Min hoj står i garage med skivbromslås och styrlås. Jag tror stenhårt att om man har hojjen i garage (utom synhåll för okända flanörer) så eliminerar man dom flesta stölder...
Jag har inte garage själv, så den står i där jag bor, utan hos mina föräldrar. Flera gånger har jag tänkt på att ställa den utomhos hemma vid mig, med styr och skivbromslås, men avstått...
Det absolut jävligaste jag varit med om angående stöld av hoj. var när jag skulle på styrelsemöte i bostadsrätsföreningen. Möten skulle börja 18.00, och jag var sen, kom på hojjen och ställde den utanför min egen port, låste, och gick på mötet. 21:00 så går jag för att hämta hojjen - BORTA!!
Helt utom mig av chock börjar jag fundera. Är den snodd? Jag låste väl? Kan jag ha ställt den vid fel port? Småspringer bort en kåk till.... där står den...
Så kallsvettig har jag nog aldrig vart.
Jo, föressten (nu tråkar jag ut er, men va faan... )
Förut bodde jag på ett område med mycket ettor och tvåor, sålunda mycket pensionärer, men ännu mer ungdomar, och cykeltjuvar (trampcyklar). Eftersom jag cyklade till jobbet (16 km t-o-r), så hade jag en bättre cykel, inget konstigt, men en 5-växlad monark (växel i navet, Torpedo).
Jag hade varit sjuk, och syrran kom o hälsade på. Vi kom överens om att äta middag på stan, Pizza Hut tror jag det var. Jag kommer ut, och cykeln är borta.
Jaha, fy fan, då var det dags igen. Ungefär en gång per år vart man av med cykeln, och så fick man ut en ny av försäkringsbolaget. Tragiskt men sant. Jag svär, spottar, och sen bestämmer vi oss för att ta bussen.
När vi väl står i busskuren och väntar på bussen, så ser jag något i ögonvrån. Jag vänder mig ok, det känns som i slow-motion, och ser en kille, runt 25 år, gå på gångvägen som går precis bakom busskuren, gå med en cykel. Han lyfter bakhjulet för att den är låst... En tiondels sekund senare är jag övertygad om att det kan vara min cykel....
Jag tar två raska steg runt busskuren, tittar på killen och säger. -"Hörrö-DU-DU!!
Vi kan prova den här så kanske det går LÄTT-A-RE!, och sen viftar jag med cykel-nyckeln. Han fryser till is, jag går fram och låser upp cykeln.
Helt jävla utom mig av raseri när jag fattar att det är min cykel 'den fan kom gående med' frågar jag vem fan han är.
Han stammar...
-"Har du legitimation då för FA-AN", säger jag, och han stammar
-"...Cykeln... den låg i en buske,,, den såg snodd ut... tänkte lämna in till polisen..." samtidigt som han strular fram legitimationen.
Jag kastar ett snabbt öga på legget, det var ju bara för att vinna tid att fundera som jag ville ha det, jag skiter egentligen i det. Jag försöker komma på om han snott hojjen eller gjort mig en tjänst, och vilket straff jag ska dela ut.
Han ser så jävla patetisk ut, det är nog det närmsta en nerskiten person jag kommit. Han vill verkligen bara dö. Kanske man skulle hjälpt honom? Han ser propert klädd ut, fina kläder, inte alls som man tänker sig en cykeltjuv. I handen har han en ica-kasse, han förklarar att han kommer från affären. På bröstet på jackan har han en röda-korset eller en blodgivar-pin. Det förstärker intrycket av att han är hederlig.
För att göra slut på situationen så säger jag åt honom, att han slipper lämna in cykeln till polisen, för den kan jag ta hand om på en gång. -"Tack tack säger han, tack tack" Han ber verkligen för sin hälsa... Samtidigt står syrran beredd att hindra mig att slå ihjäl honom.
Sen tackar jag honom för att han hämtat min cykel och säger åt honom att han kan gå nu.Se så, hej då...
Jag slipper åka buss, och det vart en bra middag. Men jag glömmer aldrig paniken i hans ansikte när jag snodde runt busskuren, och min egen känsla av total makt.
Efter detta började jag ta mig tid att låsa in cykeln i cykelförrådet, jävligt bökigt, men sen vart den ALDRIG snodd.
Kontentan: Lås in det ni håller kärt. Chansen är större att ni får behålla det.
//P
