Så var man slutligen lycklig VFR-ägare!
I fredags lastade jag, med benäget bistånd av mamma (hon som bakar pajer), Sukkan på hyrsläpet. Svalt och skönt att stå ute och lasta/spänna fast när det är -12°C!! Bottennotering på -17°C när jag passerade Ramstalund.
I Enköping lastade jag ombord resesällskap i form av Björn och färden gick vidare mot Skövde och den nyssnämndes föräldrar.
Där fick vi i oss en smarrig kebabpizza och en öl innan det blev några välbehövliga timmars sömn. Sukkan fick stå på underhållsladdning över natten, vilket på morgonen visade sig ha hjälpt föga.
Med en startvägrande inbyteshoj på släpet fortsatte vi på lördagsmorgonen vår färd mot Göteborg.
Tack vare bra vägbeskrivning och en god kartläsare anlöpte vi Yamaha Center utan problem eller felkörningar.
Sukkan lastade vi av och firmans mekaniker tog sig uppgiften att skaka liv i den, efter 15 timmar på släpet, rejält frostbitna hojen (se bild).
Efter att mekanikern anslutit ett enormt starthjälpsaggregat, förmodligen konstruerat för kallstart av ryska stridsvagnar, rumlade den till slut igång. På tre cylindrar....
Jag och Björn strosade runt och kollade hojar, drack kaffe och inspekterade VFR:n medan säljaren kikade närmare på Sukkan. Han stod fast vid det inbytespris han givit per telefon och vi gjorde affär!
Medhavd röd matta rullades ut och lastade VFR:n på kärran. Trots påhopp och glåpord från Björn spännde jag fast hojen med extra många spännband.
Vi åt en god lunch på restaurang Smakfullt utanför Borås och sedan fortsatte den långa färden hem. Många garv, lite snarkningar och två tankstopp senare landade vi i Södertälje där vi lastade ombord Annelis hoj.
Den fick skjuts till Järfälla där jag lastade av både den och Björn.
Vid halv tio landade jag slutligen hemma och kunde rulla av mitt nyförvärv och ta en provtur i garaget. Vilken skillnad mot min gamla!
Nu är det bara att invänta våren och de torra fina kurviga vägarna!
Ett stort tack till Björn för all hjälp och ordnadet av boende.
/Gurra
I fredags lastade jag, med benäget bistånd av mamma (hon som bakar pajer), Sukkan på hyrsläpet. Svalt och skönt att stå ute och lasta/spänna fast när det är -12°C!! Bottennotering på -17°C när jag passerade Ramstalund.
I Enköping lastade jag ombord resesällskap i form av Björn och färden gick vidare mot Skövde och den nyssnämndes föräldrar.
Där fick vi i oss en smarrig kebabpizza och en öl innan det blev några välbehövliga timmars sömn. Sukkan fick stå på underhållsladdning över natten, vilket på morgonen visade sig ha hjälpt föga.
Med en startvägrande inbyteshoj på släpet fortsatte vi på lördagsmorgonen vår färd mot Göteborg.
Tack vare bra vägbeskrivning och en god kartläsare anlöpte vi Yamaha Center utan problem eller felkörningar.
Sukkan lastade vi av och firmans mekaniker tog sig uppgiften att skaka liv i den, efter 15 timmar på släpet, rejält frostbitna hojen (se bild).
Efter att mekanikern anslutit ett enormt starthjälpsaggregat, förmodligen konstruerat för kallstart av ryska stridsvagnar, rumlade den till slut igång. På tre cylindrar....
Jag och Björn strosade runt och kollade hojar, drack kaffe och inspekterade VFR:n medan säljaren kikade närmare på Sukkan. Han stod fast vid det inbytespris han givit per telefon och vi gjorde affär!
Medhavd röd matta rullades ut och lastade VFR:n på kärran. Trots påhopp och glåpord från Björn spännde jag fast hojen med extra många spännband.
Vi åt en god lunch på restaurang Smakfullt utanför Borås och sedan fortsatte den långa färden hem. Många garv, lite snarkningar och två tankstopp senare landade vi i Södertälje där vi lastade ombord Annelis hoj.
Den fick skjuts till Järfälla där jag lastade av både den och Björn.
Vid halv tio landade jag slutligen hemma och kunde rulla av mitt nyförvärv och ta en provtur i garaget. Vilken skillnad mot min gamla!
Nu är det bara att invänta våren och de torra fina kurviga vägarna!
Ett stort tack till Björn för all hjälp och ordnadet av boende.
/Gurra
