petterekman
Adrenalinberoende!
Nu är det bevisat.
Igår kom min gode klipphopparvän Oskar till Sthlm för att besöka mig. Vi cyklade runt i Sthlm city igår kväll och var bla. via Västerbron för lite funderingar hur hoppet idag skulle genomföras.
Idag var det då dags.
Dagen D.
Efter inköp av ett 50m måttband på Jula gick resan sedan vidare till bron mellan typ Inverness och Bergshamra (Stocksundsbron?), som uppmättes till ungefär 18m från räcket.
Oskar hoppade först och jag fotograferade. Sedan hoppade jag och Oskar fotade. Efter det tog vi ett dubbelhopp då båda hoppade samtidigt.
Värt att notera är att när Oskar skulle hoppa kom en gubbe på cykel, stannade, och började snacka om att "Nej, nej. Kom ner därifrån nu.Du kan ju inte hoppa här. Nej, kom ner nu!" men Oskar bara hoppade.
Nåja, efter en stunds biltur genom Stockholm var vi väl framme vid Västerbron. Vi stationerade ut min klasskamrat Peter och hans bror på Kungsholmssidan, gav dem min D70s och min Ixus 50 för film och bild.
Sedan hoppade vi i. Utrustade med cykloper och ett måttband simmade vi några meter över till SSS Marina där vi promenerade över bryggorna tills vi var så nära funadmantet på Kungsholmssidan. Där hoppade vi i och simmade över.
Väl framme tog vi oss upp på fundamentet. Sedan togs måttbandet fram, Oskar tog ena änden och hoppade i. Nu skulle det lodas.
Efter en par mätningar insåg vi att direkt utanför fundamentet är det bara knappt 5 meter djupt. Men gick men lite bort från fundamentet, mot Söder, så blev det kvickt djupare. Bara några meter ut var djupet över 10m, vilket vi ansåg vara tillräckligt.
Detta följdes sedan av kontrollmätning av alla balkar.
Nu kommer jag inte exakt ihåg resultaten, men ungefär:
1a: 9m
2a: 14m
3e: 18m
4e: 21m
5e: 23m
Sen är det ju några meter upp till vägbanan, men cirka 29-30m skulle jag gissa på. Skall mätas ordentligt vid tillfälle. Möjligen senare ikväll.
Våra planer var initiellt att hoppa någon av balkarna först, för att känna efter lite, och om det kändes bra skulle vi hoppa från toppen. Detta skippades dock efter våra mätningar då vi kom överens om att hoppa direkt från toppen.
Efter vissa funderingar kring vem som skulle hoppa först (jag sade att "Nu går jag...") så bestämde sig sedan Oskar för att han ville hoppa först. Han ville ta oskulden. Han är ju då en av mina bästa vänner, så inte kan jag ju bara säga nej.
Oskar hoppar då i, simmar till bryggan, promenerar bort dit där det är närmast mellan SSS och land, simmar över och sticker iväg längs bron.
Efter en lång stund är han äntligen på plats. Jag kollar att det inte kommer några båtar, ger tummen upp och hoppar i med cyklopen på mig.
Simmar ut en bit så att jag ligger i bra position.
Sen hoppar han...
Det ser till en början stabilt ut. Men efter halva vägen vrider han lite på sig, han skruvar lite. Dock håller han fortfarande kontrollen...
*PANG*
Jag dyker under ytan för att kolla att han är OK, han viftar med armarna över huvudet och fånler som ingen annan.
Vi simmar upp, och jag frågar genast om det gick bra.
Han skriker:
"Jo för fan! Det var så jävla skönt!"
Underbart!
Vi klättrar upp på fundamentet igen, diskuterar hoppet lite, och sen är det min tur.
Efter en stunds vandringar är jag då framme. Oskar ger stopptecken då det är båtar på väg, men efter en liten stund är dags
Kliver bestämt över räcket, och ställer mig med ryggen mot det.
Noterar att jag har ett par åskådare nere på marinan, och en par stycken uppe på bron också. En kvinna med cykel stannar och frågar om jag ska hoppa. Hon tycker det är livsfarligt, att jag kommer att dö, att det är för grunt osv. osv. Jag lugnar henne med att jag är erfaren och att vi har kollat vattnet. Hon cyklar, med viss skepsis, vidare.
Plötsligt tvärstannar en Saab 9-5 kombi med tonade rutor på bron. Det plötsliga stopper håller på att sluta i en ikörning bakifrån, så en arg bilist tutar och kör vidare. Jag undrar vad Saaben håller på med, men tänker att "Det är säkert bara någon dum jäkel som tycker att han ska stanna bara för att titta.".
Plötsligt kliver 3 män ut. Alla i 30-årsåldern. En har ett headset på sig.
De kommer raskt fram mot mig, och plötsligt säger föraren (med en viss auktoritetsröst):
"Och vad fan ska du göra då?"
Till vilket jag svarar:
"Hoppa..."
Då svarar föraren:
"Jaha, och varför det då?"
Nu hade de allihopa hunnit kliva över räcket mellan vägen och cykelbanan och var knappt en meter ifrån mig. Jag anade oråd och svarade lugnt:
"För att det är kul...", varav de sista orden uttalas samtidigt som jag kliver ut i tomma luften.
Höjden känns aldrig hög.
Luften susar längs kroppen och simbyxorna flaxar.
Efter ungefär halvvägs känns det plötsligt som om någon skulle sätta på snabbspolning. Vattnet rusar mitt i allt emot mig med mycket högre fart, och jag märker att det faktiskt går rätt så fort nu!
Hastigt in med armar och ben, sträck, spänn och...
*PANG*
Jag känner genast att landningen är långtifrån en riktigt bra landning, men jag känner ingen direkt smärta så jag simmar upp till ytan och kramar om Oskar (som också legat i vattnet med cyklop).
Efter en liten stunds snack tar vi oss in till marinan igen. Denna gång möts vi av en kvinna som påpekar att "flera människor tar livet av sig här varje år..." och jag funderar på många olika sarkastiska svar på det, men svarar istället lugnande att vi är erfarna och så går vi vidare.
Väl framme vid våra kameramän börjar det sjunka in. Vi diskuterar glatt hoppet en stund, sen skiljs våra vägar åt och Oskar och jag far hem för att äta och skriva detta inlägg.
Bilder följer alldeles strax, tack för mig.
/Petter
Igår kom min gode klipphopparvän Oskar till Sthlm för att besöka mig. Vi cyklade runt i Sthlm city igår kväll och var bla. via Västerbron för lite funderingar hur hoppet idag skulle genomföras.
Idag var det då dags.
Dagen D.
Efter inköp av ett 50m måttband på Jula gick resan sedan vidare till bron mellan typ Inverness och Bergshamra (Stocksundsbron?), som uppmättes till ungefär 18m från räcket.
Oskar hoppade först och jag fotograferade. Sedan hoppade jag och Oskar fotade. Efter det tog vi ett dubbelhopp då båda hoppade samtidigt.
Värt att notera är att när Oskar skulle hoppa kom en gubbe på cykel, stannade, och började snacka om att "Nej, nej. Kom ner därifrån nu.Du kan ju inte hoppa här. Nej, kom ner nu!" men Oskar bara hoppade.
Nåja, efter en stunds biltur genom Stockholm var vi väl framme vid Västerbron. Vi stationerade ut min klasskamrat Peter och hans bror på Kungsholmssidan, gav dem min D70s och min Ixus 50 för film och bild.
Sedan hoppade vi i. Utrustade med cykloper och ett måttband simmade vi några meter över till SSS Marina där vi promenerade över bryggorna tills vi var så nära funadmantet på Kungsholmssidan. Där hoppade vi i och simmade över.
Väl framme tog vi oss upp på fundamentet. Sedan togs måttbandet fram, Oskar tog ena änden och hoppade i. Nu skulle det lodas.
Efter en par mätningar insåg vi att direkt utanför fundamentet är det bara knappt 5 meter djupt. Men gick men lite bort från fundamentet, mot Söder, så blev det kvickt djupare. Bara några meter ut var djupet över 10m, vilket vi ansåg vara tillräckligt.
Detta följdes sedan av kontrollmätning av alla balkar.
Nu kommer jag inte exakt ihåg resultaten, men ungefär:
1a: 9m
2a: 14m
3e: 18m
4e: 21m
5e: 23m
Sen är det ju några meter upp till vägbanan, men cirka 29-30m skulle jag gissa på. Skall mätas ordentligt vid tillfälle. Möjligen senare ikväll.
Våra planer var initiellt att hoppa någon av balkarna först, för att känna efter lite, och om det kändes bra skulle vi hoppa från toppen. Detta skippades dock efter våra mätningar då vi kom överens om att hoppa direkt från toppen.
Efter vissa funderingar kring vem som skulle hoppa först (jag sade att "Nu går jag...") så bestämde sig sedan Oskar för att han ville hoppa först. Han ville ta oskulden. Han är ju då en av mina bästa vänner, så inte kan jag ju bara säga nej.
Oskar hoppar då i, simmar till bryggan, promenerar bort dit där det är närmast mellan SSS och land, simmar över och sticker iväg längs bron.
Efter en lång stund är han äntligen på plats. Jag kollar att det inte kommer några båtar, ger tummen upp och hoppar i med cyklopen på mig.
Simmar ut en bit så att jag ligger i bra position.
Sen hoppar han...
Det ser till en början stabilt ut. Men efter halva vägen vrider han lite på sig, han skruvar lite. Dock håller han fortfarande kontrollen...
*PANG*
Jag dyker under ytan för att kolla att han är OK, han viftar med armarna över huvudet och fånler som ingen annan.
Vi simmar upp, och jag frågar genast om det gick bra.
Han skriker:
"Jo för fan! Det var så jävla skönt!"
Underbart!
Vi klättrar upp på fundamentet igen, diskuterar hoppet lite, och sen är det min tur.
Efter en stunds vandringar är jag då framme. Oskar ger stopptecken då det är båtar på väg, men efter en liten stund är dags
Kliver bestämt över räcket, och ställer mig med ryggen mot det.
Noterar att jag har ett par åskådare nere på marinan, och en par stycken uppe på bron också. En kvinna med cykel stannar och frågar om jag ska hoppa. Hon tycker det är livsfarligt, att jag kommer att dö, att det är för grunt osv. osv. Jag lugnar henne med att jag är erfaren och att vi har kollat vattnet. Hon cyklar, med viss skepsis, vidare.
Plötsligt tvärstannar en Saab 9-5 kombi med tonade rutor på bron. Det plötsliga stopper håller på att sluta i en ikörning bakifrån, så en arg bilist tutar och kör vidare. Jag undrar vad Saaben håller på med, men tänker att "Det är säkert bara någon dum jäkel som tycker att han ska stanna bara för att titta.".
Plötsligt kliver 3 män ut. Alla i 30-årsåldern. En har ett headset på sig.
De kommer raskt fram mot mig, och plötsligt säger föraren (med en viss auktoritetsröst):
"Och vad fan ska du göra då?"
Till vilket jag svarar:
"Hoppa..."
Då svarar föraren:
"Jaha, och varför det då?"
Nu hade de allihopa hunnit kliva över räcket mellan vägen och cykelbanan och var knappt en meter ifrån mig. Jag anade oråd och svarade lugnt:
"För att det är kul...", varav de sista orden uttalas samtidigt som jag kliver ut i tomma luften.
Höjden känns aldrig hög.
Luften susar längs kroppen och simbyxorna flaxar.
Efter ungefär halvvägs känns det plötsligt som om någon skulle sätta på snabbspolning. Vattnet rusar mitt i allt emot mig med mycket högre fart, och jag märker att det faktiskt går rätt så fort nu!
Hastigt in med armar och ben, sträck, spänn och...
*PANG*
Jag känner genast att landningen är långtifrån en riktigt bra landning, men jag känner ingen direkt smärta så jag simmar upp till ytan och kramar om Oskar (som också legat i vattnet med cyklop).
Efter en liten stunds snack tar vi oss in till marinan igen. Denna gång möts vi av en kvinna som påpekar att "flera människor tar livet av sig här varje år..." och jag funderar på många olika sarkastiska svar på det, men svarar istället lugnande att vi är erfarna och så går vi vidare.
Väl framme vid våra kameramän börjar det sjunka in. Vi diskuterar glatt hoppet en stund, sen skiljs våra vägar åt och Oskar och jag far hem för att äta och skriva detta inlägg.
Bilder följer alldeles strax, tack för mig.
/Petter
Bifogat
Last edited:
shit o jag som har problem att hoppa från 5:an på badhusen.....
