Vargklippa
Ny medlem
Till minne av Sten!
Det är nog ingen mer än jag på sporthoj som vet vem sten var. Men eftersom att Sten som var tillsammans med min svärmor älskade bilar och även motorcyklar vill jag hedra honom här i minneslunden. Sten gick bort för några veckor sedan och idag var minnesgudstjänsten. Sten omkom dock inte i trafiken utan vid en ålder av 88 år, med ett liv som varit mycket innehållsrikt och spännande.
Många tankar virvlade upp inom mig under minnesgudstjänsten och tankar till en lång och allt för utdragen konflikt gjorde sig påmind vilket var tråkigt. Vi var absolut inte de bästa vännerna under en period. För två år sedan begravde vi dock stridsyxan för gott utan att någonsin tala mer om det som varit. Vi blickade framåt tillsammans och accepterade varandra som vi var och tur var det. Vi fick fira denna jul tillsammans och med övrig släkt. Vi kunde tala långa stunder med varandra om bilar och motorcyklar och för en gångs skull fick jag det sista ordet. Sten var precis som min far absolut inte förtjust i VOLVO vilket jag är. Vi diskuterade fram och tillbaka om de olika för och nackdelarna innan jag kläckte ur mig: Säga vad du vill om Volvo men en dag så åker du den sista färden och det blir i alla fall i en Volvo. Vi skrattade gott åt detta tillsammans. Just detta fick jag höra av många släktingar idag och fast det känns jobbigt så är jag glad över att alla såg med glädje på detta.
Senare under kvällen efter att vi skilts åt från släkt och vänner så for jag ut en sväng på motorcykeln. Tankar som att man aldrig vet när livet tar slut surrade i huvudet liksom hur blir man ihågkommen och för vad? Sten hade ett långt och händelserikt liv med mycket vänner. Saker som betydde mycket för honom hade han kvar till slutet och då bland annat sitt körkort som jag tror han hade haft svårt att förlora trots att han själv satte en klar gräns att om han fyllde 90 så skulle det vara färdig kört. Många av de sakerna talade man om idag. Men det viktigaste för mig var att jag kunde glädja mig åt att vi lämnat en lång period av mörker bakom oss och kunde njuta av en ljus tillvaro tillsammans med varandra när vi träffades och den fantastiska möjligheten att tala med den enda motorintresserade i släkten.
Jag kommer nog aldrig att sörja Stens bort gång eftersom att han dels fick leva ett långt, spännande och innehållsrikt liv och avsluta det på ett naturligt sätt vid en hög ålder. Men jag kommer att sakna honom tills den dag vi tillsammans kör på de högre och grusfria vägarna.
Det är nog ingen mer än jag på sporthoj som vet vem sten var. Men eftersom att Sten som var tillsammans med min svärmor älskade bilar och även motorcyklar vill jag hedra honom här i minneslunden. Sten gick bort för några veckor sedan och idag var minnesgudstjänsten. Sten omkom dock inte i trafiken utan vid en ålder av 88 år, med ett liv som varit mycket innehållsrikt och spännande.
Många tankar virvlade upp inom mig under minnesgudstjänsten och tankar till en lång och allt för utdragen konflikt gjorde sig påmind vilket var tråkigt. Vi var absolut inte de bästa vännerna under en period. För två år sedan begravde vi dock stridsyxan för gott utan att någonsin tala mer om det som varit. Vi blickade framåt tillsammans och accepterade varandra som vi var och tur var det. Vi fick fira denna jul tillsammans och med övrig släkt. Vi kunde tala långa stunder med varandra om bilar och motorcyklar och för en gångs skull fick jag det sista ordet. Sten var precis som min far absolut inte förtjust i VOLVO vilket jag är. Vi diskuterade fram och tillbaka om de olika för och nackdelarna innan jag kläckte ur mig: Säga vad du vill om Volvo men en dag så åker du den sista färden och det blir i alla fall i en Volvo. Vi skrattade gott åt detta tillsammans. Just detta fick jag höra av många släktingar idag och fast det känns jobbigt så är jag glad över att alla såg med glädje på detta.
Senare under kvällen efter att vi skilts åt från släkt och vänner så for jag ut en sväng på motorcykeln. Tankar som att man aldrig vet när livet tar slut surrade i huvudet liksom hur blir man ihågkommen och för vad? Sten hade ett långt och händelserikt liv med mycket vänner. Saker som betydde mycket för honom hade han kvar till slutet och då bland annat sitt körkort som jag tror han hade haft svårt att förlora trots att han själv satte en klar gräns att om han fyllde 90 så skulle det vara färdig kört. Många av de sakerna talade man om idag. Men det viktigaste för mig var att jag kunde glädja mig åt att vi lämnat en lång period av mörker bakom oss och kunde njuta av en ljus tillvaro tillsammans med varandra när vi träffades och den fantastiska möjligheten att tala med den enda motorintresserade i släkten.
Jag kommer nog aldrig att sörja Stens bort gång eftersom att han dels fick leva ett långt, spännande och innehållsrikt liv och avsluta det på ett naturligt sätt vid en hög ålder. Men jag kommer att sakna honom tills den dag vi tillsammans kör på de högre och grusfria vägarna.
), men jag hoppas att det är så det kommer att gå till när man själv en dag lämnar in.
