Njamja, vad vill du veta mer exakt? Rolig hoj. Kräver mycket kärlek för att fungera korrekt, ingen hoj du kan åka på och sen släppa i garaget (eller ännu värre, på gatan) tills nästa gång du ska köra. Även om de är långt ifrån en räser så kräver de välinställda avgasportar och rena fina förgasare för att inte gå dåligt.
Saker som brukar gå sönder är avgasportarna, även om jag aldrig kört sönder nån själv. Jag har haft sex RGV250 och är inne på min fjärde Aprilia RS250 (som har en RGV-motor, som bekant). Tvåans växel har en förmåga att paja på gatkörda hojar, men eftersom det är kassettväxellåda så är det en baggis att laga. Övre bakre motorfästena kan spricka på hojar före '93 års modell.
Årsmodeller:
1989 RGV250K, rättvänd gaffel med justerbar förspänning, stötdämparen kan du justera förspänning och returdämpning på. "Rak" sving, avgasrör på båda sidor. 98% av alla hojar i Sverige var blå/vita.
1990 RGV250L, som ovan men med fullt justerbar stötdämpare bak. 90-an är ensam om elektroniken, inget äldre eller nyare funkar på den. Röd/vita i Sverige.
1991 RGV250M, Helt ny modell. Upsidedowngaffel, banansving, båda piporna på höger sida. Nya avgasportar som öppnar i två steg. Skruvad bakram. Vassare utseende med tre gälar i bakdelen. Oftast blå/blå/blå/vita, if you know what I mean.
1992 RGV250N, som ovan med detaljskillnader. Nu med endast två gälar i bakdelen. De som såldes i Sverige var svarta med mintgrön dekor. Very nice.
1993 RGV250P, som 92 men med annorlunda sving efter att Honda harklade sig och hävdade patent på banansvingen. Svarta med lila dekor.
Sen var det slut på import till Sverige fram till 1997, när en handfull (20-ish) totalt nyutvecklade RGV250V dök upp avsedda endast för racing. Några rullar fortfarande, men det är nog den ovanligaste RGV-modellen i Sverige. Dessa var blå/svart/vita, men fan vet om det finns nån i originalskick kvar.
RGV250K 1989:
RGV250L 1990:
RGV250M 1991:
RGV250N 1992:
RGV250P 1993:
(Fast fälgarna var mörkgrå/svarta original)
RGV250V 1997:
Ungefär så, va.