Consigliere
Ny medlem
- Gick med
- 3 May 2022
- Hoj
- Ingen
Mest vill jag tacka en massa trådskapare och kanske främst folk som bemödat sig svara i trådarna i hur det är att ta kortet. Jag har i tysthet "lurkat" runt här och läst som en dåre om alla tips kring uppkörningens alla moment. Nu måste jag ändå själv bidra med en text efter att bara snyltat på andras. Igår innan dagens prov läste jag flera inlägg som positivt beskrev uppkörning med en lyckad utgång. Det kändes trevligt att läsa och det var lite lättare att somna så jag tänkte bidra med min korta historia.
Jag är en orolig person. Jag vill göra rätt, ha alla rätt på prov, vill vara bäst och skulle bli stolt om fröken satte en stjärna i kanten på min läxa även om det inte har någon betydelse. Jag vill komma till ett prov så minutiöst förberedd att inget kan gå fel... Ändå så rasade min värld på första uppkörningen.
För tre veckor sedan kände jag mig redo att köra upp och hade tid på Tullinge. Jag öppnade starkt genom att runda tillbaka in i startrutan istället för runt konen på lågfartsbanan. Det gick bara inte att svänga åt rätt håll. Högfartsbanan var inte bättre den. Rev en kon i undanmanövern. Fick göra om och då gick bra... men mina svängar blev så tighta och fina att jag tyckte att det saknades en kon i slutet så jag svängde runt en osynlig kon innan jag vände runt och tillbaka. Med andra ord ingen trafik för mig den gången. Gick hem högst medveten om mina brister men samtidigt frustrerad då jag vet att jag kan! Så in i helvete mer än det blev.
- Jäkla psyke som ska få förstöra för mig när det gäller!
Hemresan kändes lång och dyr. Ledig från jobbet, hyra av cykel och lärare, avgift uppkörning. Därtill framtida extralektioner för att lyckas bättre nästa gång. Orkade inte ens summera kostnaden. Ganska arg på systemet även om jag insåg att allt annat än ett underkänt hade varit orimligt.
Ny tid tre veckor senare. Jag tror jag lyckades boka in 8 lektioner på bana och en i trafik under den tiden. Jag vill verkligen inte hamna i den situationen igen att jag missar på manöverplan för att man inte har marginaler för nerver. Egentligen kände jag mig redo första gången men så fungerar jag. Skillnaden denna gång var att jag faktiskt sket i att provledaren fick vänta på mig. Jag sa att jag måste andas och fokusera innan varje moment. Jag startade aldrig en övning innan jag hade intalat mig själv att jag var redo och att jag hade en positiv bild av att jag genomför det felfritt. De är högst medvetna om nerver så ta den tid du behöver! Och det är inte adrenalin du behöver peppa igång. Det är känslan av att "det här kan jag"... "nu leker jag att jag krypkör igenom en köbildning". Du vet att du kan och gör det lustfyllt!
Vi var ganska många i gruppen som bommat första uppkörningen men 6 av 7 fick komma ut i trafik.
Dagarna innan hade jag spenderat säkert 16 timmar på att googla här och i andra forum om man ska blinka när man ska köra in till kanten eller huruvida placeringen i en skymd högerkurva skulle vara x antal cm från högerkanten. Eftersom jag är lagd som jag är så blir det lätt så. Jag vill göra rätt och få beröm och helst vara bäst. Men när provet väl kom så var jag rätt lättad över manöverdelen så alla de där funderingarna föll i glömska. Jag tvingades ofrivilligt in i någon sorts autopilotbubbla. Jag tänkte inte en enda gång på min placering på någon sorts väg. Jag försökte bara hålla koll på skyltar och vara riskmedveten. Dvs kolla som en dåre och förutsätta att spädbarn kommer kasta sig ut från diverse ställen.
Efter att ha googlat maniskt kring allt så måste jag ändå skriva några saker som hjälpte mig. Några grejer är snodda från kloka forumtrådar men jag vet inte vilka.
- Kräv din tid innan du startar. Du måste landa i att det här har du övat på så in i h* Du kan det här. Gör bara som vanligt. I mitt fall. Inte mesa i motstyrningen på högfartsbanan och sluta tänka på alla tekniska detaljer i lågfartsbanan. Jag lekte att jag krånglade mig fram i en köbildning med blicken höjd.
- I trafiken: Det finns så sjukt mycket skrivet om placering i kurvor, skapa sikt osv. Jag TROR verkligen att det viktigaste är att man visar att man är riskmedveten. Om du råkar ligga lite fel i en kurva så är det inte hela världen men kör och placera dig för att du och andra kring vägen ska överleva. Jag var högst konservativ med min väghållning. Jag skar kurvor där jag såg att det var bra annars gick jag på säkerhet.
Jag fick köra i ca 25 minuter men det kändes som 10 och nu har jag körkort.
Känslan att få köra hem själv utan väst var magisk. Jag är även sjukt nöjd med hur förarprövarna på Tullinge jobbar. Samma tjej som underkände mig första gången godkände mig idag. De är tydliga, peppande och de känns som om de vill att man ska lyckas.
Min förhoppning med denna tråd är att någon som läser den med ett prov närmaste dagarna kan stilla sin oro en smula.
Med vänlig hälsning, Anders
Jag är en orolig person. Jag vill göra rätt, ha alla rätt på prov, vill vara bäst och skulle bli stolt om fröken satte en stjärna i kanten på min läxa även om det inte har någon betydelse. Jag vill komma till ett prov så minutiöst förberedd att inget kan gå fel... Ändå så rasade min värld på första uppkörningen.
För tre veckor sedan kände jag mig redo att köra upp och hade tid på Tullinge. Jag öppnade starkt genom att runda tillbaka in i startrutan istället för runt konen på lågfartsbanan. Det gick bara inte att svänga åt rätt håll. Högfartsbanan var inte bättre den. Rev en kon i undanmanövern. Fick göra om och då gick bra... men mina svängar blev så tighta och fina att jag tyckte att det saknades en kon i slutet så jag svängde runt en osynlig kon innan jag vände runt och tillbaka. Med andra ord ingen trafik för mig den gången. Gick hem högst medveten om mina brister men samtidigt frustrerad då jag vet att jag kan! Så in i helvete mer än det blev.
- Jäkla psyke som ska få förstöra för mig när det gäller!
Hemresan kändes lång och dyr. Ledig från jobbet, hyra av cykel och lärare, avgift uppkörning. Därtill framtida extralektioner för att lyckas bättre nästa gång. Orkade inte ens summera kostnaden. Ganska arg på systemet även om jag insåg att allt annat än ett underkänt hade varit orimligt.
Ny tid tre veckor senare. Jag tror jag lyckades boka in 8 lektioner på bana och en i trafik under den tiden. Jag vill verkligen inte hamna i den situationen igen att jag missar på manöverplan för att man inte har marginaler för nerver. Egentligen kände jag mig redo första gången men så fungerar jag. Skillnaden denna gång var att jag faktiskt sket i att provledaren fick vänta på mig. Jag sa att jag måste andas och fokusera innan varje moment. Jag startade aldrig en övning innan jag hade intalat mig själv att jag var redo och att jag hade en positiv bild av att jag genomför det felfritt. De är högst medvetna om nerver så ta den tid du behöver! Och det är inte adrenalin du behöver peppa igång. Det är känslan av att "det här kan jag"... "nu leker jag att jag krypkör igenom en köbildning". Du vet att du kan och gör det lustfyllt!
Vi var ganska många i gruppen som bommat första uppkörningen men 6 av 7 fick komma ut i trafik.
Dagarna innan hade jag spenderat säkert 16 timmar på att googla här och i andra forum om man ska blinka när man ska köra in till kanten eller huruvida placeringen i en skymd högerkurva skulle vara x antal cm från högerkanten. Eftersom jag är lagd som jag är så blir det lätt så. Jag vill göra rätt och få beröm och helst vara bäst. Men när provet väl kom så var jag rätt lättad över manöverdelen så alla de där funderingarna föll i glömska. Jag tvingades ofrivilligt in i någon sorts autopilotbubbla. Jag tänkte inte en enda gång på min placering på någon sorts väg. Jag försökte bara hålla koll på skyltar och vara riskmedveten. Dvs kolla som en dåre och förutsätta att spädbarn kommer kasta sig ut från diverse ställen.
Efter att ha googlat maniskt kring allt så måste jag ändå skriva några saker som hjälpte mig. Några grejer är snodda från kloka forumtrådar men jag vet inte vilka.
- Kräv din tid innan du startar. Du måste landa i att det här har du övat på så in i h* Du kan det här. Gör bara som vanligt. I mitt fall. Inte mesa i motstyrningen på högfartsbanan och sluta tänka på alla tekniska detaljer i lågfartsbanan. Jag lekte att jag krånglade mig fram i en köbildning med blicken höjd.
- I trafiken: Det finns så sjukt mycket skrivet om placering i kurvor, skapa sikt osv. Jag TROR verkligen att det viktigaste är att man visar att man är riskmedveten. Om du råkar ligga lite fel i en kurva så är det inte hela världen men kör och placera dig för att du och andra kring vägen ska överleva. Jag var högst konservativ med min väghållning. Jag skar kurvor där jag såg att det var bra annars gick jag på säkerhet.
Jag fick köra i ca 25 minuter men det kändes som 10 och nu har jag körkort.
Känslan att få köra hem själv utan väst var magisk. Jag är även sjukt nöjd med hur förarprövarna på Tullinge jobbar. Samma tjej som underkände mig första gången godkände mig idag. De är tydliga, peppande och de känns som om de vill att man ska lyckas.
Min förhoppning med denna tråd är att någon som läser den med ett prov närmaste dagarna kan stilla sin oro en smula.
Med vänlig hälsning, Anders
