Deltävling 2 Nürburgring
"Äntligen" är man hemkommen efter, i stort sett, två veckor i Tyskland och kan skriva i lugn och ro om vad som varit ännu en toppenhelg!
Ingen tid förlorad efter Lausitzring och innan man hann reagera var man på väg tillbaka till Tyskland och till en av världens mest kända banor, Nürburgring. Denna gången var jag ensam förare i teamet, så det lilla gänget på fyra pers. tog bilen torsdag morgon ner till det största motorsamhället jag varit i hittills, om det ens finns större?? Underbart landskap, fina skogar, mysiga små byar och FULLT med racepreppade personbilar och motorcyklar. Vi var framme efter skymning och ställde släpet i depån, så första skymten man fick var på siluetter av stora och knepigt lyxiga byggnader och stora depåboxar, större än på Lausitzring som var en chock i sig.
Jag och Emilia hade hittat ett mysigt ställe som vi blev avsläppta vid efteråt, riktigt trevligt litet gästhus i byn Müllenbach, precis syd-väst om banan. Gjorde oss hemmastadda och fick oss en god natts sömn efter en lång resa, väldigt behövligt innan de nya äventyren!
Vaknade av det avlägsna ljudet från bilar som tokvarvades och man hade aldrig känt sig så hemma! Blev hämtade och körda till banan, och sen var det direkt på det med första träningspasset för helgen. Banan hade ett så skönt naturligt flyt i sig, och förutom den ökända första svängen så var varje sväng precis så som du fick intrycket av att den skulle vara. Allt skedde i lagom takt, inga sektioner var "stressande" så man behövde slänga runt hojen lite sådär "onaturligt", om ni kan förstå vad jag menar? Lagom mellanrum från alla svängar så man precis hann lägga över hojen och gå in i en sväng ur den förra, bara en underbar bana helt enkelt! En grym fullgas-i-sexan-och-bara-lägg-ner-även-fast-hojen-kränger-av-däcken-sväng som var lite pirrig ledde in i chikanen på slutet som även den var så pass rak att den var smidig trots att det var den stirrigaste punkten på banan. Ni fattar att jag gillar Nürburgring(?), och för att gå till körningen så skiljde den sig inte så mycket, det var fint flyt och jag lärde mig banan väldigt snabbt, mest troligt för att den var så "naturlig" som jag precis beskrev.
Foto: Felix Weissmann
Målbilden innan helgen var att komma ner på 1:35-tider, det är ca. tre sekunder från varvrekordet och lika långt ifrån som på Lausitzring. Lausitzring är längre, men jag fick mer körtid, så vi räknade på att de faktorerna tog ut varandra och 1:35 kändes ändå rimligt. Steget efter det var ju att ta poäng, men då krävdes det lite bättre tider baserat på tidigare års resultatlistor. Nog med uppbyggd förväntan, så körde jag iallafall 1:37.556 redan på första passet! Teamets förväntan var ungefär 1:40/1:39, så från start var alla nöjda, imponerade och kände att detta hade potential till att bli en grym helg. Problemet som jag hade på Lausitzring med motorbromsen (att jag fick bakhjulschatter i sista tredjedelen av hårda bromsningar, vid ingång) hängde kvar, så vi justerade returen bak inför andra passet.
Nu när banan satt i huvudet började jag verkligen pressa på ordentligt direkt. Jag hade knappt lagt några varv på banan men kom ändå ner på 1:35.234 väldigt snabbt och målbilden ändrades därefter till att det var poängplats som gällde! När det började gå lite snabbare märkte man också hur galet hal banan var, det var nästan lite skrämmande. Flera av förarna framför mig under dagen såg jag få ordentliga tank slapper-släpp och jag fick själv känna på att det gled ordentligt ur vissa svängar inkl. vissa tillfällen då man fick mota hojen genom att ställa sig upp för att hindra en high sider
Problemet under bromsning blev vi inte av med, och medans jag försökte anpassa körningen till det så var vi lite fundersamma till varför vi inte kunde åtgärda det. Vissa blåste ju om i bromsningarna utan att hojen ens rörde sig medans min bakdel var över hela banan och skuttade in i svängarna, så dåligt kan jag väl inte bromsa?
Foto: Felix Weissmann
Lördag, Q1 och Q2. Vi testade lite ändringar till första kvalet som vi tog som ett extra träningspass (inte att jag tog det lugnare för det iochförsig) och tog med oss lite fördelar därifrån. Av någon anledning körde jag lite stelt och hade börjat få problem med sikte och sittställning, troligen ville jag lite mer än jag kunde och pressade lite för hårt, men jag förbättrade åtminstone tiden till 1:34.721. Trots putsning av PB tappade jag ändå placeringar från förra passet, så det räcker inte att förbättra sig längre, man måste förbättra sig MYCKET! Det finns inget stopp för dessa killarna, tar du inte en sekund varje pass så tappar du placeringar för att alla andra tar en sekund!
Hade 16'e från fredagen men tappade två killar till 18'e på första kvalet.
En av säsongens höjdpunkter kom innan andra kvalet. I frånvaron av bra idéer av förbättring så mätte Puttarna (teamcheferna Patrik och Patrick) upp hojen för att få nedskrivet inställningarna, och då märkte dem att returen bak stod på 19 klick istället för 11 som vi trodde enligt våra papper...? Vi har gjort många omfattande ändringar och hojen har fått besök av Öhlinskillar och bla bla bla, så vart i ledet som denna missen blev gjord vet vi inte, men det var en liten lättnad att vi förhoppningsvis hade hittat felet! Mycket riktigt till andra kvalet så kändes allting sååååå mycket bättre! Jag kunde panga ner växlarna, släppa kopplingen och bakhjulet svävade (om än lite oroligt och okontrollerat från oerfaren förare) mjukt och mycket mer stabilt hela vägen in till apex. Äntligen kunde jag börja bromsa på riktigt och tänja på dem ordentliga gränserna, speciellt då bromsningen verkar vara min starkaste sida. Tog dryga halvsekunden från kval ett och tog tillbaka 16'e platsen till racet med 1:34.123. Det kändes riktigt bra och jag visste att jag hade 1:33-tider i mig, det gick bara så fint med hojen att jag pressade
överdrivet mycket och gjorde för många misstag, så första poängen kändes verkligen inte omöjlig längre!
Foto: Patrick Dallos/Felix Weissmann
Söndag och dags för race!! Inget warm up för vår del, så första passet var race vid 15:20. Sovmorgon tackar man sällan nej till, men efter ett tag åkte man dit ändå för det var helt enkelt roligare på banan än i byn... Müllenbach ligger lägre än banan, alltså så pass att det krävs ca. 10 tramp på cykel för att komma 3km till gästhuset. VÄLDIGT smidigt och lätt, tills du ska tillbaka till banan... Skönt att vara i tid efter en sån ansträngning också, för nu var det dags! Game face on, och jag kände mig ganska lugn och kall. De träningsstarter jag hade gjort var jag nöjd med, och det var allt som krävdes för lite lugn i sinnet innan start. Att ställa upp för grid show (eller vad det kallas) är faktiskt ganska rogivande, inte så stressande man först skulle kunna tro. Starten går och jag gör en hyfsad start, håller mer eller mindre min placering till första bromsningen, men SEEEN blev det tight ska ni veta... 33 förare som ska in i första svängen på en meters radie så fattar ni. Jag går in snävt framför en kille som låser framdäcket och klipper mitt bakdäck innan han oturligt nog bowlar ut en annan. Jag får en ordentlig smäll och hänger kvar med knävecket i sadeln och lyckas ta mig vidare utan problem, men tappar ett par placeringar och är 19'e man över linjen första varvet.
Emilia lyckades filma starten och incidenten här nedan, och roligt är det hur dålig koll man har in the heat of the moment. Tills jag såg filmen trodde jag att jag körde in i den vite cykeln framför mig och att det orsakade smällen
Nu börjar istället Race, del två! Likt racet i Lausitzring måste jag nu köra upp mig, fast denna gången längre upp i fältet bland bättre förare. I början gick det snabbt och bra och jag hade direkt ett snabbare tempo än jag hade haft hela helgen. Satte min första 1:33-tid redan på tredje flygande varvet när jag fick en liten lucka mellan förarna att plocka av. Ju längre upp i fältet man kom, desto svårare blev det dock. Att komma om förare som är så jämna, om än lite långsammare, är riktigt svårt! Fick ägna mer än ett varv för att ens kunna attackera samma vita cykel som jag trodde jag hade kört in i, och först efter ett par vågade manövrar med härliga decimetern till godo kom jag om och kunde jaga ifatt nästa man! Körde för kung och fosterland och fick känning på killen framför mig men gick i mål 0.4 sekunder efter, men vad jag inte visste då var att han låg på 14'e plats och att jag hade tagit min första poäng! Jag kom in i parc fermé, mötte upp Puttarna och var överlycklig för under racet fick jag in en tid på 1:33.307 som jag fortfarande är sjukt nöjd med. Mindre än 1.5 sekunder från varvrekordet! Och när Patrik då grattar mig för första poängen blev jag ju inte mindre glad, galet skönt att kunna säga att man tagit poäng i en klass som R6 Cup! Jag står nu tillochmed som 18'e man i tabellen, siste poängtagaren
Snabba ryck hem, borta bra men hemma bäst (även fast jag börjar tvivla på det yttrycket) och vi sa hejdå till allt trevligt folk man börjat lära känna. Riktigt skön stämning i Tyska depån med otroligt mycket respekt och bra sammanhållning i min klass med officiella träffar och möten titt som tätt. Känner mig redan van vid det livet och som Rikard Carlsson sagt till mig är en helg i Tyskland nästan värd mer än en hel säsong i Sverige! Nu är kalendern något reviderad, så tredje deltävlingen är struken och istället är nästa R6 Cup-race i Zolder, Belgien den 10'e Juli. Siktar på att delta i SM på Sviestad den 19'e Juni men vi får se vad som händer! Så tills vidare
Och tack
Josef,
Mozz och
SKOMAKAREN!