig en ny partner efter ett par års förhållande,får en ju att känna sig rätt menlös....
Jag skriver fan inte mkt på denna sidan men du fick mig verkligen att bli förbannad!
Vad har du för uppfattning om killar?
Men nu ser det ut som jag dragit alla kvinnor/tjejer över en kant,vilket inte alls är min mening.
Det finns heeelt underbara tjejer därute som inte beter sig som svin också men dom är nog inte många
Ha ha ha ha fan vad bitter jag verkar vilket jag absolut inte är
Ja ja ville bara komma fram till med min menlösa text att vi killar har det minst lika jobbigt i en separation som ni tjejer och tycker inte du ska dra alla över en kant.

stämmer så jävla bra det du säger.
sen får man vara med om en sida man inte har lyckats sett på drygt 10 år.
en iskall kyla som inte ens en isbjörn hade kunnat vara nära brrrr
och den jävla girigheten som kommer fram hos kvinnor vid en seperation.
helst vill dom att man skall flytta till en lägenhet utan möbler pga att dom vill behålla allt.

 

[Kantian]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Jag är ett praktsvin och fullkomligt hjärtlös, men inte mot människor jag älskar. Endorfiner är svåra att kämpa emot.

Jag köper inte heller skitsnacket om att kärlek övervinner allt, för så är det inte. Man kan älska varandra över allt annat, utan att kunna leva tillsammans. Och att avsluta ett sådant förhållande är en riktigt vidrig känsla.

Sedan tänker jag prompt hålla med herrarna ovanför. Medan män mår som svin, så beter sig kvinnor som suggor.

 

[GuW]

Jag vill gå så långt som att erkänna att jag får lite ångest av one night stands också...

Djupt någonstans inom mig mår jag illa av att bete mig så, även om tjejerna inte heller alltid är ute efter något annat...

Fan, det måste vara kärnfamiljeuppväxten som har sabbat mig...

 

[Bushido]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

Jag har haft två flickvänner i mitt liv (någonsin), båda i någrlunda vuxen ålder. Den första tog det slut med för ungefär 3 år sen, och den andra och jag har hållit ihop sen mer eller mindre då. Anledningen till att det tog slut mellan mig och den första kan väl delvis sägas vara till följd av att jag mötte min nuvarande, men till mitt försvar så hade jag redan länge tänkt på att avsluta det hela. Mitt ex var en av de svartsjukaste och mest själviska kvinnor som någonsin bebott jorden och hon gjorde mig fruktansvärt olycklig mer elle rmindre dagligen de sista månaderna vi var tillsammans. Bitchade hon inte mot någon av mina kvinnliga vänner så beskylldes jag för att ha varit otrogen mot henne på inga grunder alls, och var det inte något av det så bråkades, peps och tjöts det om något annat.

Jag har alltid umgåtts mest med tjejer, men det tolererade hon inte. Så fort jag ville träffa en tjej utan henne (oavsett om vi bara skulle ses eller om vi skulle iväg med kompisgänget och hitta på nåt) så blev det ett jävla liv om att kompisen i fråga var ett jävla luder som försökte sno mig, att jag var ett svin som knullade med andra och bla bla bla... Kort sagt, vårt förhållande var ganska sjukt de sista månaderna. Det var bra i början, men blev gradvis riktigt illa... Nåväl, jag hade som sagt funderat ganska länge på att avsluta det hela just för att jag mådde jävligt dåligt på grund av henne (och det gjorde såklart alla mina kompisar också, hon lämnade fan ingen oberörd... Vilket i sin tur fick mig att må ännu sämre), men jag hade aldrig gått igenom något uppbrott tidigare och var ärligt talat livrädd för henne. Jag insåg dock mer och mer att såhär kunde jag ju inte ha det, och när jag sen började gymnasiet och lärde känna en helt fantastisk ung kvinna (som numera är min flicka) så tänkte jag att nu får det fan vara bra, slut ska det ta och det illa kvickt.

Jag föll för den här andra flickan bums studs, och mina känslor växte sig bara starkare ju mer jag lärde känna henne. Jag tänkte att om jag kan vinna hennes kärlek och få mina känslor besvarade så är min lycka gjord, men även om det inte blir något så är ett liv i celibat och som evig singel bättre än vad jag lever nu. Jag bestämde mig för att bryta med min dåvarande, och även om jag fortfarande var livrädd för följderna, för att såra (reta upp) henne och sådär, så hade jag iallafall funnit mitt mod och min motivation i den här andra tjejen. Jag gjorde slag i saken inte alltför långt därefter och följderna blev än mer horribla än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag mådde skit (kände mig ju redan från början som ett svin eftersom jag kände då att jag mer eller mindre dumpade henne för en annan), och hon bröt ihop fullständigt. Rymde hemifrån och allt vad skit hon gjorde. Jag försökte dock göra allt jag kunde för att vara så sjyst mot henne som möjligt och se till att övergången blev så smärtfri som möjligt för hennes del, men hennes reaktion blev helt annan än jag väntat mig. Hon gick från att böna och be (kombinerat met matstrejk och diverse påhitt) mig att ta mig tillbaka, vädja om hur mycket hon älskade mig och diverse andra "knep" till att fullkomligt hata mig, beskylla mig för att ha förstört hennes liv och i sin tur försöka göra mitt liv till ett helvete. Det var telefonterror, mordhot,, självmordshot, rymmahemifrånhot, dagliga förolämpningar och kränkningar och jag vet knappt vad. Jag som känt mig så jävla elak och svinig redan från början blev helt ställd. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade gjort mitt bästa för att ta hand om henne, trösta henne och hålla ihop vänskapen (även om jag var hur trött på henne som helst) trots att det var slut, och så får jag världens jävla behandling som tack.

Hon ville ju såklart inte ens inse vad det var som lett fram till uppbrottet, allt var ju såklart mitt fel och jag var det jävligaste som fanns. Jag blev uppriktigt förbannad över hennes uppförande och när jag var nära bristningsgränsen på grund av hennes mentala tortyr så besvarade jag till slut en nat hennes nattliga hot om det ena och det andra med ett "Ja, men gör det då! Rym hemifrån, mörda mig eller ta livet av dig själv, jag bryr mig inte och jag vill aldrig se dig mer!". Sen dess har jag inte hört av henne, mer än en enda gång för ca två år sen när hon skickade ett långt jävla mail där hon förklarade hur ledsen hon var för allt som hänt och blahablaha. Jag svarade ett kort: "jaja, så bra då. Nej, jag hatar dig inte, men nu vill jag inte ha mer med dig att göra. Ha ett bar liv, hejdå" och så var det med det.

Så hjärtlös tycker jag inte att jag är, jag mådde skitdåligt ända fram till och under hela separationen. Har aldrig känt mig så elak. Men Jag blev förvånad över hur ni tjejer kan bete er... Jag gjorde som sagt mitt bästa för att vara sjyst, och jag fick verkligen inte samma behandling tillbaka. Jag menar, det var jag som gjorde slut och därmed får jag väl ta mitt så kallade ansvar och gå med på att bli uppmålad som den elake, men jag tänker inte gå med på vilken skitbehandling som helst. Och mitt dåliga samvete löstes upp i och med den respons jag fick. Jag tänker inte gå och anse mig vara skyldig en sådan person någonting. Men det var nog den jobbigaste perioden i mitt liv... Och jag är än mer livrädd för separationer sen dess. Det är tur att det känns som om det kommer hålla med min nuvarande

 

[Gabor]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

men hallåååå...du bor i stockholm, stureplans huvudstad.. en av de ytligaste och kallaste städerna i världen, du är en ung tjej, , å klagar över att män är kalla..? sök dig från den staden, du kommer att uppleva en helt ny värld..

 

[Färnbo]

Men killar, nu har ni överraskat mig ordentligt
Den erfarenhet jag har är att när ni killar lämnar relationen så blir det med en tydlig gest: "Puh, ÄNTLIGEN slipper jag den där surfixxan.... Åh, dax att testa nya ligg......."

Mår ni verkligen dåligt av att aktivt ta beslutet att separera??
Om det är sanningen, så har jag hopp om den manliga hälften av mänskligheten, för jag har haft ett intryck av att ni är hjärtlösa när det kommer till separationer.... (sorry)

De e ju bara en fasad man visar upp för att överleva, jag har tyckt så jävla illa om mig själv att jag inte ens står ut med mitt eget sällskap.

Då gäller det att ha en fungerande hoj med tillräcklig adrenalinpotens.

 

[snel_hest]

WTF

Seriöst det där va bland det sjukaste jag hört! Vet precis hur det är när man känner sig som ett svin. (Gjorde slut med bruden förra tisdagen efter 2,5år). Alla som säger "åh ni passade så bra ihop" "varför lät du släppa en sån fin brud" dude, då börjar man tvivla. Hoppas inte det går så långt som för dig!

 

[Bushido]

Seriöst det där va bland det sjukaste jag hört! Vet precis hur det är när man känner sig som ett svin. (Gjorde slut med bruden förra tisdagen efter 2,5år). Alla som säger "åh ni passade så bra ihop" "varför lät du släppa en sån fin brud" dude, då börjar man tvivla. Hoppas inte det går så långt som för dig!

Jo, hela historien var rätt skruvad... Riktigt psychobrud det där...
Jobbigt, vet hur det är...
Har dock aldrig ångrat en sekund att det tog slut med den där bruden. Alla som försökt "trösta" mig Har bara sagt att det var fan bra att det tog slut, och jag har inte kunnat göra annat än att hålla med Sen så blev ju som sagt jag och den här andra tjejen ihop kort därefter och har kilat stadigt sen dess, och hon är det bästa som någonsin hänt mig Så, allt löste sig till det bättre!
Hoppas att det går lika bra för dig!

 

[tEKLa]

OK, lugn å fin nu..... Känner att jag fick ta emot fler käftsmällar än jag förtjänar

Visst, det finns BÅDE hjärtlösa killar OCH tjejer, och det trista är om man har hamnat i skottlinjen för dem

Jag tycker att ni som skrivit i tråden har förtydligat hur killar uppfattar separationer, och jag tackar er för det. För ja, jag har stött på allt möjligt skit genom åren (nu låter det som om jag är över typ 100 bast men...) och har även genom vänninor upplevt en del.... Och NEJ jag är ingen FI-fanatiker, rödstrumpa eller Ner-med-alla-män-aktivist, jag är en helt vanlig Svensson och grabbarna har varit helt vanliga Svenssons.....

Återigen, tack för att ni killar delat med er, som jag skrev i tidigare inlägg, ni ger mig hopp