Linköping SM
Det var min första SM-tävling, första körningen i Sverige och även första gången på min egen hoj som vi precis hade lyckats få hem dagen innan avfärd. Vi hade fått ta över så mycket av teamets strul så att efter vi med lite tur ens fått lov att hämta hojen hade vi ingen tid att utrusta den. Det blev bara till att slänga på racekåporna och sen dra och köra så gott det gick! Det var dock lite fridfullt på ett sätt när stressen hade lagt sig och man faktiskt var på väg, för man hade då redan ställt in sig på att det inte gick att bevisa någonting utan det handlade bara om att få körning och att ha kul.
Under första träningen märktes det hur annorlunda allt var. Jag kommer ihåg att jag fick insikten av att det nästan är svårare att lära sig en redan känd bana på en ny hoj, än vad det är att lära sig en helt okänd bana. På en ny bana är man helt blank och börjar bygga från noll, men på Sviestad hade jag kvar spår och minnen inpräglade från ER-6'an och fick först bryta ner allt innan jag kunde börja om igen Hade förväntat mig att hoppa på hojen och bara kunna banan och köra snabbare direkt, men det tog ett bra tag innan jag slog tiderna från året innan med Kawan. Det var även en stor skillnad på min egen R6'a och den jag hade lånat i Tyskland, jag märkte t. ex. väldigt snabbt att originaldämparen inte tålde samma behandling som Öhlinaren och hade flera roliga tillfällen vid gaspåslag Samma sak vid inbromsningar, hojen var så sjuukt lös och svävade över hela stället. Alla motorbromsproblem jag berättade om från Lausitz- och Nürburgring var som pånyttfödda och ställde till alla sorters problem. Men kul var det att kunna gå in i svängarna på ställ, om än NÅGOT okontrollerat, som de stora pojkarna i Moto2 och dyl.
Tyvärr finns inte mycket mer av intresse att berätta om. Båda racen kommer jag ihåg var väldigt ensamma och actionlösa. Slogs mer eller mindre om sista position men försökte hålla humöret uppe ändå! Jag var ju beredd på det, även fast man ändå är där för att man vill och tror att man ska kunna vinna. Avslutade även sista racet med att krascha... Väldigt dumt och helt onödigt egentligen, pressade på som saaaatan och överkörde hela racet för jag kände stressen från killen bakom som också låg sist tror jag? Ville verkligen inte komma sist så tog uppenbarligen en krasch över det
Började helgen på 1:00,0. Då körde jag också på däcken från Tyskland: Dunlop SportMax, eller vad det nu är för några... Avslutade med 58,8 på andra kvalet med Bridgestone R10. Då var jag faktiskt väldigt nöjd kommer jag ihåg, för hade ändå inte förväntat mig en så hyfsad varvtid! Hade målat upp en bild för mig själv där jag hade ALLA VÄRLDENS MOTGÅNGAR men så illa var det såklart inte. Så allt som allt en helt OK helg, men inget att skriva hem om. Tankarna gick direkt efteråt till att utrusta hojen och åka till Belgien för deltävling 3 i Tyskland, så mycket mer än så blev det faktiskt inte när det kommer till min riktiga SM-debut!
Och dåligt med film blev det också. Det enda som blev kopierat till hårddisken innan minneskortet också kraschade (och som är värt att visa) var från andra kvalet som jag länkar här nedan
Det var min första SM-tävling, första körningen i Sverige och även första gången på min egen hoj som vi precis hade lyckats få hem dagen innan avfärd. Vi hade fått ta över så mycket av teamets strul så att efter vi med lite tur ens fått lov att hämta hojen hade vi ingen tid att utrusta den. Det blev bara till att slänga på racekåporna och sen dra och köra så gott det gick! Det var dock lite fridfullt på ett sätt när stressen hade lagt sig och man faktiskt var på väg, för man hade då redan ställt in sig på att det inte gick att bevisa någonting utan det handlade bara om att få körning och att ha kul.
Under första träningen märktes det hur annorlunda allt var. Jag kommer ihåg att jag fick insikten av att det nästan är svårare att lära sig en redan känd bana på en ny hoj, än vad det är att lära sig en helt okänd bana. På en ny bana är man helt blank och börjar bygga från noll, men på Sviestad hade jag kvar spår och minnen inpräglade från ER-6'an och fick först bryta ner allt innan jag kunde börja om igen Hade förväntat mig att hoppa på hojen och bara kunna banan och köra snabbare direkt, men det tog ett bra tag innan jag slog tiderna från året innan med Kawan. Det var även en stor skillnad på min egen R6'a och den jag hade lånat i Tyskland, jag märkte t. ex. väldigt snabbt att originaldämparen inte tålde samma behandling som Öhlinaren och hade flera roliga tillfällen vid gaspåslag Samma sak vid inbromsningar, hojen var så sjuukt lös och svävade över hela stället. Alla motorbromsproblem jag berättade om från Lausitz- och Nürburgring var som pånyttfödda och ställde till alla sorters problem. Men kul var det att kunna gå in i svängarna på ställ, om än NÅGOT okontrollerat, som de stora pojkarna i Moto2 och dyl.
Tyvärr finns inte mycket mer av intresse att berätta om. Båda racen kommer jag ihåg var väldigt ensamma och actionlösa. Slogs mer eller mindre om sista position men försökte hålla humöret uppe ändå! Jag var ju beredd på det, även fast man ändå är där för att man vill och tror att man ska kunna vinna. Avslutade även sista racet med att krascha... Väldigt dumt och helt onödigt egentligen, pressade på som saaaatan och överkörde hela racet för jag kände stressen från killen bakom som också låg sist tror jag? Ville verkligen inte komma sist så tog uppenbarligen en krasch över det
Började helgen på 1:00,0. Då körde jag också på däcken från Tyskland: Dunlop SportMax, eller vad det nu är för några... Avslutade med 58,8 på andra kvalet med Bridgestone R10. Då var jag faktiskt väldigt nöjd kommer jag ihåg, för hade ändå inte förväntat mig en så hyfsad varvtid! Hade målat upp en bild för mig själv där jag hade ALLA VÄRLDENS MOTGÅNGAR men så illa var det såklart inte. Så allt som allt en helt OK helg, men inget att skriva hem om. Tankarna gick direkt efteråt till att utrusta hojen och åka till Belgien för deltävling 3 i Tyskland, så mycket mer än så blev det faktiskt inte när det kommer till min riktiga SM-debut!
Och dåligt med film blev det också. Det enda som blev kopierat till hårddisken innan minneskortet också kraschade (och som är värt att visa) var från andra kvalet som jag länkar här nedan