notrightrider
But Mama...? That's where the fun is!
Det du beskriver kallas "köra" hos mig.
'Bombarrepa' är verkligen flat out, no mercy, helt hänsynslös jakt på delar av sekunder längs en välkänd och (över)använd sträcka - föregången av en rekrunda där man kollar efter grus, gubbar och gräsligheter.
Verkligen. Jävla. Fort.
Kan tjäna som förklaring för er som tycker att somliga är griniga - vi har helt olika ingång till vad en bombarrepa är.
TS vill höra buller några hundra meter i stadstrafik, förbi studenternas gymanläggning "Fysiken" och sedan är det bra med det. Andra vill slå personbästa längs en kurvig favoritsträcka, och återigen andra vill (hävda) att dom matchat någon annans tid på en välkänd bombarsträcka.
...och somliga vill helst slippa höra om skiten helt och hållet.
Killar - ni som jämställer "bombarrepa" med buller, bludder och smattrande; vad använder ni för ord när det skall gå fort på riktigt? När det är tidtagning inblandat, och när det inte finns några ursäkter för tappade tiondelar?
Edit:
Ordet 'bombarrepa' fanns inte hos oss på västkusten tidigt 80-tal när vi körde Lygnern Runt, men fort gick det - för dom som inte satsat på idiotiska 4-1 system med collector som hängde ner som lama brödburkar under hojen.
Spelar ingen roll hur ballt det låter mellan husen - när originalhojarna steker dig dubbelsidigt i grenen "sväng i svacka"...
När Stockholmsuttrycket 'bomba' blödde igenom här nere hos oss så satte jag direkt ihop det med våra härjningar runt Lygnern.
N.B! Det fanns alltså en tid när man verkligen kunde ladda runt Lygnern, och den enda egentliga hästgården längs sträckan var C-G Lindbergs ständigt pågående katastrof "Eskekärr". Ingen ringde runt och varnade andra längs sjön, och ingen skulle komma på tanken att backa ut bilar eller släp bara för att jävlas. Those were the days.
Idag skulle jag aldrig komma på tanken.
Nej, inte i första hand för att jag har blivit gubbe, utan mer för att sträckan är för tråkig.
För många raka partier, eller sweepers med fri sikt som går att räta till ingenting alls. Där finns några riktigt roliga börjar över krön, som följs av böjar nere i djupa svackor - men dom väger inte längre upp de trökiga transporterna mellan highlightsen.
Jag har hittat svårare sträckor på dessa 35 år. Längre från stan där man inte stör och inte blir störd.
...och hur det låter rör bara mig själv.
Last edited:
Om vi nu pratar raka fyror kan jag hålla med i ganska många fall, men fyror generellt? Nej.
