En lång "tråkig" rapport! Roligare i film-form kommer!
Det började så himla bra!!!!! Kom fram till Bahrain i tid, hittade huvudstadens billigaste hotell (som var helt OK!!!), sov som en stock, och kom nästa dag efter mycket palaver in på banan; Bahrain International Circuit. Samma bana som om 4 veckor står värd för säsongspremiären i Formel 1.
Och där stod 16 stycken Ducati Panigales, identiska motorcyklar för att alla ska få samma förutsättningar. Och en av dem var avsatt för Wild Card-förare, och nu var det min tur, Magnus Mossbergs tur!!!
Reglage ställdes in, stötdämpningen likaså och efter ett förarmöte var det dags. Racing är ungefär lika var man än befinner sig i världen, och detta var inget undantag. Eftersom jag varken sett banan eller kört mc-modellen tidigare, så var planen att jag går ut och bara mys-åker på den 40 minuter långa friträningen.
När jag efter 25 minuter gick i depå för att dricka och hämta andan möttes jag av positiva besked; jag låg 7:a av de 16 förarna!!!! Och jag hade inte ens tagit i!!! Så ut igen, borrade ner huvudet och fick en bra rygg på en snabb förare…. Och gick i backen via en redig highsider; slog på gas för hårt och bakhjulet släppte!
Hade kanske 130-140 km/h vid olyckstillfället och rullade därför en bra bit innan det tog slut. Det kändes dock rätt ok, vanan trogen så höll jag upp huvudet och det mesta stryket kom på axlar och ben. In till doktorn. Hade ont i axel och ben men höll god min, och sträckte fram en nagel som blödde och som blev vederbörligt ompysslat. Hjälmen hade fått ett par repor, men Jorpes sa till doktorn att ”It is just a scratch, nothing to worry about!” och så blev det.
Under tiden hade hojen fått en hord mekaniker omkring sig. Det initiala ”Not so much is broken” ändrades till ”Expensive crash sir!”. Tank, gaffelkronor, kopplingshandtag (hydraulkoppling), styrdämpare, kåpor, och lite annat smått och gott. Erik började googla på tankar och ”Den verkar kosta runt 20 loppor Magnus!” HJÄLP!!!!
Tidskval en halvtimma senare kändes ganska stramt faktiskt, hade rätt ont i vänster fot och axel, men vadå? Stack ut i alla fall, åkte runt i ett tempo där jag var trygg och hade kul! Ville inte heller växla fel; denna hoj hade gatväxlat och jag har raceväxlat på min R6:a. Inte kul att trycka i ettan när du tror du trycker i trean!!!! Så jag körde, och körde, och kom på att det gick GANSKA bra att glömma det onda!!! Körde tills jag höll på att göra bort mig alldeles, och gick i depå. Det visade sig att jag var lite lite långsammare än alldeles innan kraschen, med andra ord HELT OK!!!!
NÖJD!!! GLAD!!! Blev ännu gladare när Hussein, den trevlige BSBK-generalen, berättade att det vankades gratismiddag på Westin Hotel under kvällen!! TJOHO!! Blev lite ledsnare när samma general glömde sitt anteckningsblock på min bänk och jag såg att summan av reparationerna skulle gå på mer än 1800 dinarer vilket taget gånger 25 innebär 45000 kronor!!!!
VA?????? Travade iväg till Hussein som förklarade att ”Jo, du vet att en tank går på över 20000 kr, och ett par gaffelkronor går på massor, och en styrdämpare blablabla….. ”But Magnus, do’t think about that now, focus on getting a good night sleep and to come in good shape for tomorrows race!”
Jo, tjena!!!! Siffrorna snurrade i huvudet och plötsligt kändes kvällens gratismiddag inte så… lätt att se positivt på. Men, vi gick dit, allt var suveränt trevligt, alla var otroligt vänliga och berömde både min körstil (you are incredibly smooth, you make it look soooooooo easy!!!!) så lite roligare var det när den var slut. Och ännu roligare blev det, för på vägen ut låg det diverse tidningar. Sög tag i den som tydligen är den största för att se om de skriver om racing i den, och vad fick jag se; jo, MIN EGEN BILD I TIDNINGEN!!!!!
Jag gick nästan ner i spagat!!! Det var en artikel om ”Round 3 in BSBK” och ”Den här gången får vi besök av Svenske Superbikeföraren Magnus Mossberg, som tävlat blablabla…” Såååå kul!!! Och plötsligt blev det lite roligare.
Ännu roligare var det att vakna på morgonen; jag kunde gå helt ok!!!! Kvällen innan hade jag STORA problem att belasta foten, och jag kunde nästan inte ta av mig tischan utan hjälp, men nu var det rätt ok; jag kunde rejsa!!!!!!! Ut till banan, träffade alla som IGEN verkade ärligt glada att se mig vilken man så klart bir glad av. OCH när Hussein berättade att han ger mig 500 dinarer i discount, så reparationen skulle BARA kosta 1350 dinarer!!!! Bara 34000 kr!!!! = HÄR SKA REJSAS!!!!
Race 1 startades från tredje led, kom iväg sådär, blev lite trängd, var lite passiv (kände fortfarande av att ”JAG VILL INTE KRASCHA MER!”), så jag låg nog 9:a ut ur kurva 1. Men sedan stred jag väl, och då en av toppförarna kraschade så kunde jag gå i mål som femma!!!! Jag hade två förare med snabbare varvtider alldeles bakom mig och då får man vara nöjd!
Race 2 startades från andra led (startposition från placering i heat 1). Började komma i gasen och drog på lite extra med Hylands Hörna-introt på gridden, alla tittade och jag mådde som en prins!
Kanske var det så att min Ducce skämdes, för denna gången skötte den sig kanon, och jag gjorde som jag brukar, drog ett led!!! Ser till min stora förvåning att Mashel AL Naimi (en förare som gjort ett par säsonger i MOTO2) var den enda som var före! TJOHO!!!
Där rök en Fahad AlSuwaidi in från yttern, men då Mashel bromsade på sig var jag tvåa ut ur första krök!!!! Höll andan i några krökar, förväntade mig i varje krök att NU MÅSTE DE KÖRA OM, men då det inte kom någon, så började jag gilla läget och ångade på. Speaker tjattrade (på arabiska) som besatt om den diaboliska fighten om andra plats!!!! Själv märkte jag ingenting, körde omkring på mina sopiga däck, men slog på bra ur krök, höll stången på rakan, bromsade sent, och sladdade lååååångsamt igenom kurvan, föraran bakom kom ikapp, men jag slog på bra ur krök, höll stången på rakan, bromsade sent, och sladdade lååååångsamt igenom kurvan, föraran bakom kom ikapp, men jag slog på bra ur krök,höll stången på rakan, bromsade sent, och sladdade lååååångsamt igenom kurvan, föraran bakom kom ikapp, men jag slog på bra ur krök....
Detta, att det varit en "grym fight om andraplatsen" fick jag förklarat på Facebook två dagar efteråt av mina arabiska polare!!!! Men, på tredje varvet kom Mashel tillbaka från sin klantighet i kurva ett, lite senare kom Ali AlShammari och ytterligare lite senare kom Ibrahem Sharidah förbi. Försökte uppbringa lite kraft och aldrig har en TC-lampa lyst så mycket som under de sista varven i heat 2, men det gick inte; Ibrahem blev 1,7 sekunder före i mål!
Lycklig! Glad!
Fick SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket beröm för körningen! Flera undrade ”Vem är föraren i svart?”, andra sa ” You make racing look simple; bike stable under braking, cornering without any fuzz”. Roligt!!! En som blev omkörd i heat 1 sa ”When you overtook me I thought you didn’t go fast at all. But I couldn’t catch you, you pulled away!”
Jag har fått 25-30 nya facebook-kompisar från Bahrain, Saudi, Qatar, Emiraten och Indien, en förare från Qatar, Saleh AlKanderi, insisterade att jag skulle komma till Qatar och köra supportrace till MotoGP om två veckor; han sa ”I find a bike somewhere”, plockade upp telefonen och började ringa!!!! Jag fick lugna ner honom och säga att ”Jag har inga pengar, vi gör det 2017”. Så, racing är coolt, hudfärg, religion eller åsikter spelar ingen roll. Och det är coolt…..
Så, Qatar 2017, here we come!!!!