Staffordshire, hund, Vad bör man tänka på?

[Hurricane600]

Staffordshire bullterrier, Vad bör man tänka på?

Hej o hå!
Har sett att staffordshire varianter verkar vara rätt poppis här bland folk på SH...så frågar er

Jag o tjejen går i tankarna att köpa hund. Har funderat ett bra tag iallafall...
Hon har haft hund i 12 år, medans jag själv inte haft någon alls. Vi bor i en etta på 41 m2 iofs med stort kök.
men är en staffe något sånär lugn o klarar av att bo i en lgh sålänge den får sällskap o regelbundna promenader?

De hundar som jag gillar bäst är staffordshire bullterrier, jag gillar den kompakta storleken och har hört att de är mkt vänliga

Har varit hundvakt ett par gånger åt en vanlig engelsk bulldog och diggade formatet och den helsköna personligheten

Nackdelen med den hunden var att den inte pallade med speciellt långa promenixer pga lilla nosen, + alla andra defekter som päls osv...

Den hunden vi skaffar ska kunna umgås ganska mycket med en annan hund(st bernard) och jag har hört att staff är dåliga på att umgås med andra hundar?

Så lite tips o råd angående staffordshire bullterrier vore uppskattade

 

[GuW]

Staffar (och vanliga Bullterriers) är coola hundar, dock kan dom vara fruktansvärt envisa, så någon nybörjarhund tycker inte jag att det är.
(nu har ju din tjej hundvana så det kanske funkar för er)

Bullterriers kan också få vad som kallas "Bullfnatt", helt plötsligt får dom fnatt och kutar runt och busar/fjantar sig som galna i fem minuter, för att sedan falla ihop och somna där dom råkar befinna sig.
Charmigt för en del, irriterande för andra.

Bullterriers är ungefär lika gracila och smidiga som en stridsvagn i rusningstrafik, dom verkar sakna ungefär hälften av alla leder en normal hund har, vilket dom helt enkelt tar igen på sin robusta uppbyggnad.

Inte att förglömma, bullterriers är strömlinjeformade, det ryktas om att motogp stall har gjort nogranna studier av nosen för att designa kåporna...

Men jag gillar alla sorters hundar, bara dom är något så när väluppfostrade.

 

[OLJEKYLD GSXR]

Bra val av hund Du behöver inte oroa dig angående boendet, de funkar jättebra i lägenhet. De må verka klumpiga och fummliga men när de anstränger sig lite så är de otroligt smidiga, kvicka och rörliga. Jag vet iallafall ingen annan hundras som kan ligga helt utsträckt på mage med bakbenen vikta rakt bakåt längs golvet . Det jag tycker är viktigast just nu är att få en hund som är testad för L2-HGA, vilket är en sjukdom som liknar både epelepsi och hjärnhinneinflammation, jag rekommenderar att du läser på lite om denna sjukdom.
Att staffar inte skulle funka med andra hundar stämmer inte, självklart är det skillnad från individ till individ men min hund har bara problem med andra hanar vilket ju inte helt ovanligt hos hanhundar. Dock ska man tänka på vilka hundar de får leka med, staffar är tämligen hårdhänta och vill gärna stångas och tacklas utan att tänka på att de är både hårda och starka. En del hundar blir rädda av den hårda leken.
Köper du en staffe så ska du vara beredd på att bli ihjälslickad, att du får en hund som helst ligger ovanpå dig i sängen och sover och som gärna vill hälsa och slicka på alla människor den möter.

 

[Clifton]

Är också riktigt intresserad av den rasen.
Verkar hur mysig som helst.

 

[GsxrAbuser]

Staffordshire är som alla andra hundraser när det kommer till andra hundar.
Alltså hane och hane är inget bra par, eller hona och hona.

Slikandet kan du träna bort väldigt lätt, men det är en av hundens stora charm, därför har iaf jag det gärna kvar.

Den lägenheten somär på 40 kvm är väl inte så väldigt lämpad om jag vara ärlig, inte för nån hund.
Men det kommer inte riva ner tapeterna för dej.
Lek den trött bara på dagarna

Tänk på att det är en livskamerat ni skaffar er, så tänk riktigt noga, och köp för fan av en riktig uppfödare.
Jag kan recomendera några om du vill?
Vet en som har en kull nu.

Annars enjoy your Nannydog.

/mvh jonas

 

[watson]

Det finns flera saker som du bör tänka på när du skaffar en sataff.

*L2HGA/HC
*Demodex (hudsjukdom som de i värsta fall kan dö av)
*Knän och armbågar på föräldradjuren.

Du behöver oxå fundera på vad du vill göra med din hund. En staff har ju "rätt mycket motor" så någon aktivitet vore ju bra. Är du intresserad av utställning eller tror att du kan tänkas bli det, så måste du tänka på det NU. Bara för att mamman och pappan till din valp är Champion så betyder inte det att DIN valp kommer bli fin/bra. Förklara för uppfödaren att du vill ha "en utställningshund".
Läs allt du kan om staffar innan du bestämmer dej:

www.ssbtk.se
www.staff.se
www.staffinfo.se

Att en staff inte kan vara en bra första hund tycker jag är fel. Det är en hund du måste vara rak och konsekvent mot, men så är det med alla hundar som man vill komma någon vart med. En staff funkar jättebra i lgh för inne ska det ju oftast bara vara vila som gäller. Har kompisar som inte tillåter lek inomhus...
Staffens stora problem är ett flertalet inte går såvidare värst bra ihop med hundar de inte känner. Min erfarenhet är dock att om staffen lär känna en hund när den är valp, så blir problemen mindre.
En stor del av att ha staff är alla fördommar. Kan du vänja dej vid det så är det supermysigt att ha en staff, MEN glöm ALDRIG vad du har i kopplet, för även om din hund är skitmysig mot alla människor i världen, så kan den göra slarvsylta av grannens hund i ett nafs om du inte är uppmärksam.

Frågor på det?

/Carin

 

[TomK]

De staffar jag har träffat på har varit trevliga bekantskaper, men väldigt intensiva och krävt mycket motion. Det har inte funkat att kasta boll, för den tuggas upp på nolltid. Vedträn av björk och så stora bildäck går bättre De kräver mycket uppmärksamhet och tid för att vara harmoniska och få utlopp för all sin energi.

En hund hör inte hemma i stadsmiljö egentligen och i en liten lägenhet - inte för att vi människor mår så bra av det heller

 

[JT]

Köp en Yorkshireterrier istället!

Jätte mysig, snäll, busig, billig i drift, passar bra i en liten lägenhet och en riktig brudmagnet...

Här är två bilder på min bästa kompis!

 

[Dominator-Rocks]

Som jag har fattat det så MÅSTE man ut och gå med dom varenda dag oavsett väder

Å sen måste man plocka upp deras bajs och sånna äckliga grejer Fy faan, endel jyckar pissar inomhus har jag hört Usch

 

[watson]

2615605 De staffar jag har träffat på har varit trevliga bekantskaper, men väldigt intensiva och krävt mycket motion. Det har inte funkat att kasta boll, för den tuggas upp på nolltid. Vedträn av björk och så stora bildäck går bättre De kräver mycket uppmärksamhet och tid för att vara harmoniska och få utlopp för all sin energi.

En hund hör inte hemma i stadsmiljö egentligen och i en liten lägenhet - inte för att vi människor mår så bra av det heller

En staff anpassar sig mycket till ägaren, men en långis varje dag tycker de är trevligt. En staff kräver inte mer motion än någon annan hund. Uppmärksamheten däremot håller jag med om! Bollar funkar hur bra som helst. Man kan faktiskt lära hunden "släpp" och "kom" eller "hämta". Om staffen däremot blir "lämnad" med en boll, så håller den inte så värst länge, men det är ju inte meningen när man kastar boll.... Gillar man inte pussar och kramar, ska man nog kika efter en annan ras, för det är VÄLDIGT rastypiskt .

/Carin

 

[_teSSan_]

2615506

Frågor på det?

/Carin

En fråga bara.. Är inte Amstaff egentligen mycket bättre...?

 

[watson]

2615692 En fråga bara.. Är inte Amstaff egentligen mycket bättre...?

De bits när de hälsar och släpper inte. Sen e de fegisar som springer och yler med svansen mellan benen när en annan hund (Kia) vill leka! Så svaret på din fråga är BESTÄMT nej.

/Carin

 

[Ivil]

E inte det sådana däringa jyckar som äter folk så fort dom får chansen?
:corn

 

[Nursey]

Staffar är underbara
Såfort jag får ledigt att ta hand om en valp så skall jag ha en Staffe!!

 

[Starfighter]

2615662 Köp en Yorkshireterrier istället!

Jätte mysig, snäll, busig, billig i drift, passar bra i en liten lägenhet och en riktig brudmagnet...

Här är två bilder på min bästa kompis!

Kamphund?!

 

[Flamma77]

2615763 E inte det sådana däringa jyckar som äter folk så fort dom får chansen?
:corn

Japp, först kväver/dränker de en genom slickning i ansiktet. Sedan slickar de sig igenom hela kroppen in till benen. När de kommit så långt tuggar de upp resten. Till sist skiter de ut en i en stor illaluktande hög. Eventuellt äter de upp skiten med.
Hela rasen är ondskan personifierad.

 

[GsxrAbuser]

Äntligen kom det några "idiotiska" inlägg grattis!

Men för lite fakta!

Sent 18tal så var Stafford en kamphund den avlades till kamp!

I början av 19talet så avlades den kamplust bort av kennlar just för att det blev förbjudet i sverige.

Det finns en anledning till att den just kallas nannydog!
När ska folk förstå att du formar hunden efter dej själv!
Du kan få vilken som helst hund att bli dum i huvet, men då är du ofstast det själv också!

Alla som är rädda för just stafford eller hundar får jätte gärna komma och besöka min hund!
Min tjej jobbar med utvecklingstörda i Örebro och en kille där var så rädd för hundar, alltså en fobi!
Han var rädd för deras skall Tex.
Min hund skäller inte, har hört han en gång när jag klev innanför dörren när det var mörkt hemma (glömde tända lampan då han e lite mörkrädd)
Killen som hon sköter idag iaf har gjort stora framsteg och även min hund han lär sej att inte bli så "stressad" när han träffa människor.

Det här är ingen hund att vara rädd för, den är lika kampig som en mus.

/mvh jonas

 

[KalleNorton]

2615763 E inte det sådana däringa jyckar som äter folk så fort dom får chansen?
:corn

Det gör de, det har jag läst i Aftonbladet.

 

[watson]

2616081 Äntligen kom det några "idiotiska" inlägg grattis!

Men för lite fakta!

Sent 18tal så var Stafford en kamphund den avlades till kamp!

I början av 19talet så avlades den kamplust bort av kennlar just för att det blev förbjudet i sverige.

/mvh jonas

Man slutade inte avla på kamplusten för att det blev förbjudet med hundkamp i SVERIGE.
Man slutade heller inte primärt att avla på kamplust, utan man premierade ANDRA egenskaper, som utseende, mentalitet. Detta innebär i längden att kamplusten har försvunnit mer och mer...

Saxat från www.staffinfo.se:

Lite historia om Staffordshire bullterriern :
Den inofficiella historien går tillbaka ända till 1800 talet,
men att få fram exakta uppgifter är svårt.
Man vet är att det runt år 1800 fanns en hund med likheter med dagens Staff,det kan man se på målningar från den tiden.

När Romarna invaderade de Brittiska öarna,
möttes de av stridslystna innevånare som med hjälp av hundar
försökte försvara stränderna. Romarna imponerades av de engelska hundarnaoch tog hem exemplar till Rom,
de användes till exempel till gladiatorspel.
De blev också populära inom den Romerska krigsmakten
och spreds med trupperna över Europa.

De hundarna blev upphovet till olika, lokala raser,
vilka användes som vakthundar och vallhundar.
I England blev resultatet tex. den Engelska Mastiffen, -
dokumenterad som ras redan på 1100-talet.

Då var tiden var tjurhetsningar ett populärt nöje,
men 1835 förbjöds tjurhetsningar och då kom intresset för hundkamper.Man hade tidigare prövat att blanda in ettrigt terrierblod i kamphundar,och nu gick man in för det på allvar.
Terriern som valdes var Old English Terrier,
(som liknade Manchester Terriern).
Namnen på dessa kamphundar var lite olika,
”Bull and Terrier” var det vanligaste och det blev så småningom Bullterrier.Dessa liknade vår moderna
Staffordshire bullterrier,men varierade i storlek och vikt
– mellan <10kg – >25 kg.
Dessa ”Bullterrier” var effektiva slagskämpar och avelsmetoderna var enkla :Endast de segrarna användes till avel,
och resultatet blev en hund med mod och framåtanda
och med mycket hög smärttröskel
Det fanns engagerade personer i ”The Black Country”,
Staffordshire som ville att deras hundar bli etablerade som en egen ras och 1935 blev staffen ”sin egen”.
Flertalet av dessa personer var gruvarbetare och smeder,
som ägnat sig åt hundkamper på sin fritid till det förbjöds.
De ville bevara denna ras, och det viktigaste ansågs vara,
att med det material man hade,arbeta fram en ras -standard.

Med hjälp av två Staffar, Jim the Dandy och Fearless Joe,
enades man om en standard som gäller än idag,
om än med vissa justeringar.

Från den mest dominerande av dessa hanhundslinjer föddes 1937 Ch. Gentleman Jim.
Han producerade över 250 valpar
och har betytt mycket för rasens tidiga utveckling.

Utöver en del bruks- och jakt- raser är det få raser som kan visa upp en så välgrundad och välmotiverad standard, som just Staffordshire Bullterriern.
Varje anatomisk detalj är resultatet från 150 år av hårda kamper i "the pit".Ingen hund med någon brist kunde i längden klara sig levande ur ringen.Man kan säga att den moderna Staffen är en kompakt version av den gamla kamphunden,muskelmassan har man strävat att bibehålla, men i ett krympt fodral. Man kan lätt tro att en hund med denna bakgrund skulle vara tuff och hård,och olämplig som familjehund.
Så är inte fallet, snarare tvärtom.
De gamla kamphundarna var kända för sitt lugna och trevliga humör.- de sparade humöret och stridslusten till kampen.
Utanför ringen var de lugna och lät sig sällan provoceras.

Den moderna staffen har kvar detta: Den trivs med många människor omkring sig, älskar folk i allmänhet och särskilt då barn.
Den är en av de få raser som har inskrivet i standarden att den ska vara barnvänlig och i hemlandet har den smeknamnet
”The Nanny Dog”

Med rätt social träning som valp och unghund,
är den säker i umgänget med andra djur.
En Staff är sällan den som startar ett slagsmål,
blir den utmanad kan den svara- och då går det snabbt.
Så man bör ha koll på sin Staff när andra hundar är i närheten.

Trots att staffen har hög smärttröskel vad gäller fysisk smärta,
så är den i gengäld ofta en känslig hund.
Den tar ofta illa vid sig när en matte eller husse blir arg.
Det är viktigt att se upp med detta vid valpens uppfostran,
som skall ske med stor vänlighet och konsekvens.

När de första staffarna kom till Sverige är lite osäkert,
men det var i början av 1960-talet.
Starten var enstaka importer och några kullar från dessa.
1962 importerades "Rivorich Major Jake" av Patrik Häggström.
Förste uppfödare blev Lillemor Branzell,
var tik "Bandits Brinfrounda"
valpade den första svenska kullen 1963.

Våra östra grannar kom igång något tidigare och med större bredd,
mycket tack vare en Amerikansk eldsjäl i Helsingfors, Steve Stone,
som startade en uppfödning baserad på importertex.
"Bandits Belle Lettres" 1964.
Från en av dessa tidiga Finska kullar köpte Sigvard Olsson, Gävle,
1968 en tik "Aurastaff Lady Amanita"
- som blev en start till kennel Sunstaff.

/Carin

 

[GsxrAbuser]

ok då går lite fakta isär, ursäkta om jag inte kunde allt by the book!
Men det roliga är ju att du skriver jag citerar.

Man slutade heller inte primärt att avla på kamplust, utan man premierade ANDRA egenskaper, som utseende, mentalitet. Detta innebär i längden att kamplusten har försvunnit mer och mer...

Har det aldrig funnits en kamplust i hundarna?
Och om man nu tog bort den med ANDRA egenskaper då AVLADE man alltså bort den!
LOL