Race rapport från äventyret!!
I år var det dags igen för äventyret, äventyret som jag sett fram emot varje år sedan 2007. I år hade jag även ett mål, nämligen att i år stå högst upp på pallen i 250 och att inte vara sist på Superbike.
Men vi börjar med resan ner, hittills har det varit mer regel än undantag att bussen har strulat varje gång vi åkt ner till eller från Tyskland.
Resan började bra med ett kordbrott på höger bakhjul och ett däckbyte i Varberg. Men tack och lov var resan bara glass och bananer efter det.
Under bilfärden ner så rullar ju sälvklart tankarna kring förra årets 2a plats, kommer man kunna backa upp den trots att wildcardföraren Tony Wirsing och diverse snabba irländare kommer ner i år.
Visst en SM-titel i ryggen är ju alltid en säkerhet, men sista SM-deltävlingen vart jag inte bättre än 6a, och självförtroendet är inte helt i topp.. Men men hur illa kan det gå..?
Lördag morgon, härligt solen lyser! Ända fram till 9.00 skiner solen varmt, sen börjar det droppa. Dags för kval på SBK och det såg fortfarande torrt ut i depån, så slicksen fick sitta kvar. Hoppsan vad intressant det vart då bortre delen på banan var riktigt blöt. Att korsa vita linjer i närmare 300 knutar fick en att hålla sig för skratt. Det gick några varv sen började djävulen växa och jag kände att det ändå fanns lite fäste trots att det var så blött, en 14e plats av 40 startande kändes som ett okej betyg.
Dags för kvalet i 250 och humöret var på topp nu var banan helblöt och regnet forsade ner utan tendenser till att upphöra och det var klart att regndäck skulle användas. Första varvet gick lite försiktigt sen växte hornen och jag började dundra på! Fan vad kul jag hade!
Rundade Tony Wirsing på en ytter och körde om folk överallt. Drifta lite på några vita linjer och åkte lite bakhjul. Nu vaknade jag till liv sedan finalen på Mantorp. Tankarna snurrade i huvudet nu - "Fan jag måste ha varit nära en pole position nu". Väntan på resultaten kändes som en evighet, fick lite indikationer på att det hade gått bra från far och lite fans.
Yes! Jag hade pole med hela 7 sekunder!
På med lite fräscha regndäck på 1000n, bla. ett nytt lattjo regndäck från Bridgestone, mitt gamla Dunlop fick stryka nu som redan har varit slängda 2ggr. Kände mig heltaggad när jag rullade ut och även här kände jag hur djävulen växte och körningen vart bara roligare och roligare! 300 knutar över vita linjer vart nu ASBALLT! Inne ifrån bandepån kunde de höra -"Super snelle fahrer Joakim Stensmo" och jag kunde se far stå och hejja på från bandepå. Skitkul tänkte jag och var nöjd med körningen och fantiserade om en topp 10 placering, som senare visade sig att va en 2a plats i det andra tidskvalet!
Totalt kvalade jag 10 vilket kändes som klart över förväntan.
Ut på 250n igen och hade skitkul i regnet! Sänkte min varvtid ytterligare en sekund, 1.54, och jag fick totalt en pole på 6 sekunder till 2an, 2.00.
Hela kvällen gick jag runt i mitt egna lilla rosa moln och mådde gott! Gott för att jag hade kvalat pole i 250 och kört bra på 1000 men mest gott för att jag kände att åkglöden hade tagit eld igen.
Fick även lite roliga kommentarer från andra team, bla. Pirate racing "You can't go that fast, because it makes us look bad"
Äntligen söndag morgon och fortsatt regn, vilket i min värld ändå kändes som solsken. Då det inte är någon morgon träning nere i Frohburg så fanns det gott om tid till att knata runt i depån, skriva autografer och kolla läget då finalen i 250 inte gick förrän 15.00 och 1000 gick 16.30.
Dags för finalen i 250! Kände mig rätt trygg med tanke på hur kvalet hade gått, men å andra sidan vet jag att tyskar och irländare har en off-knapp som de trycker på när det är dags för final.
Starten gick och jag var först in och först ut, sen tog jag en lucka och släppte den inte, men jag hade rätt de tryckte på sin magiska off-knapp och sänkte sig närmare 5 sekunder men vid de laget så hade jag en rätt betryggande lucka som höll hela vägen in i mål. Gick enligt plan kan man väl säga.
Som ett brev på posten kom finalen i 1000, och jag kände mig taggad till tänderna, startade från 10e startruta och var 5a ut ur första kurva! Nu va det bara att hålla i sig! Körde det jag tordes och tappade ner till en 7e plats och hade en hel del fighter på vägen men BMW hojarna som dundrade förbi, de går fort rakt fram och med deras Traction Control så är det svårt att hänga på ut ur kurvorna.
Väl i mål så landade jag in på en 5e plats och bäste förare utan TC och ABS alltså bäste förare på en icke BMW.
Efter en sådan här helg kan jag inte vara nöjdare, det var ett antal år sedan de spelade den svenska nationalsången i Frohburg, nu ska jag försöka sväva på mina moln i en par veckor och njuta av säsongen som varit!
