Här kommer en text för den som orkar läsa, skrev den som ett kåseri åt Classic Bike 2018. Är ingen text som hjälper dig att köpa rätt men kanske med beslutet att köpa ett överhuvudtaget. Jag handlade ett Alpinestar då det var storrea på Lelles. Magnus är inte Mossberg i detta fall, det finns faktiskt fler med det lustiga namnet.
Tanken föddes för tre-fyra år sedan. Magnus, en kamrat till mig hade skaffat sig ett extra flådigt skinnställ vilket även jag gjort. Mitt var svart, snyggt, skräddarsytt och med GRANDELL skrivet på ryggen. Magnus töj var vitt med lite färgglada fält och stor logga på från tillverkaren, inte så stiligt som mitt klassiska svarta. Ändå så kunde inte hans papegojställ lämna mina tankar ifred och att det kanske var en felsatsning från min sida detta med det skräddarsydda som förövrigt inte alls satt så bra på min lekamen. Vad var det då som gnagde hos er skribent, varför denna avundsjuka, varför var inte snyggt bättre än, vi kan säga inte lika snyggt. Jo så här är det, Magnus hade gjort en luftaffär, fått ett bra pris på ett Airbagställ.
Började så smått kolla upp detta och priserna var direkt avskräckande, även krånglet då det hade kommit till användning hindrade. Om luftkudden hade löst ut så var det retur av hela stället till Italien för omladdning vilket i bästa fall kunde klaras på en månad. Trots den togs beslut att det skulle inhandlas nytt töj, kosta vad det kosta ville.
Som småföretagare är det ingen höjdare att vara skadad, det är det inte för vanliga löntagare heller men skillnaden är stor gällande ekonomin. Om du som jobbar på Volvo, Landstinget, ICA eller annat företag bryter ett ben så kommer det tillverkas bilar ändå och potatisen säljs nog oavsett om du är där och pysslar eller inte. Sen får du även slant från samma företag under ett par veckor innan staten tar över. Vi som driver eget har en annan verklighet, det jobb vi ska göra måste vi göra själva för att det ska komma in någon deg. Sjukpenningen betalas av företaget och företaget har brutit sig och är gipsat. Det har alltså ingen större betydelse om det bara betalas ut åttio procent i sjuklön eller inte. I mitt fall har vi även ett problem till då min fru och jag jobbar ihop och om en av oss inte jobbar förloras två inkomster. Det är helt enkelt sårbart, vi har en buffert men den räcker inte hur länge som helst. En klen tröst är det att vi i alla fall troligen har det enklare än snickare, elektriker eller andra hantverkare som har utlovat vara klara med sina uppdrag till en viss tid. De kanske måste hyra in andra för att inte bryta kontraktet.
Som exempel, 2013 kastade jag mig på racerbanan i Våler, bromsade omkull Pecketten in i den aviga chikanen och bröt höger nyckelben. Dagen efter arbetade jag på som vanligt, med hjälp av Alvedon och Paulas muskler. Hon fick lyfta ner de inte alltför lätta plastbackarna med motorcykeldelar, att prata i telefon går att göra med knäckt nyckelben men att anteckna gick inte så även där fick frun vara behjälplig. Det var ett par väldigt smärtfyllda veckor innan det nästan hade läkt ihop. Sen gjorde det extra ont igen då den övermodiga idioten trodde det var klart och lyfte en back själv, förlängde i och med det konvalescensen ett par veckor till. Gråtning är ingen paradgren för mig men då fuktades jacken i alla fall lite.
Att ha så bra skyddsutrustning som möjligt är alltså inte bara en försäkring för kroppen utan även krasst sett ekonomiskt. Då jag inte bara är dryg utan även snål kunde en bra affär ses i detta med att lägga ut en massa pengar för skydd av min kropp.
Tillbaka till skinnstället, kollade både här och där men avfärdade tanken att köpa en så dyr grej på nätet. Av handlarna var det endast ett fåtal som sålde dessa och ingen var nära, tiden gick. För två år sedan åktes det till MC-mässan enkom för att testa och handla luftdräkt men det året var det ingen som hade med sånt. Så slutligen för ett par månader sedan, annonser om rea på allt hos en av de stora handlarna, en som hade ställ och hade alla storlekar hemma. Ringde och säkerställde att varorna fanns på plats, startade upp drömbilen och riktade dess kromade grill mot skinnställsbutiken som ligger många timmar bort. Väl på plats så förklarar jag mitt ärende och av alla de 4-5 försäljare som fanns där visades det ett minst sagt ringa intresse för att hjälpa till. De såg nog mest en gubbe som knappast skulle handla och de skickade en stackars praktikant på mig. Uppenbarligen hade hon ingen som helst kunskap i ämnet, led nog mer med henne än hon med mig. Om det hade funnits en annan butik med samma utbud inom 20 mils avstånd hade jag redan varit på väg vid det laget. Till slut uppfattade någon det hopplösa i att skicka en praktikant på att försöka sälja det kanske dyraste och mest avancerade som fanns på denna avdelning. Försäljare nummer två tog vid och efter mycket springande fram och tillbaka mellan han som uppenbarligen borde ha sålt detta ställ och mig så kunde det tillslut handlas skinn, ett svart. Konstigt detta med försäljare av motorcykelutrustning, minns som ung hur svårt det var att få dem att bry sig om mig eller någon annan som kund. De verkar mest vilja stå och prata med varandra och inte bli störda. Trodde i min enfald inte att det skulle vara så nu längre men det var inte bättre nu än förr, trist historia att handla MC-kläder. Förhoppningsvis och säkert finns det undantag, men jag har inte hittat dem.
Egentligen borde det här skrivits om våra äventyr på långloppet i Tyskland men veckan innan vi skulle åka ramlade Jan Greven av sin Superbike under SM i Linköping. Tråkigt nog slog han i spjället, ett par revben gick av och då vi med så kort varsel blev en kort i laget valde Mossberg och Grandell att ställa in. Om Jan hade haft ett luftställ kanske han skulle ha sluppit all smärta och även den sjukhusvistelse som efterföljde.
Själv lyckades jag igår med konststycket att göra en i stort sett exakt repris på Våler 2013. Som en idiot bromsades Vasa omkull in i samma chikan och i ledning. Denna gång utan några som helst skador, luftkudden funkade som det var tänkt.
Det gör dock fortfarande ont att kasta bort en vinst helt i onödan.