Sitter på en tarm av gamla Riksväg 6, blickandes ut över trafiken som inte är längre:
Bakom ryggen på honom, skymtandes genom lövverket rullar trafiken på det som byggdes som Europaväg 3, numera E20.
Ytterligare några stenkast bort byggs just nu åter igen en ny sträckning av samma väg, inklusive ny bro över Nossan.
Nossan, transportled så länge människan funnits här och kunnat urholka stammar, och fram till bara en mansålder eller två.
Nu? Ett igenvuxet dike, typ.
Här ligger vikingaskatter begravda precis vart man än vänder sig, och det krävs bara att man gräver upp dem. Eller inte ens det - på andra sidan Alingsås hittades en gigantisk bronsåldersskatt ovan mark. Gömd i 3000 år, och plötsligt framme i dagen. Järtecken...?
Inom bronslursavstånd från björkegubben ligger Nordens största hällkista. Ni har alla sett den, om ni kört vägen mellan våra två största städer. Den tronar på sin kulle - Jättakullen, bara 30 meter från den vägen som trafikeras sedan urminnes tider.
Någon som klivit av hojen och visat respekt för det som har varit?
Nej nej, jag klandrar ingen.
Vi har ställen att vara på och människor att möta. Vem hinner med sight-seeing när man är på resa?
Mitt över Jättakullen ligger, inte av en slump, en stenkyrka som ser mer än uråldrig ut.
Det är den inte. Den är bara just över 100 år gammal. Den ritades under den
förra nationalromantiska perioden, för att knyta an bakåt till ett historiskt arv som plötsligt idealiserades.
Kanske är det rotlösheten i att inte ha annat än en fejkad nationaldag och sorgen över att ha sagokungar inflätade i regentlängden som får oss att fortsätta vilja modellera om historien...?
Han har mycket att fundera över, björkegubben.