Perris
Ny medlem
Kom att tänka på det efter den häringa finurliga smaktråden (http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=174933), det finns somligt kladd och annat som faktiskt har en angenäm effekt på luktreceptorerna fastän man kanske inte tror det vid en första början.
Hursomhelst så letade sig en för mig helt ny och angenäm doft fram till min osnutna knotkran när jag skulle natta kudden på kvällen för ett tag sedan, jag funderade en smula vad den kunde bero på, men bestämde mig för att låta det bero, ty den fungerade som ett fantastiskt rogivande sömnelixir.
I flera dagar växte sig doften starkare, och blev samtidigt mer och mer bekant, dock fortfarande lika behaglig på något konstigt vis. Tänk er någon slags mix mellan varmt hudveck på storväxt kvinna och skolbespisningen i mellansvensk småstad.
Till slut kom jag underfund med vad det var, jag åt nämligen kokt ris några dagar innan, men då min oproportioneligt lilla mage inte kunde tala om för matvrakshjärnan i god tid innan jag gick loss utav bara fan i köksdelen så blev det en halv tallrik ris-klegg över. Denna ansenliga lilla hög blev av en händelse kvar på bordet i min betonggarderob till etta och skapade denna fantastiska atmosfär av gottigott-gott. Under flera dagar kunde man alltså rosamt njuta av härsknande ris. Kanske något man skulle kunna sälja på flaska till tykna tanter?
(Nu slätar jag inte över och får det att låta som att det skulle vara något fruktansvärt jätte-jätte-jätte ovanligt att jag lämnar klet-smet odiskat här och var i hörnen, så är inte fallet, det ska vi ha jävligt klart för oss, senast jag grovdiskade kunde jag svabba glassmaskinslock i takt med Mauro Scocco ylandes kvinnonamn på radion. Minst)
Är det månne någon mer som har en liknande upplevelse?
/perris
Hursomhelst så letade sig en för mig helt ny och angenäm doft fram till min osnutna knotkran när jag skulle natta kudden på kvällen för ett tag sedan, jag funderade en smula vad den kunde bero på, men bestämde mig för att låta det bero, ty den fungerade som ett fantastiskt rogivande sömnelixir.
I flera dagar växte sig doften starkare, och blev samtidigt mer och mer bekant, dock fortfarande lika behaglig på något konstigt vis. Tänk er någon slags mix mellan varmt hudveck på storväxt kvinna och skolbespisningen i mellansvensk småstad.
Till slut kom jag underfund med vad det var, jag åt nämligen kokt ris några dagar innan, men då min oproportioneligt lilla mage inte kunde tala om för matvrakshjärnan i god tid innan jag gick loss utav bara fan i köksdelen så blev det en halv tallrik ris-klegg över. Denna ansenliga lilla hög blev av en händelse kvar på bordet i min betonggarderob till etta och skapade denna fantastiska atmosfär av gottigott-gott. Under flera dagar kunde man alltså rosamt njuta av härsknande ris. Kanske något man skulle kunna sälja på flaska till tykna tanter?
(Nu slätar jag inte över och får det att låta som att det skulle vara något fruktansvärt jätte-jätte-jätte ovanligt att jag lämnar klet-smet odiskat här och var i hörnen, så är inte fallet, det ska vi ha jävligt klart för oss, senast jag grovdiskade kunde jag svabba glassmaskinslock i takt med Mauro Scocco ylandes kvinnonamn på radion. Minst)
Är det månne någon mer som har en liknande upplevelse?
/perris
. Flygplansfotogen luktar också gott för då förflyttas jag tillbaka till några sommrar i 20-årsåldern när jag hoppade fallskärm. 
