Bushido
Skånsk Säckpipsninja
- Gick med
- 9 Sep 2006
- Ort
- Sydöst
- Hoj
- HD Ultra Limited - 19, HD Heritage Softail -03, Yamaha R1 -99, Yamaha RD350YPVS -83, Yamaha DT125LC -85, Kawasaki KV75 -78, Yamaha YSR80 -86
Som några redan vet så införskaffade jag för en tid sedan en skottsk säckpipa (ett instrument som jag spelar sedan ungefär ett halvår tillbaka) utav årgån ca 1870. Den var i ett ganska halvdåligt skick, flagnande silverplätering på metallutsmyckningen, dålig hampa (vaxad hampa (det gula i ändarna på bilderna nedan) används för att försegla och sluta tätt i förbindelserna mellan de separata delarna av pipan), uttorkad (träets naturliga oljor försvinner efterhand och säckpipan bör därför oljas om med jämna mellanrum, men just denna pipa hade inte sett olja på väldigt länge... Vilket kan vara förödande för den här typen av träblåsinstrument) och dessutom överlackad med någon gräslig gammal svart färg... Jag satte därför igång med att så sakteliga restaurera detta anrika och ärevördiga instrument för att förhoppningsvis en dag få uppleva dess forna lyster.
Såhär såg pipan ut när jag köpte den:





Utsmyckningen består av handgraverade kopparferrules (ferrule är namnet på de cylindriska metallkopparna som sitter i ändarna på en del av delarna) och ring caps (de lite större skålarna som sitter på toppen av de tre dronerna, piporna man har över axeln) samt elfenbens projecting mounts (de crémefärgade bitarna som sitter lite varstans).
Här kommer för övrigt en ordlista på säckpipsdelar
http://www.arransites.co.uk/bagpipes/know_your_pipes.htm
Träet (Brya Ebenus, även känt som Jamaicanskt regnträ eller Cocuswood) var för det första ganska uttorkat, skört och krympt, så min första åtgärd blev att olja pipan. Mandelolja införskaffades därför ifrån apoteket och till detta sattes vitamin E (för att agera som antioxidant och preserveringsmedel så att oljan inte härsknar).
Det är dock svårt att visa vad som görs medelst bilder, så såna får ni inga (just på detta moment). Det man gör är att man drar en inoljad trasa genom och över var och en av piporna, och sen får oljan sjunka in varpå processen upprepas. När detta gjorts ca två gånger om dagen i över en veckas tid så pluggar man igen ena änden på varje pipsegment och fyller pipans alla delar med olja så att den riktigt får suga åt sig, och så fortsätter man som vanligt med att dra över pipans yttre med en oljig trasa.
När detta var klart var det dags att ta tag i själva restaureringsarbetet. Jag satte därför igång med att plocka isär pipan i dess beståndsdelar för att därefter ta hand om dem var och en för sig.
Jag plockade därför av alla ferrules och ring caps och skickade iväg dem till en guldsmed för omförsilvring. Han bör bli klar med de första bitarna nästa vecka så bilder får ni då.
Därefter var det dags att bli av med den hiskeliga lacken som döljer träets utsökta linjer och färger, och detta åstadkom jag medelst en bladning av ånga, rödsprit och svarvning (dock inte på en och samma gång). Rödspriten tvättar av det allra grövsta, ångan tar bort ytterligare lite till tack vare att fukt och hög temperatur löser upp förgen, och det sista får man skrapa av. Detta gjorde jag genom att montera delarna av pipan i en svarv, och sedan gick jag lös på dem med en liten liten platt skruvmejsel (för att komma åt överallt, bland annat ner i de tandade segmenten som kallas combing och i kanterna på de rundade segmenten som kallas beads) och våtslippapper. Än så länge har jag bara hunnit med en del av pipan, men resultatet verkar bli bra
Nu är det bara de andra sju kvar
Före (usch så fult):
http://s916.photobucket.com/albums/ad7/90anlu92/?action=view¤t=100_0800.jpg
Efter (fint!):
http://s916.photobucket.com/albums/ad7/90anlu92/?action=view¤t=100_0809.jpg
Pipan ska därefter behandlas med renaissance wax (möbelpolish för instrument och vapen) som jag beställt och hoppas få i början av nästa vecka.
Mer kommer senare!
Såhär såg pipan ut när jag köpte den:





Utsmyckningen består av handgraverade kopparferrules (ferrule är namnet på de cylindriska metallkopparna som sitter i ändarna på en del av delarna) och ring caps (de lite större skålarna som sitter på toppen av de tre dronerna, piporna man har över axeln) samt elfenbens projecting mounts (de crémefärgade bitarna som sitter lite varstans).
Här kommer för övrigt en ordlista på säckpipsdelar
http://www.arransites.co.uk/bagpipes/know_your_pipes.htm
Träet (Brya Ebenus, även känt som Jamaicanskt regnträ eller Cocuswood) var för det första ganska uttorkat, skört och krympt, så min första åtgärd blev att olja pipan. Mandelolja införskaffades därför ifrån apoteket och till detta sattes vitamin E (för att agera som antioxidant och preserveringsmedel så att oljan inte härsknar).
Det är dock svårt att visa vad som görs medelst bilder, så såna får ni inga (just på detta moment). Det man gör är att man drar en inoljad trasa genom och över var och en av piporna, och sen får oljan sjunka in varpå processen upprepas. När detta gjorts ca två gånger om dagen i över en veckas tid så pluggar man igen ena änden på varje pipsegment och fyller pipans alla delar med olja så att den riktigt får suga åt sig, och så fortsätter man som vanligt med att dra över pipans yttre med en oljig trasa.
När detta var klart var det dags att ta tag i själva restaureringsarbetet. Jag satte därför igång med att plocka isär pipan i dess beståndsdelar för att därefter ta hand om dem var och en för sig.
Jag plockade därför av alla ferrules och ring caps och skickade iväg dem till en guldsmed för omförsilvring. Han bör bli klar med de första bitarna nästa vecka så bilder får ni då.
Därefter var det dags att bli av med den hiskeliga lacken som döljer träets utsökta linjer och färger, och detta åstadkom jag medelst en bladning av ånga, rödsprit och svarvning (dock inte på en och samma gång). Rödspriten tvättar av det allra grövsta, ångan tar bort ytterligare lite till tack vare att fukt och hög temperatur löser upp förgen, och det sista får man skrapa av. Detta gjorde jag genom att montera delarna av pipan i en svarv, och sedan gick jag lös på dem med en liten liten platt skruvmejsel (för att komma åt överallt, bland annat ner i de tandade segmenten som kallas combing och i kanterna på de rundade segmenten som kallas beads) och våtslippapper. Än så länge har jag bara hunnit med en del av pipan, men resultatet verkar bli bra

Före (usch så fult):
http://s916.photobucket.com/albums/ad7/90anlu92/?action=view¤t=100_0800.jpg
Efter (fint!):
http://s916.photobucket.com/albums/ad7/90anlu92/?action=view¤t=100_0809.jpg
Pipan ska därefter behandlas med renaissance wax (möbelpolish för instrument och vapen) som jag beställt och hoppas få i början av nästa vecka.
Mer kommer senare!
