Ahmenvaffan, så här eré...
(näe, men någon attackfeminist fick säker hicka av inledningen)
Klart man ska vara med på förlossningen!
Det finns INGEN som hatar sjukhusmiljöer/blod/äckel mer än mig, ändå höll jag handen krampaktigt två gånger och ångrar inte en sekund av det.
(första gången tog det 26 timmar och jag var där hela tiden)
Sen det där med matningen, klart dom ska drick mjölken direkt ur förpackningen, det dröjer ända tills dom blir ungkarl innan dom får göra det igen.
Ammning är bra, både för barnet och för modern.
Så länge ammningen funkar för mor/barn så kan man fortsätta, visst det finns någon slags gräns för när anständigheten säger att man ska sluta, men innan dess brukar det ha sinat ändå.
Under ammningsperiosen kan man pumpa ur och flaskmata så att mamma får känna sig lite friare att lämmna barnet och pappan.
Att mannen ska vara hemma med barnet säger sig självt, fungerar det med bådas jobb så kan man gärna ta en tidig och en sen period.
Själv var jag hemma ungefär 14 månader med mina barn när dom var små.
(kreativt uttag av föräldradagar)
På dagarna ägnade vi oss åt att åka LandRover (underskattad familjebil, det är bara att spänna fast vagnen med stroppar på flaket), gå på bilskrotar, öppen förskola, biblioteket, Lottas Pub, rutchkana, leka i lövhögar, gå i bilaffärer, promenera ut i skogen och titta på rallytävlingar, besöka kompisar på jobbet för att retas, kort sagt allt jag och barnen tyckte var kul (dom tyckte allt var kul, så jag hade det lätt)
Att få vara med första tiden är fantastiskt kul och lärorikt för både barn och far...