Varning för långt inlägg!
+10 och strålande sol. Klart man måste köra en sväng! Och det blev nånstans runt 16-17 mil idag i aprilsol och småkall vind. Fast det var väldigt nära att det slutade illa…
*cliffhanger*
På förmiddagen togs en kort tripp med Tigern till Långedrag och Hinsholmen för några foton till en kommande Blocket-annons (ni som skriver i Dagens Blocket-tråden – var snälla mot mig!).
Tigern solar sig längst ut på piren vid Hinsholmskilen, förmiddagssolen värmer på, snart blir det +10 i Göteborg
Därefter var det tid att lufta Guzzin. Dels var jag körsugen. Dels ville jag funktionstesta de nymonterade backspeglarna. Dels ville jag kvalitetssäkra en sträcka som jag planerar att köra en gruppkörning i sommar. Tre önskningar i en, som ett Kinderägg.
Så jag drog till Risveden, ett vildmarksområde med några hus här och var, i skogarna mellan Göta älv och sjöarna Mjörn och Anten. Delar av rutten följer ungefärligen den gamla vägen mellan Lödöse och Skara, ett par av rikets medeltida centralorter. Det är gott om hålvägar och andra fornminnen längs vägen och det kan kännas svårt att tro att det som idag är en slingrig väg ute i ”ingenstans” förr varit en viktig samfärdsled.
sv.wikipedia.org
Risveden, ungefärligt läge (om någon ur hembygdsföreningen tycker att jag ritat fel så klaga snällt på mig)
En bit in i landet stötte jag på – snö!
Snö? Det har ju varit plusgrader och barmark i långt över en vecka. Jo, visst hade jag hört att det snöat ”norröver”, men jag var ju i höjd med Alingsås och det är inte särskilt mycket norröver ansåg jag. Så jag insåg inte att de första drivorna var ett varningstecken utan lät den vackra italienskan sola sig och betrakta drivorna. Hon är visserligen född i Lombardiet vid Alpernas fot och hon var mantalsskriven i Västerbotten i många år innan jag lade vantarna på henne – så hon har kanske sett snö förr?
Den mörka skönheten spanar in några fläckar äkta västgöta-snö
Medan hennes husse spanar in fornminnen, mer exakt domarringen Kungsstenarna
Oj, nu blev det visst mera snö, men värre än så här blir det väl inte? Väl?
Men nu blev det snart värre. Mer och mer snö i terrängen och först fläckar av is på vägbanan. Sedan fler och fler isiga passager i skugga. Mitt i ett kurvigt parti var hela vägbanan täckt av spårig is i tiotals meter. En uppförsbacke, ett krön, täckt av is. Och så höll det på. Torr och solig vägbana mixades med isiga partier. Jäkligt jobbigt när man kör en hoj på 230 kilo med landsvägsdäck kan jag berätta. Borde jag vända? Nja, det blir nog inte värre än så här.
Men det blev det. Borde jag verkligen inte vända? Fast om jag vänder så får jag ju köra nedåt – på is. Nedförsbacke på is med landsvägsdäck? Inte kul på något sätt. Fast nog måste jag väl ha passerat krönet snart, så att jag kommer över på sjösidan som rimligen har ett mildare mikroklimat, med sol och utan is? Jag stannade till, lät puls och blodtryck sjunka en smula och kollade in höjden över havet på telefonens kompass. 170 meter över havet. Nära 4 mil in i landet. Ok, jag fattar att det kan finns snö kvar här...
Men nu måste det väl snart gå nedåt? Fast det är kanske is på andra sidan krönet också? Hoppas, hoppas, snälla, jag är trött på is nu! Borde jag kanske vända i alla fall? Hur jag än gör så kommer det att bli fel. Skit också!
Då var det dags för det ultimata provet. En nedförslöpa på kanske 200 meter med ren is. Det gick inte att stanna. Det gick – egentligen – heller inte att köra. Men vad f*n skulle jag göra? Ned med fötterna för att åstadkomma någon lite bromsverkan, i realiteten var det nära noll bromsverkan. Bromsa fram försiktigt, försiktigt. Fick ett par små hjullåsningar, det finns ingen ABS på en sådan här gammal hoj. Rullade på tomgång – så länge jag har visst momentum framåt så kommer centrifugalkraften att hålla mig upprätt. Men om jag får möte? Det får bara inte ske! Går jag omkull här blir det bärgning och ambulans. Visst, det går inte fort, men en fot kan krossas och ben kan brytas även i låg fart.
Men det gick bra. Till slut upphörde ishelvetet och jag rullade ut i solen och vidare på krutttorr vägbana.
Jösses, vilket äventyr. Det vill jag inte göra om!
Bilder? Nej. Jag tog inga fler bilder. Jag hade fullt upp med att försöka komma levande hem… Slutsats. Ta inget för givet!