Ozziania
SuperSport är lite roligare
I drygt tre år har vi funnits i varandras liv och hennes namn börjar på Y.
Det började en kall dag i början av mars 2001 med att vi träffades genom gemensamma vänner.
Det var ett snabbt och oväntat möte, som kan beskrivas som intensiv kärlek vid första ögonkastet, därefter tog det bara några dagar innan vi blev ett par.
Det kändes väldigt ovant eftersom det då hade gått 13år sedan jag var tillsammans med någon som hon, de var visserligen från samma släkt men helt olika, dessutom är hon mycket yngre än jag och jag var inte ett dugg inställd på att bli tillsammans med någon som hon.
Vi är som Yin & Yang: Jag, en enkel reparatör. Hon, en charmerande orientalisk skönhet utrustad med fantastiska gener, besläktad med storheter och tränad av de bästa.
Hon kräver inte mycket av mej och det finns inte en chans att jag på något sätt kan leva upp till hennes potential.
Ändå är hon mig trogen i alla lägen och håller både mig och lågan vid liv.
Jag gör mitt bästa för att skämmabort henne, jag ger henne de bästa oljor, pysslar om henne med makeup o manikyr, håller tom ordning på hennes sulor och pratar snällt med henne.
Ganska ofta går vi på fest och då ser jag till att hon blir ordentligt tankad, hon är roligast då, för det konstiga är att ju mer tankad hon blir desto roligare är hon och desto längre orkar hon hålla på(?)
Vi är tyvärr särbos eftersom hon inte får bo uppe i min lägenhet, ja det är någon teknikalitet som hakar upp det men hon bor fint, alldeles i närheten och tidvis så hälsar jag på ofta, då ger vi oss ut på både korta och långa utflykter, ibland tillsammans med likasinnade vänner och ibland bara vi två.
Aldrig har hon varit sur och tvär, inte en enda gång, även om det har gått någon vecka sedan sist eller om jag så väcker henne mitt i natten, jag behöver bara fråga om hon vill leka och det vill hon jämt och som hon leker då.
Skulle jag bära mig lite dumt åt så förlåter hon det omedelbart och fortsätter lika glatt som om ingenting har hänt.
Visst, hon kan vara ganska dyr i drift men hon inger ett så fast förtroende att jag aldrig behövt ifrågasätta henne.
Det underliga är att lågan har inte slocknat med tiden, tvärtom, den blir bara starkare och starkare och hon är inte det minsta svartsjuk, även om jag umgås med andra.
Jag är dock lite fundersam, det är en ”hon” men hon utstrålar så mycket maskulinitet att jag börjar misstänka att hon inte är vad hon ser ut att vara, kan jag ha blivit lurad eller ska jag bara skaffa mig ett normalt socialliv?
Det började en kall dag i början av mars 2001 med att vi träffades genom gemensamma vänner.
Det var ett snabbt och oväntat möte, som kan beskrivas som intensiv kärlek vid första ögonkastet, därefter tog det bara några dagar innan vi blev ett par.
Det kändes väldigt ovant eftersom det då hade gått 13år sedan jag var tillsammans med någon som hon, de var visserligen från samma släkt men helt olika, dessutom är hon mycket yngre än jag och jag var inte ett dugg inställd på att bli tillsammans med någon som hon.
Vi är som Yin & Yang: Jag, en enkel reparatör. Hon, en charmerande orientalisk skönhet utrustad med fantastiska gener, besläktad med storheter och tränad av de bästa.
Hon kräver inte mycket av mej och det finns inte en chans att jag på något sätt kan leva upp till hennes potential.
Ändå är hon mig trogen i alla lägen och håller både mig och lågan vid liv.
Jag gör mitt bästa för att skämmabort henne, jag ger henne de bästa oljor, pysslar om henne med makeup o manikyr, håller tom ordning på hennes sulor och pratar snällt med henne.
Ganska ofta går vi på fest och då ser jag till att hon blir ordentligt tankad, hon är roligast då, för det konstiga är att ju mer tankad hon blir desto roligare är hon och desto längre orkar hon hålla på(?)
Vi är tyvärr särbos eftersom hon inte får bo uppe i min lägenhet, ja det är någon teknikalitet som hakar upp det men hon bor fint, alldeles i närheten och tidvis så hälsar jag på ofta, då ger vi oss ut på både korta och långa utflykter, ibland tillsammans med likasinnade vänner och ibland bara vi två.
Aldrig har hon varit sur och tvär, inte en enda gång, även om det har gått någon vecka sedan sist eller om jag så väcker henne mitt i natten, jag behöver bara fråga om hon vill leka och det vill hon jämt och som hon leker då.
Skulle jag bära mig lite dumt åt så förlåter hon det omedelbart och fortsätter lika glatt som om ingenting har hänt.
Visst, hon kan vara ganska dyr i drift men hon inger ett så fast förtroende att jag aldrig behövt ifrågasätta henne.
Det underliga är att lågan har inte slocknat med tiden, tvärtom, den blir bara starkare och starkare och hon är inte det minsta svartsjuk, även om jag umgås med andra.
Jag är dock lite fundersam, det är en ”hon” men hon utstrålar så mycket maskulinitet att jag börjar misstänka att hon inte är vad hon ser ut att vara, kan jag ha blivit lurad eller ska jag bara skaffa mig ett normalt socialliv?
