Att inte klara uppkörningen....

[blueridge]

Hej på er alla!
Tack igen för alla tips och pepp.
Som ni säkert redan räknat ut gick uppkörningen i Gävle också åt helvete. Jag övningskörde hela vägen dit utan problem, kände mig så stark och redo och aningen mindre nervös än förra gången. Stormen Hans gjorde mig sällskap men jag tänkte i min dårskap att spöregn och stormvinder ska väl inte hindra mig.
Inspektören var underbar. Alla andra som körde upp hur guliga och trevliga som helst. Men mitt psyke pallar inte trycket. Kändes bra ända till jag klev upp efter säkerhetskontrollen. Då bara brast det och jag gjorde min sämsta uppkörning hittils. Tänker inte skylla på ovädret men visst, det gjorde det ju lite svårare.
Det var en lång tur hem från Gävle till Åkersberga. ?️?️?️

Att tre gånger på raken blir underkänd har knäckt mig och just nu känner jag mest på att sälja hojen. Acceptera att det faktisk inte är alla som klarar det. Jag vet att jag kör bra i trafiken - absolut tillräckligt bra för att få kortet; det har jag både trafikskolans och flera handledares ord på - men jag klarar inte situationen runt uppkörningen.
Idag ska jag ut och åka för första gången sedan Gävle. Har inte ens velat titta på hojen tidigare. Kanske känns det bättre efteråt och jag får förnyad lust och motivation att fortsätta resan mot kortet.

Jag ser så många som åker hoj och det gör ont i hjärtat att veta att jag inte fixar det. Gläds dock åt alla andra som klarar det och som får uppleva friheten.
Hänger kvar i forumet ett tag till.
Tack igen till alla som bryr sig!!

Jag kan inte säga ett pip om din problematik och låter därför bli. Som vi alla vet, själva eller från nån vi känner, kan uppkörningsnerver mycket väl vara mer än tillräckligt för att fälla en annars stabil förare.

Går istället på det här med att ge upp, som vi också vet aldrig är försent för.

Slutet på den här säsongen, (för alla utom hjältar, vettvillingar och självplågare), börjar skönjas långt, långt borta i horisonten. Använd återstoden för att nå ditt mål och skulle det inte gå har du vintern på dig att fundera på om du kan ladda om eller, ditt trumfkort, du nöjer dig med att köra omkring på "gubbens" kort, dvs fortsatt övningskörning.

Mest en fråga om hur du och han ser på ditt användande av mc.

Ska du korsa asien eller afrika på egen hand, ha den som nyttofordon, pendling? Handledarens inställning till att vara någons körkort? Trist och begränsande att vara knuten till en/flera handledare men kommer ni ändå att köra ihop får du åtminstone köra.

Överväg fler handledare. Be dom hålla käften så du får öva på vad körläraren sagt. Nu kommer en sån där grej som jag sa jag skulle låta bli...

Kanske kan det avdramatisera mötet med förarprövaren att du kört självständigt med flera olika handledare, kanske kanske?

Du tog bilkortet, eller hur?
Ta det där mc-kortet också och om du inte tar det, kör så mycket som möjligt ändå, med handledare! Bara kör, inte nöta för den stora demonen uppkörning varenda gång, utan för att det är kul och ger upplevelser.


Edit;
Jaha, du har redan flera handledare.

 

[Millihaff]

Ska inte kommentera din nervositet för den är du väl medveten om, men det här med att ge upp, att känna som man är misslyckad går ibland att vända på.
TS, du har gjort 3 försök, inte 3 misslyckanden.
Ett försök är inget misslyckande som i sig bara är ett negativt laddat ord.
Byt ut "misslyckats" mot "ett försök" och inget annat och sen fortsätter man tills man lyckas för att inte ge upp målet. Det hjälper iaf mig att ändra mitt mindset från negativt till positivt.
Så gör nya försök och plötsligt lyckas du!

 

[Ulvhamne]

Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.

Asch, det är inget att gräma sig över, det är inget som har förändrats mellan förra och den här gången. Kör och ha kul med handledare, testa knix, och du, det finns folk här på forumet som fått köra upp mer än du har gjort.
Skaka av dig den här omgången och njut av hojåkat tills den där goa känslan i magen infinner sig ute på vägarna.

 

[moddlaren]

Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.

Man skall försöka att inte ge upp. Livet med det som livet bär med sig är inte alltid sol o röda rosor.

Om du läser trådar här så kanske du inte lär känna oss personligen, men du upptäcker att dom av oss som varit länge här igentligen har delat med oss av våra liv till människor son vi aldrig träffat.

Vi är många här som mist vänner o nära o kära under åren det är nog det största berget att klara av att ta sig över för att komma vidare..

Vill du köra hoj o gillar detta så kommer du så småningom klara det, ju fler gånger du står där vid uppkörningen desto mindre nya moment det blir ju mera naturligt kommer det att kännas.

När jag tog körkort så var uppkörning bokad för mc, jag vurpade när jag tävlade o pajade knäskålen 12 veckors gips och ytterligare 4 veckor träning innan benet funkade, uppkörningen gick sådär men han släppte igenom mej pga att benet inte var hundra i funktion men skulle bli bättre o bättre.

Du kommer att lyckas, och stanna gärna kvar här hos oss ställ frågor o få svar, du har redan sett att personer som aldrig mött dej ändå bjudertill o ställer upp. Det är lixom det mc folket gör för varandra.

Mycket trevligt att du är tillbaka..

 

[Coola Ola]

Jag tar redan ångestdämpande dagligen då jag sedan många år tillbaka är diagnosticerat med GAD. Det var knappt så jag fick mitt körkortstillstånd pga det.
Har rätt stor erfarenhet med lugnande och tycker generellt att de gör mig dåsig och "borta" - skulle vara härligt att bara flumma bort på uppkörningen men knappast trafiksäkert

Tror jag nämnde detta tidigare i tråden men om du har GAD så är min oerhört starka uppmaning att du försöker få kontakt med terapeut som sysslar med metakognitiv terapi (MKT). i korthet handlar det om att ta kontroll över sina egna tankar och att inte bli fastlåst i negativa tankebanor.

Enligt vad jag fått höra så avslutade man hösten 2021 en tio år lång studie av MKT som terapiform mot just GAD. Av de som genomgått terapin var det endast 10% som hade återfallit i gamla orostankar/beteenden. Alltså 90% som ”botats” vilket är helt unikt inom psykoterapi. Har sett det göra livsomvälvande skillnader hos närstående, där de gått från paralyserande oro och ångest för om de ska köpa ägg med grön eller vit förpackning eller en femminuter sen ankomst till jobbet, till att ha full kontroll över sitt liv och vad de klarar av.

Metacognitive therapy - Wikipedia

en.wikipedia.org

Du kan klara så mycket mer än du tror, även om det kan vara svårt att känna det nu.

 

[MickeZX7R]

Det finns de som får köra upp MÅNGA fler gånger än 3 för kortet. Bara så du vet.

 

[Rockmorsan]

Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.

Vi är alla olika men jag har själv blivit diagnostiserad med GAD, PTSD och bipolär typ 3 (sent i livet så när jag tog mitt mc kort 2011 visste jag inte om det själv men problemen fanns ju förstås).

Jag själv tänker väldigt ofta att "det går inte" och så som du skriver, men jag är dålig på att ge upp utan slår i väggen om och om igen. Finns nog inget universiellt svar på hur du kan stärka dig psykiskt till att få körkortet i handen. Jag hade några strategier, kanske ger nån input till dig.

Jag funderade på vad som stressar mig och skrev ned. Tex sömnbrist, för mycket stimuli från tex koffein, andra människor, mina egna tankar, värk i kroppen, rädslan att känna mig misslyckad, många projekt/bollar i luften som hjärnan håller på att processa, andras förväntningar (både om jag lyckas eller misslyckas).

Så jag tog några semesterdagar inför uppkörningen. Sov ut rejält typ 14 timmar per dygn. Åt bra kost som jag vet jag mår bra av tex minskade gluten som ger trassel med magen. Drack mycket vatten men höll igen nära inpå för jag blir kissnödig av nervositet och ångest. Höll mig isolerad hemma från andra människor. Gick bara promenader och styrketränade hemma. Gjorde bara sånt jag kan lyckas med som jag är trygg med. Stängde av jobbmobilen dessa dagar. Slutade läsa på sociala medier och internet. Tvingade mig tänka att jag är lugn, frammanade bilderna hur det går toppen, att glida fram med ett leende, att se mig själv lyckas om och om igen (meditation). Stretchade mycket, yinyoga. Drack bara minimum med kaffe, en kopp på morgonen.

Dagen för uppkörningen så tog jag en kopp kaffe så tidigt att jag skulle hinna kissa många ggr innan körningen. Ingen energidricka, bra frukost, värktabletter 60 min innan. Fortsatte med de inre bilderna att lyckas. Det är dock svårt när ens inre skriker tvärtom. Stretchade. Och hade mantrat "det är bara en vanlig körlektion, det är kul, det går bra". Och så tvingade jag mig att le stort hela morgonen/fm. Sa nog bara till barnen att jag skulle köra upp och de fattade ju inte vad det innebar. Yngsta dottern ropade vid avlämning på förskolan "hoppas du klår Rossi" när hon sprang iväg. Det hjälpte. Log så mycket av det, tänk att hon trodde jag skulle köra motogp med Rossi ?. Tog en proteinbar strax innan körning och typ 2 klunkar vatten.

Jag klarade det. Knappt ett misstag. Nu 12 år senare är jag superstressad varje gång jag ska upp och ner i garaget med hojen (brant 90 graders backe). Så jag vet att jag alltid kommer få kämpa med hjärnan. För det hjälper också, att veta att "det bara är i huvudet", att jag kan i kroppen, det är "bara" hjärnan som är trasig i vissa kontakter.

Hoppas det hjälper med någon inspiration, men som sagt, vi är alla olika och att lära känna sina egna styrkor och svagheter hjälper även när de inte går att fixa eller laga. Man får hitta sina egna tricks för att lura sin hjärna när kroppen kan.
Jag tror på dig, kämpa på. Belöningen är fantastisk

 

[Ziip59]

Äsch! Du är ju inte i närheten av att vara uppe i ovanligt många försök. Jag tävlade i motocross en massa år i ungdomen och hade så klart moppe som 15 åring och hade en massa runtin på 2-hjuliga fordon. Hade aldrig funderat på hoj, eftersom jag var mer intresserad av jänkare. Men 2005 tog en arbetskollega mc-kort och jag blev sjukt sugen själv. Jag ungicks mycket med en kille som körde runt på en totalrenoverad Triumph Tiger från 50-talet och frågade om han var sugen på att vara handledare, vilket han var. Så alla papper och grejer var klart till säsongen 2006. Jag lånade brorsant gamla xt 600 och hade dessutom bokat ett par körlektioner på en trafikskola, mest för att få använda deras mc vid uppkörningen. Det var en lättkörd offroad som var uppborrad till 700 kubik för att passera som tung MC. Vi körde en massa om kvällar och helger, inga problem. Körlektionerna flöt på, inga problem.

Det var sjukt många som skulle köra upp det året, så det var nästan omöjligt att få en tid. Men körskolan bokade en till mig, då jag klarat teorin på första försöket. Jag var naturligtvis nervös på uppkörningsdagen, men alla momenten flöt på, och det var dags för körning på allmän väg. Jag körde med inspektören hack i häl, och var noga med att göra stora rörelser med skallen för att han skulle se att jag kollade noga överallt. Väldigt noga med hastighetsskyltar och sånt. Tyckte allt gick bra. Men när vi kom tillbaka och han skulle tala om hur det gick, ja då stöp jag på att jag inför ett trafiklyse inte använde både hand och fotbroms. Jag bara blippade lite på handbromsen eftersom farten var låg. Dessutom, så tyckte han att jag skulle stannat och släppt en tant över vägen, men då jag ansåg att hon var långt från vägen och inte verkade veta riktigt om hon skulle gå över eller fortsätta på trottoaren så körde ju jag förbi. Det blev rött kort den gången.

Det var ont om tider och säsongen led mot sitt slut, men jag fick en chans till. Jag var ännu nervösare denna gången eftersom det var sista på säsongen och så tyckte ju jag att det var drygt att jag torskade första försöket och det fick ju inte hända igen.
Åter igen gick konbana och alla de sakerna perfekt, nu var det bara körningen med inspektören kvar. Det blev rövskägg med den uppkörningen med, det var någon sjukt liten sak som jag kuggade på, som jag nu inte minns. Men jag minns att han sade att jag skulle skita i att försöka få fler tider och låta vintern gå emellan. Och att det skulle bli mycket lättare året därpå när allt fått lägga sig. Det var inte lätt eftersom man ju varit så peppad. Men eftersom det ändå inte fanns fler tider den säsongen så fick jag nöja mig med att övningsköra med kompisar innan säsongen var slut.

Året därpå var jag inte nervös alls, jag var mer småförbannad och lite nonchalant. Jag hade bestämt mig för att skita i mc-kortet om det klickade igen. Eftersom jag inte var sugen på att göra om teorin igen och lägga mer pengar på det. Samtidigt så visste jag ju att det var så sjukt små saker jag kuggat på att det förvisso borde lyckas, men också att det lika gärna kunde dyka upp nån ny situation som han kunde slå ner på. Men allt flöt på perfekt och inspektören hade inget att anmärka på. Så summan av kardemumman är nog att det är klokt att lägga ner om det blir för intensivt, låta vintern komma emellan och komma tillbaka med nya tag. Kanske också i kombination med ett lite avspänt förhållningssätt. Att lite känna att man skiter i vilket, även om man egenligen så klart vill lyckas. Du skriver ju själv att du har ångest för att du kuggat tre gånger, och pressen ökar mentalt hela tiden. Skit i det för i år, ta det nästa år, då kommer dina tidigare kuggningar att blekna lite och du tänker att du börjar på ny kula lite.

En 3-4 gånger är egentligen ingenting, så länge det är så små grejer att du lätt kan korrigera dem. Fan, det finns ju folk som försöker helt galet många gånger. Men det är ofta folk som varken kan eller vill lyssna, de handlar i panik, och ska kanske heller inte ha körkort. Men i ditt fall så tycker jag du överreagerar. Du har fått för dig att du skulle klara det på första eller andra, och då känner du dig helt under isen nu när det inte blev så. Varva ner och tänk att du minst ska kugga tre gånger nästa år med, samtidigt som du gör ditt bästa. Då ska du se att du slappnar av och lyckas innan du hinner kugga dina 3 gånger nästa år.

- YouTube

Auf YouTube findest du die angesagtesten Videos und Tracks. Außerdem kannst du eigene Inhalte hochladen und mit Freunden oder gleich der ganzen Welt teilen.

www.youtube.com

 

[mekarawr]

för mig tog det fem uppkörningar. min mc lärare sa efter 3:e att jag var fullärd och han med gott samvete inte kunde ge mig fler lektioner för han hade andra elever som hade så långt kvar att han ville lägga tiden på dom. för honom var det ett mysterium att det tog så många uppkörningar för mig

 

[sportbike]

När jag tog körkort för bil var det en herre som hade tagit 52 körlektioner som fick rådet att inte försöka längre.
Han fortsatte

 

[SwePace]

När jag tog körkort för bil var det en herre som hade tagit 52 körlektioner som fick rådet att inte försöka längre.
Han fortsatte

Låg till grund för Hassans sketch kanske?

 

[mekarawr]

Låg till grund för Hassans sketch kanske?

skämtar inte kassörskan på min lokala Tempo hade lagt nästan 70k på bil-körkortet innan hon klarade det

 

[hannuse]

Har för mig du skrev att du övningskör med gubben. Vi har en kvinna i min klubb som övningskört i 7-8 år med gubben sin. Det funkar för dom och hänga med på turer etc. Kanske något att ta i beaktande framöver och köra så ett tag? Släppa tanken/kravet och "bota om" tills den dagen kommer och du känner för ett nytt försök. Hojåkningen får du då och håller köregenskaperna vid liv under trevliga former.

Håller med om att det absolut kan fungera.
Min sambo är inne på 7:e året med mig som handledare, och som det ser ut just nu kommer hon troligtvis aldrig att ta körkortet.
Men hon kör bara med mig, och en tjej som hon också har som handledare.
Hon tycker inte att hon har den tid som krävs för att ta körkortet, och inte heller det intresset.
Men en vacker dag kanske det ändrar sig, och då har hon i alla fall en hel del mil bakom sig.
Så jag tycker att det är ett bra tips, väl vart att fundera på.
Nackdelen kan vara att det inte går att köra till Åland eller andra länder.
Norge funkar dock med rätt varselväst.