Nu börjar argumenten hitta normal nivå. Jag vet att man lär sig mer av att köra något snällare som man inte blir rädd för de första åren på två hjul, jag har studerat många exempel på det. Jag vet också att små misstag förblir små på en snäll hoj och blir stora på en vass hoj. Är det primära att inte bli efter på raksträckorna så visst, då funkar inte en snäll hoj. Vill man faktiskt lära sig köra hoj så köper man en snällare hoj. Jag har förstått att det viktigaste numera är att dels inte ha en hoj som är äldre än ett par år som förstahoj, och dels inte hamna efter i toppfart. Det finns också många exempel på folk med stora snabba sporthojar som pga att de saknar rutin bromsar sig rakt fram i svängar eller bromsar omkull sig i slutet på rakan, mot oerfarenhet hjälper inte värsta bromsarna eller chassiet, göken i sadeln lär ju kunna använda grejorna också.
Jag pratar nu generellt om nybörjare, oavsett ålder. En 40-åring som nyss tagit hojkörkort har lika lite i sadeln på en sporthoj att göra som en som är 20 år. Det du som 40-åring har fördel av är dels att du troligen har varit ute i trafiken i 20 år, du kan läsa folks beteende, du vet vad folk tar sig till, du är mer riskmedveten och mer mogen överhuvudtaget. Fokuseringen ligger inte på att vänja dig vid trafiken utan att vänja dig vid att vara på två hjul.
När man är ung och börjar köra hoj så tänker man: jävla bil, bara byta fil mitt framför mig, idiot! Vafan, grus, mitt i kurvan, vad i helvete! Biljävel, svänga ut i korsningen, ser han inte att jag kommer.
Efter ett antal år i sadeln tänker man: Jag såg att han skulle byta fil, inte så konstiggt att han inte såg mig eftersom jag kör 150 där det är 90. Ojdå, här var det grus, tur att jag inte körde fortare så att jag kan byta spår. Jaha, bra att man hade bromsberedskap innan korsningen och släppte på gasen, bilen trodde nog inte att jag kom så fort som jag gjorde.
Allt beror på ens egen mentalitet, en förutsättning för överlevnad är att man kan tänka själv och köra med insidan, och det kan de flesta. MEN insikten om att man är dödlig kommer efter ett tag. Det finns många som börjar på för stora maskiner och ändå inte klotar och det finns de som börjar på customhojar och kör ihjäl sig efter en månad.
Inget kan ändra min åsikt, det krävs rutin och erfarenhet innan man ska äntra en räser, och det enda sättat att skaffa sig rutin och erfarenhet är att ÖVA, mycket. Köra mycket, öva på kurvtagning utan att polare ska ligga och hetsa, öva på bromsning på olika underlag, öva på trafiken, att läsa beteenden.
När man kör en snabb hoj så flyger fan i en, så är det. Du kanske hänger på dina mer erfarna kompisar hyggligt på favoritvägen, när du kör till 98-100% av din kapacitet, medans polarna kanske kör till 60-70%. Problemen börjar när det dyker upp något oförutsett, en älg, grus, bilar, gående, vad som helst som gör att man måste ta ett alternativt spår eller bromsa/väja. Polarna fixar detta eftersom de inte kör på gränsen, medans du har haft fullt upp med att stanna kvar på vägen, vilket du raskt upphör med. ( Ingen ska ta åt sig av att jag skriver du i meningarna, jag skriver fritt).
Det är som med precis allt annat i livet, man måste låta sig få öva och skaffa rutin och erfarenhet. Man vill vara bäst från början, jag hatar att vara sämre än andra på saker även om jag provar för första gången. Men det är så det är.
Det är därför min åsikt är att man ska lära sig hantering och beteende hos en tvåhjuling innan man försöker tämja en best.
