<<JOHAN>>
Norra stå
Skulle ut på en sväng med en polare igår kväll vid 21.00 tiden, hinner inte mer än ca 1km, så kommer vi fram till trafikolycka. Det är en 16årig tjej på moppe som blivit på körd av en bil, (fins några personer före mig på platsen).
Jag går fram till tjejen som ligger halv vägs ner i diket, sitter även en kvinna bredvid henne, som samtalar med 112 i telefonen.
Jag slår mig ned bredvid flickan, hon ligger på mage med huvudet neråt diket, jag tittar så att hon andas och känner på pulsen,
Kvinnan sträcker över mobilen till mig så jag får föra samtalet med 112 Jag förklarar läget, men det ända vi kan göra är att vänta.
Jag bli sittande med ena handen på flickans hals för att känna pulsen, och 112 i mobilen. Det blir längre och längre mellan andetagen, och pulsen blir svagare,men blir åt sagd att inte flytta henne innan ambulansen kommit, bara om hon skulle sluta andas helt.Jag känner mig så hjälp lös i denna stund, varje sekund käns som en timme.Till slut så kommer ambulansen till platsen, och jag lämnar min plats bredvid flickan.
Blir en liten vända på kvällen, men hela tiden så har jag en bild på flickan framför ögonen. När jag kom hem så gick jag direkt in till datorn för att kolla om det stod något på unt`s hem sida. Stod där att en flicka blivit påkörd och är förd till akademiskasjukhuset med livshotande skador, får rysningar genom kroppen. Och går då och lägger mig ca 00.30. Drömmer då att jag hälsar på flickan på sjukhuset, hon mår bra och jag ger henne en kram, hon hade inte en skråma på kroppen. Sen vaknar jag kl 06.00 måste upp och läsa på unt`s hemsida igen stod inget nytt, förhoppnings vis så har hon klarat sig.
Går sedan och tänker på det här av och till, får inte bort bilden på henne,och ljudet när hon andas det där skrovlet som hon får fram.
Och nu när jag kom in så får jag veta att hon avlidit,
FAAAAANNN också. Hon var ju bara 16 år. Jag satt ju och kände hennes hjärta slå igårkväll.
Jag kan inte låta bli att fälla tårar när jag skriver det här.
Man funderar så mycket nu,
-hade jag kunnat gjort något annat
-varför hade hjälmen åkt av hennes huvud
-hur kan han som körde fått solen i ögonen?då solen var bakom bilen
-allt bara snurrar framför näthinnan just nu, jag kommer inte ens ihåg namnet på flickan även fast folk roppade hennes namn hela tiden, på platsen.
Mina tankar går till hennes familj.
Vila i frid tjejen, även fast jag inte kände dig så kommer du alltid att finnas i mitt minne. // Johan
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=628812,00.html
Jag går fram till tjejen som ligger halv vägs ner i diket, sitter även en kvinna bredvid henne, som samtalar med 112 i telefonen.
Jag slår mig ned bredvid flickan, hon ligger på mage med huvudet neråt diket, jag tittar så att hon andas och känner på pulsen,
Kvinnan sträcker över mobilen till mig så jag får föra samtalet med 112 Jag förklarar läget, men det ända vi kan göra är att vänta.
Jag bli sittande med ena handen på flickans hals för att känna pulsen, och 112 i mobilen. Det blir längre och längre mellan andetagen, och pulsen blir svagare,men blir åt sagd att inte flytta henne innan ambulansen kommit, bara om hon skulle sluta andas helt.Jag känner mig så hjälp lös i denna stund, varje sekund käns som en timme.Till slut så kommer ambulansen till platsen, och jag lämnar min plats bredvid flickan.
Blir en liten vända på kvällen, men hela tiden så har jag en bild på flickan framför ögonen. När jag kom hem så gick jag direkt in till datorn för att kolla om det stod något på unt`s hem sida. Stod där att en flicka blivit påkörd och är förd till akademiskasjukhuset med livshotande skador, får rysningar genom kroppen. Och går då och lägger mig ca 00.30. Drömmer då att jag hälsar på flickan på sjukhuset, hon mår bra och jag ger henne en kram, hon hade inte en skråma på kroppen. Sen vaknar jag kl 06.00 måste upp och läsa på unt`s hemsida igen stod inget nytt, förhoppnings vis så har hon klarat sig.
Går sedan och tänker på det här av och till, får inte bort bilden på henne,och ljudet när hon andas det där skrovlet som hon får fram.
Och nu när jag kom in så får jag veta att hon avlidit,
FAAAAANNN också. Hon var ju bara 16 år. Jag satt ju och kände hennes hjärta slå igårkväll.
Jag kan inte låta bli att fälla tårar när jag skriver det här.
Man funderar så mycket nu,
-hade jag kunnat gjort något annat
-varför hade hjälmen åkt av hennes huvud
-hur kan han som körde fått solen i ögonen?då solen var bakom bilen
-allt bara snurrar framför näthinnan just nu, jag kommer inte ens ihåg namnet på flickan även fast folk roppade hennes namn hela tiden, på platsen.
Mina tankar går till hennes familj.
Vila i frid tjejen, även fast jag inte kände dig så kommer du alltid att finnas i mitt minne. // Johan
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=628812,00.html
Last edited: