Efter en mycket trefvlig after-work-kväll, där mycket konstiga saker avhandlades, så kom jag i slutet i snack med två okända trevliga människor, en vuxen människa och en jag inte riktigt vet vilket fack jag ska "placera" honom i.
Det känns lite som att tråden jag startat egentligen borde ligga i OT^2, då det som avhandlas känns overkligt, men eftersom det var intressant och handlade om vuxna människor och deras motorcykelrelaterade åsikter så...
Det var två customåkare jag hamnade i snack med, som inte tillhörde sällskapet, men hojåkare hamnar ju alltid på plus.
Till en början var det prat om att jag och den ene skulle ses för att byta hojar för en liten stund, han skulle få prova min Ducati och jag hans HD, men det slutade med att han inte ville prata med mig.
Varför? Det berodde på den så kallade Sverigemodellen.
Killarna jag pratade med hade en symbol på ryggen som var deras, tillsammans med en färg, svart och grått.
Efter mycken diskussion, där han som var mest pådrivande (han som tyckte det var en kul idé att byta hojar för en liten runda) var lite löjlig, så förstod jag följande...
Det handlar om färger! Och symboler! Men framförallt om färger!
De hade sin symbol i sina färger och jag tyckte de hade typ "trademark" på symbolen. Så om någon hade en liknande symbol i annorlunda färger så var det enligt mig fel, vilket känns korrekt. Men det var tydligen även fel att använda samma färger som de lagt "beslag" på. Så om någon hade svart och grått i sin helt annorlunda logga så var det fel. Där tyckte jag det började låta konstigt.
Mitt exempel var, att om någon hade rött och vitt i sin logga, med ett teckensnitt skiljt från HA och typ en "logga" med Lilla Fridolf på, så var det enligt den mest rabiata av killarna fel och han tyckte man typ skulle sprängas i luften, bara för att man hade rött och vitt i färgerna.
Jag har pratat med en mycket trevlig "Red Devil"-person då jag var på WCX-fest och har väldigt svårt att tänka mig att han anser att man kan lägga beslag på färger. Det är väl i så fall färger i en kombination med logotypens utformning och teckensnitt som är fel?
Eller är det istället jag som enligt en knepig "hederskodex" har fel? Får det bara finnas det antal klubbar som det finns färger, borträknat nyanser och färgkombinationer?
Hur ser egentligen den så kallade Sverigemodellen ut?
Får jag använda rött bläck i pennan och skriva på vitt papper?
Eller är de generellt lite mer "vuxna" än den person jag pratade med, som blev sur och inte ens sade tack, då jag önskade dem båda en trevlig och härlig kommande sommar med många mil på två hjul? Han som var en "outsider" (körde inte HD) tackade i alla fall och vinkade då jag vinkade hejdå när jag lämnade stället...
Har Sverigemodellen en spärr mot dumhet? Eller har de monopol på den?
(Bara en liten reflektion efter en kväll ute och jag hoppas jag inte blir typ skjuten direkt
, utan att två hjul går i hand med öppet och diskussionsbenäget sinne. Och låter inlägget förvirrat kan det bero på ett visst intag av alkohol. 
)
Det känns lite som att tråden jag startat egentligen borde ligga i OT^2, då det som avhandlas känns overkligt, men eftersom det var intressant och handlade om vuxna människor och deras motorcykelrelaterade åsikter så...
Det var två customåkare jag hamnade i snack med, som inte tillhörde sällskapet, men hojåkare hamnar ju alltid på plus.
Till en början var det prat om att jag och den ene skulle ses för att byta hojar för en liten stund, han skulle få prova min Ducati och jag hans HD, men det slutade med att han inte ville prata med mig.
Varför? Det berodde på den så kallade Sverigemodellen.
Killarna jag pratade med hade en symbol på ryggen som var deras, tillsammans med en färg, svart och grått.
Efter mycken diskussion, där han som var mest pådrivande (han som tyckte det var en kul idé att byta hojar för en liten runda) var lite löjlig, så förstod jag följande...
Det handlar om färger! Och symboler! Men framförallt om färger!
De hade sin symbol i sina färger och jag tyckte de hade typ "trademark" på symbolen. Så om någon hade en liknande symbol i annorlunda färger så var det enligt mig fel, vilket känns korrekt. Men det var tydligen även fel att använda samma färger som de lagt "beslag" på. Så om någon hade svart och grått i sin helt annorlunda logga så var det fel. Där tyckte jag det började låta konstigt.
Mitt exempel var, att om någon hade rött och vitt i sin logga, med ett teckensnitt skiljt från HA och typ en "logga" med Lilla Fridolf på, så var det enligt den mest rabiata av killarna fel och han tyckte man typ skulle sprängas i luften, bara för att man hade rött och vitt i färgerna.
Jag har pratat med en mycket trevlig "Red Devil"-person då jag var på WCX-fest och har väldigt svårt att tänka mig att han anser att man kan lägga beslag på färger. Det är väl i så fall färger i en kombination med logotypens utformning och teckensnitt som är fel?
Eller är det istället jag som enligt en knepig "hederskodex" har fel? Får det bara finnas det antal klubbar som det finns färger, borträknat nyanser och färgkombinationer?
Hur ser egentligen den så kallade Sverigemodellen ut?
Får jag använda rött bläck i pennan och skriva på vitt papper?
Eller är de generellt lite mer "vuxna" än den person jag pratade med, som blev sur och inte ens sade tack, då jag önskade dem båda en trevlig och härlig kommande sommar med många mil på två hjul? Han som var en "outsider" (körde inte HD) tackade i alla fall och vinkade då jag vinkade hejdå när jag lämnade stället...
Har Sverigemodellen en spärr mot dumhet? Eller har de monopol på den?
(Bara en liten reflektion efter en kväll ute och jag hoppas jag inte blir typ skjuten direkt
, utan att två hjul går i hand med öppet och diskussionsbenäget sinne. Och låter inlägget förvirrat kan det bero på ett visst intag av alkohol. )
Med andra ord, en lite dålig jämförelse. Ferrari förknippas med rött, men trots det finns det ju andra märken som har röda bilar.
Dessutom blir jag mer pratglad när jag är onykter, vilket jag självklart var då vi haft en trevlig after-work tidigare på kvällen. Den ene av dem verkade för övrigt inte så rabiat och var dessutom vuxen och trevlig nog att säga detsamma då jag önskade dem en kommande fin sommar med många mil på hojarna! Den andre bad mig typ dra åt helvete. 
