Pledians
Älgklyvaren!
Nu står vi inför årets mörkaste månad, så jag tänkte dela med mig av ett litet äventyr jag gav mig ut på under sensommaren. Ursprungligen var tanken att åka i Östeuropa, men den planen fick skjutas upp till nästa år pga en trafikolycka.
Jag har länge velat utforska fjällen och den nordligare delen av Sverige. Utan någon större planering drog jag iväg, med start och mål i huvudstaden.
Honda CBR 125 R är inte direkt ämnad för touring. Lär inte finnas så många passande tillbehör för ändamålet heller, så jag fick vara lite kreativ. Borrade hål i bottnen på en sportväska, förstärkte den med ett par plåtar från ett söndersågat datorchassie och använde klamrar för att fixera väskan på passagerarhandtaget. Det kanske såg lite mongo ut, men väskan satt på sin plats och jag hade utrymme nog att packa ner hela campingutrustningen samt övriga nödvändigheter.
Dalarnabornas stolthet! Kändes som ett givet ställe att ta en paus på.
Härliga småvägar på väg mot Falun.
Första gången jag slog upp tältet. Tog ganska lång tid att få upp allt men det blev bra till slut, förutom att jag aldrig mer ska campa på hårdpackat grus! Var inte så jättebekvämt att sova och jag kände mig riktigt stel när jag vaknade morgonen efter. Lite tält-yoga gjorde dock susen!
Efter en regnig natt fortsatte jag vidare mot nordväst.
En skogsmaskin som hade gått hårt.
Såg denna damm en bit efter att jag hade passerat Älvdalen. Jag började komma allt högre upp och trafiken blev allt glesare.
Här började fjällandskapet på riktigt! Till höger i bild syns Städjan med sin vulkanaktiga topp. Ett berg som har fångat mångas uppmärksamhet genom tiderna. Bland annat har författaren bakom Sveriges nationalsång inspirerats av detta berg i texten "Du fjällhöga nord".
För att komma närmare naturen svängde jag in på en grusväg. Min lilla CBR fick jobba på för att ta sig upp för alla backar!
När jag kände för att slå läger körde jag rätt in i skogen, och hittade denna fantastiska natursköna plats!
Mitt dricksvatten var nästan slut. Dock hittade jag en liten fors, som jag prövade att dricka ur. Fjällvattnet smakade friskare än kranvatten! Nu var vattenproblemet ur världen!
Hade inte heller så mycket mat vid tillfället, så jag bestämde mig för att plocka det som skogen har att erbjuda!
Resultatet blev en svampgryta med råris - mums mums! Att vara på denna fantastiska plats, samt att leva av det som finns i naturen i form av mat och dryck ingav mig en oöverträfflig vildmarkskänsla! Kändes som att jag hörde hemma i denna miljö, som våra förfäder har bott i under så många generationer.
Vaknade under nattens gång av att det började ösregna till den graden att jag började oroa mig för att tältet skulle bli platt som en pannkaka av all vatten. Tältet funkade dock utmärkt. Morgonen därpå funderade jag på ifall jag skulle campa på aktuell plats en natt till då jag blev kär i platsen, men bestämde mig för att åka vidare. Regnet upphörde passande nog när jag väl skulle börja packa ihop.
Typisk fjällskog med alla dessa krokiga björkar.
Trevliga vägar och vyer! Strax innan passerade jag Sveriges högst belägna by - ca 840 meters höjd.
Jag chillar efter en matpaus i Funäsdalen.
Fortsatte sedan raka vägen norrut. Här såg jag den första referensen till något samiskt. De serverade ett halvt dussin renkötträtter, men som vegetarian var jag föga imponerad utan åkte snabbt vidare.
Hädan efter var det grusväg, och bebyggelsen blev gles. De få hus jag åkte förbi såg ut något i stil med detta. Hade varit spännande om det fanns möjlighet att gå in där och kika, då såpass gamla hus har oftast en själ.
Sakta men säkert pekade vägen uppåt, kilometer efter kilometer.
Helt plötsligt möttes jag av den här synen - kalt och platt landskap åt alla håll, så långt som ögat kunde se! Det kändes så surrelistiskt att jag glömde bort att jag befann mig i Sverige, utan kunde lika gärna ha befunnit mig var som helst i världen i denna stund.
På väg ner..
Efter ett tag kom jag fram till ytterligare en damm. Bestämde mig för att korsa denna.
Dräneringskanalen på andra sidan.
Nu blev grusvägarna smalare..
Jag hittade en autentisk by från den tiden då folk levde av sina husdjur och råvaror från den egna gården. Passerade sedan ytterligare ett par liknande småbyar.
Allt eftersom jag fortsatte förvandlades grusvägen mer och mer till en skogsväg.
Tröttheten och hungern började komma smygandes, så jag bestämde mig för att slå läger invid vägen. Ingen risk att någon kommer att passera här under natten, tänkte jag. Ganska snart hörde jag ett prassel bland träden. Blev först orolig att det var en björn eller en älg, men det visade sig vara en renflock. Första gången jag såg livs levande renar! Jag visste att de inte var farliga, men om de skulle bli lite väl sällskapliga tänkte jag att ljudet av en stånka som varvar ur skulle skrämma iväg dem.
Det regnade även denna natt, så grusvägarna var blöta när jag gav mig iväg. Körde i skogen åtskilliga timmar.
Till slut började en sjö skymta bakom backkrönet. Det visade sig vara Storsjön i Jämtland.
Jag började känna mig skitig och bestämde mig för att ta ett bad. Var ruskigt skönt att kliva in i vattnet och ta ett dopp, kände mig härligt fräsh efteråt! Tillagade lunch i stormköket medan handduken hängde på tork.
På väg in mot Östersund.
Ju längre norrut jag kom desto härligare landskap!
Nu tyckte jag att det började bli dax att leta efter en plats att slå upp tältet på, så jag svängde av från vägen in på en skogsväg.
Stenigt stenigt. Detta var inte ens en väg längre, men jag var nyfiken på vart jag skulle hamna.
Här var det översvämmat, och jag hade ingen lust att ta riskerna det innebär att korsa vattnet.
Tack och lov fanns det en gräsbevuxen plätt alldeles i närheten, vilken jag slog upp tältet på.
Hade lite tid till godo, så jag lekte med kameran.
Spooky?
Här bor ett troll, i ett dassformat hus mitt i vegetationen!
Samma väderprogram upprepar sig sedan dag ett. Torrt medan jag åker, regn efter att jag hade slagit upp tältet, och regnet upphörde när jag väl skulle börja bege mig av. Jag klagar inte! Denna natt var dock svalare och det blåste mycket. Men jag var skyddad från vinden av den omgivande skogen så det var ingen fara.
Här rullade jag in i byn Gäddede. Finner namnet lite lustigt av någon anledning.
Väl i Norrland spricker molntäcket upp helt och det blir strålande sol!
Fortsatt mysiga vägar och landskap. Denna dag skulle min kamera få gå varm!
Vid ett tankstopp. Dessa killar delade inte min motorcykelfilosofi! Min lilla CBR såg ut som en miniatyrmotorcykel i jämförelse.
Nu började de stora fjällen skymta framför mig.
Vägen gick stadigt uppåt, fick känslan av att en rejäl överraskning väntade i närheten!
På denna höjd var det bara buskar och gräs som växte.
Kändes som att denna väg skulle ta mig till himlen - bokstavligt talat!
Sceneriet var överväldigande! Var helt fantastiskt att vistas i denna (för mig) helt nya miljö, som jag tidigare bara hade sett på vykort!
Stekenjokk, en av Sveriges högst belägna vägar. Jag kände på vattnet, och det var klart varmare än vad jag hade räknat med! Vilket jag fann lite mystiskt, då det var allt annat än varmt i luften, trotts strålande sol. Hade nog tagit ett dopp annars.
På väg ner.
Vackert är bara förnamnet!
Kittelfjäll 25km. Det kittlade i gashantagshanden när jag läste det där!
Jag vart tvungen att ta reda på hur långt jag kunde komma med hojen.
Skogsvägen övergick efter ett tag till ren vandringsled. Det vore enbart korkat att försöka åka längre. Får återkomma med ett par vandringsskor nästa gång. Istället tog jag en mat och vilopaus vid denna plätt.
Vädret var underbart och utsikten lika så. Bilden ger inte landskapet rättvisa. Den omslutande skogen och Marsfjället i bakgrunden var enorma! Jag satt och njöt av landskapet som förtrollad.
Kristallklart fjällvatten!
Nästan motvilligt åkte jag vidare norrut.
Jag skulle kunna ha stannat och tagit kort överallt. Här fick mina ögon njuta mil efter mil!
Den berömda trappstegsforsen.
Jag anade att Norrland skulle vara fint, men att det skulle vara såhär vackert hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Tog en kort paus i en by utmed vägen.
Fortsatt ögongodis!
Och härliga MC vägar!
Uppslukad av den fantastiska naturen glömde jag bort både trötthet och hungern.
Till slut var det dax att slå upp lägret innan det skulle bli alltför mörkt. Mycket nöjd över dagens etapp, och tacksam till vädergudarna för att de lät mig få ut det mesta utav vyerna.
Jag har länge velat utforska fjällen och den nordligare delen av Sverige. Utan någon större planering drog jag iväg, med start och mål i huvudstaden.
Dag 1
Honda CBR 125 R är inte direkt ämnad för touring. Lär inte finnas så många passande tillbehör för ändamålet heller, så jag fick vara lite kreativ. Borrade hål i bottnen på en sportväska, förstärkte den med ett par plåtar från ett söndersågat datorchassie och använde klamrar för att fixera väskan på passagerarhandtaget. Det kanske såg lite mongo ut, men väskan satt på sin plats och jag hade utrymme nog att packa ner hela campingutrustningen samt övriga nödvändigheter.
Dalarnabornas stolthet! Kändes som ett givet ställe att ta en paus på.
Härliga småvägar på väg mot Falun.
Första gången jag slog upp tältet. Tog ganska lång tid att få upp allt men det blev bra till slut, förutom att jag aldrig mer ska campa på hårdpackat grus! Var inte så jättebekvämt att sova och jag kände mig riktigt stel när jag vaknade morgonen efter. Lite tält-yoga gjorde dock susen!
Dag 2
Efter en regnig natt fortsatte jag vidare mot nordväst.
En skogsmaskin som hade gått hårt.
Såg denna damm en bit efter att jag hade passerat Älvdalen. Jag började komma allt högre upp och trafiken blev allt glesare.
Här började fjällandskapet på riktigt! Till höger i bild syns Städjan med sin vulkanaktiga topp. Ett berg som har fångat mångas uppmärksamhet genom tiderna. Bland annat har författaren bakom Sveriges nationalsång inspirerats av detta berg i texten "Du fjällhöga nord".
För att komma närmare naturen svängde jag in på en grusväg. Min lilla CBR fick jobba på för att ta sig upp för alla backar!
När jag kände för att slå läger körde jag rätt in i skogen, och hittade denna fantastiska natursköna plats!
Mitt dricksvatten var nästan slut. Dock hittade jag en liten fors, som jag prövade att dricka ur. Fjällvattnet smakade friskare än kranvatten! Nu var vattenproblemet ur världen!
Hade inte heller så mycket mat vid tillfället, så jag bestämde mig för att plocka det som skogen har att erbjuda!
Resultatet blev en svampgryta med råris - mums mums! Att vara på denna fantastiska plats, samt att leva av det som finns i naturen i form av mat och dryck ingav mig en oöverträfflig vildmarkskänsla! Kändes som att jag hörde hemma i denna miljö, som våra förfäder har bott i under så många generationer.
Dag 3
Vaknade under nattens gång av att det började ösregna till den graden att jag började oroa mig för att tältet skulle bli platt som en pannkaka av all vatten. Tältet funkade dock utmärkt. Morgonen därpå funderade jag på ifall jag skulle campa på aktuell plats en natt till då jag blev kär i platsen, men bestämde mig för att åka vidare. Regnet upphörde passande nog när jag väl skulle börja packa ihop.
Typisk fjällskog med alla dessa krokiga björkar.
Trevliga vägar och vyer! Strax innan passerade jag Sveriges högst belägna by - ca 840 meters höjd.
Jag chillar efter en matpaus i Funäsdalen.
Fortsatte sedan raka vägen norrut. Här såg jag den första referensen till något samiskt. De serverade ett halvt dussin renkötträtter, men som vegetarian var jag föga imponerad utan åkte snabbt vidare.
Hädan efter var det grusväg, och bebyggelsen blev gles. De få hus jag åkte förbi såg ut något i stil med detta. Hade varit spännande om det fanns möjlighet att gå in där och kika, då såpass gamla hus har oftast en själ.
Sakta men säkert pekade vägen uppåt, kilometer efter kilometer.
Helt plötsligt möttes jag av den här synen - kalt och platt landskap åt alla håll, så långt som ögat kunde se! Det kändes så surrelistiskt att jag glömde bort att jag befann mig i Sverige, utan kunde lika gärna ha befunnit mig var som helst i världen i denna stund.
På väg ner..
Efter ett tag kom jag fram till ytterligare en damm. Bestämde mig för att korsa denna.
Dräneringskanalen på andra sidan.
Nu blev grusvägarna smalare..
Jag hittade en autentisk by från den tiden då folk levde av sina husdjur och råvaror från den egna gården. Passerade sedan ytterligare ett par liknande småbyar.
Allt eftersom jag fortsatte förvandlades grusvägen mer och mer till en skogsväg.
Tröttheten och hungern började komma smygandes, så jag bestämde mig för att slå läger invid vägen. Ingen risk att någon kommer att passera här under natten, tänkte jag. Ganska snart hörde jag ett prassel bland träden. Blev först orolig att det var en björn eller en älg, men det visade sig vara en renflock. Första gången jag såg livs levande renar! Jag visste att de inte var farliga, men om de skulle bli lite väl sällskapliga tänkte jag att ljudet av en stånka som varvar ur skulle skrämma iväg dem.
Dag 4
Det regnade även denna natt, så grusvägarna var blöta när jag gav mig iväg. Körde i skogen åtskilliga timmar.
Till slut började en sjö skymta bakom backkrönet. Det visade sig vara Storsjön i Jämtland.
Jag började känna mig skitig och bestämde mig för att ta ett bad. Var ruskigt skönt att kliva in i vattnet och ta ett dopp, kände mig härligt fräsh efteråt! Tillagade lunch i stormköket medan handduken hängde på tork.
På väg in mot Östersund.
Ju längre norrut jag kom desto härligare landskap!
Nu tyckte jag att det började bli dax att leta efter en plats att slå upp tältet på, så jag svängde av från vägen in på en skogsväg.
Stenigt stenigt. Detta var inte ens en väg längre, men jag var nyfiken på vart jag skulle hamna.
Här var det översvämmat, och jag hade ingen lust att ta riskerna det innebär att korsa vattnet.
Tack och lov fanns det en gräsbevuxen plätt alldeles i närheten, vilken jag slog upp tältet på.
Hade lite tid till godo, så jag lekte med kameran.
Spooky?
Här bor ett troll, i ett dassformat hus mitt i vegetationen!
Dag 5
Samma väderprogram upprepar sig sedan dag ett. Torrt medan jag åker, regn efter att jag hade slagit upp tältet, och regnet upphörde när jag väl skulle börja bege mig av. Jag klagar inte! Denna natt var dock svalare och det blåste mycket. Men jag var skyddad från vinden av den omgivande skogen så det var ingen fara.
Här rullade jag in i byn Gäddede. Finner namnet lite lustigt av någon anledning.
Väl i Norrland spricker molntäcket upp helt och det blir strålande sol!
Fortsatt mysiga vägar och landskap. Denna dag skulle min kamera få gå varm!
Vid ett tankstopp. Dessa killar delade inte min motorcykelfilosofi! Min lilla CBR såg ut som en miniatyrmotorcykel i jämförelse.
Nu började de stora fjällen skymta framför mig.
Vägen gick stadigt uppåt, fick känslan av att en rejäl överraskning väntade i närheten!
På denna höjd var det bara buskar och gräs som växte.
Kändes som att denna väg skulle ta mig till himlen - bokstavligt talat!
Sceneriet var överväldigande! Var helt fantastiskt att vistas i denna (för mig) helt nya miljö, som jag tidigare bara hade sett på vykort!
Stekenjokk, en av Sveriges högst belägna vägar. Jag kände på vattnet, och det var klart varmare än vad jag hade räknat med! Vilket jag fann lite mystiskt, då det var allt annat än varmt i luften, trotts strålande sol. Hade nog tagit ett dopp annars.
På väg ner.
Vackert är bara förnamnet!
Kittelfjäll 25km. Det kittlade i gashantagshanden när jag läste det där!
Jag vart tvungen att ta reda på hur långt jag kunde komma med hojen.
Skogsvägen övergick efter ett tag till ren vandringsled. Det vore enbart korkat att försöka åka längre. Får återkomma med ett par vandringsskor nästa gång. Istället tog jag en mat och vilopaus vid denna plätt.
Vädret var underbart och utsikten lika så. Bilden ger inte landskapet rättvisa. Den omslutande skogen och Marsfjället i bakgrunden var enorma! Jag satt och njöt av landskapet som förtrollad.
Kristallklart fjällvatten!
Nästan motvilligt åkte jag vidare norrut.
Jag skulle kunna ha stannat och tagit kort överallt. Här fick mina ögon njuta mil efter mil!
Den berömda trappstegsforsen.
Jag anade att Norrland skulle vara fint, men att det skulle vara såhär vackert hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Tog en kort paus i en by utmed vägen.
Fortsatt ögongodis!
Och härliga MC vägar!
Uppslukad av den fantastiska naturen glömde jag bort både trötthet och hungern.
Till slut var det dax att slå upp lägret innan det skulle bli alltför mörkt. Mycket nöjd över dagens etapp, och tacksam till vädergudarna för att de lät mig få ut det mesta utav vyerna.
