Såg ni "I Anneli" i kväll? Scenen där pappan hämtade henne? Den fina rödvita Hondan i bakgrunden? Jajamensan - min gamla!
Det sved i hjärttrakten att se dig så oväntat, hoppas så att du minns mig med värme och har det bra där du nu är i Blekinge nånstans, eller var det kanske Ystad...?
Min käre, trogna, lättstartade vän, kärlek vid det första nervösa ögonkastet och dom trevande första milen... Den där underbara, lyckliga tiden när man varsamt lär känna varandra,
Och alla stunder och mil vi sedan tillbringade tillsammans, genom regn och sol, ibland hindrades vår framfart av långtradare på 2-1 vägar, ofta var vi fågelfria genom svepande landsvägskurvor eller meditativt marscherande utmed till synes ändlösa vägar...
Visst drack du lite mycket av både det ena och det andra emellanåt, men ärligt talat - vem gör inte det? Och vem som helst kan ju bli sjuk, få fel på startmotorn till exempel, men herregud, inget som inte en liten sväng till Fleninge avhjälpte. Du var nästan alltid på topp, pigg o glad och beredd på äventyr.
Dom sällsynta missöden vi hade var ju däremot helt och hållet mitt fel. Minns du när vi stannade utanför ett apotek i Nyköping tror jag det var, och jag höll på att leta ihjäl mig efter startnyckeln när vi skulle åka? Och så visade det sig att jag, min klant, hade lyckats fumla med den magnetiska tankväskan så nyckeln satt fast under?
Eller när vi var tvugna att stanna på en cykelbana i Stockholm för att svalka oss, (usch så varm du höll på att bli, stackars dig) eftersom jag lyckades tajma in rusningstrafiken perfekt, mitt i värsta smällhettan och inte hittade jag till syrran som vi skulle hälsa på heller... Ja, herregud så tokigt!
Jag tror fortfarande att vårt beslut att gå vidare var rätt och riktigt, och i längden bäst för oss båda. Men älskade CBX 750 F-II, jag glömmer dig aldrig, och jag vill att du ska veta att oavsett hur många hojar jag möter i mitt liv så kommer du alltid att ha en speciell och alldeles egen plats i mitt hjärta!
Det sved i hjärttrakten att se dig så oväntat, hoppas så att du minns mig med värme och har det bra där du nu är i Blekinge nånstans, eller var det kanske Ystad...?
Min käre, trogna, lättstartade vän, kärlek vid det första nervösa ögonkastet och dom trevande första milen... Den där underbara, lyckliga tiden när man varsamt lär känna varandra,
Och alla stunder och mil vi sedan tillbringade tillsammans, genom regn och sol, ibland hindrades vår framfart av långtradare på 2-1 vägar, ofta var vi fågelfria genom svepande landsvägskurvor eller meditativt marscherande utmed till synes ändlösa vägar...
Visst drack du lite mycket av både det ena och det andra emellanåt, men ärligt talat - vem gör inte det? Och vem som helst kan ju bli sjuk, få fel på startmotorn till exempel, men herregud, inget som inte en liten sväng till Fleninge avhjälpte. Du var nästan alltid på topp, pigg o glad och beredd på äventyr.
Dom sällsynta missöden vi hade var ju däremot helt och hållet mitt fel. Minns du när vi stannade utanför ett apotek i Nyköping tror jag det var, och jag höll på att leta ihjäl mig efter startnyckeln när vi skulle åka? Och så visade det sig att jag, min klant, hade lyckats fumla med den magnetiska tankväskan så nyckeln satt fast under?
Eller när vi var tvugna att stanna på en cykelbana i Stockholm för att svalka oss, (usch så varm du höll på att bli, stackars dig) eftersom jag lyckades tajma in rusningstrafiken perfekt, mitt i värsta smällhettan och inte hittade jag till syrran som vi skulle hälsa på heller... Ja, herregud så tokigt!
Jag tror fortfarande att vårt beslut att gå vidare var rätt och riktigt, och i längden bäst för oss båda. Men älskade CBX 750 F-II, jag glömmer dig aldrig, och jag vill att du ska veta att oavsett hur många hojar jag möter i mitt liv så kommer du alltid att ha en speciell och alldeles egen plats i mitt hjärta!
Hört att nåra är ombyggda
