Det jag har svårast att inte skratta åt på YouTube

[Starstriker]

ja.

och du är en svårroad jävel.

Jag håller mig för skratt.
Vad exakt ärt kul med den där filmen? En massa hundarslen?

 

[Bettskena]

Jag håller mig för skratt.
Vad exakt ärt kul med den där filmen? En massa hundarslen?

det verkar vara ditt livs-motto.

om du inte vet, tänker jag inte tala om det för dig.

hur länge till ska du fortsätta spamma tråden?

 

[frelar]

det verkar vara ditt livs-motto.

om du inte vet, tänker jag inte tala om det för dig.

hur länge till ska du fortsätta spamma tråden?

Jag vet inte heller, kan du tala om det för mig?

 

[Ogmike]

 

[Ogmike]

 

[Bettskena]

Jag vet inte heller, kan du tala om det för mig?

Fråga Lund.

 

[Skrotnisse]

Fråga Lund.

Jag har frågat både Glenn Lund och Christoffer Lund.
Ingen av dem kunde se något roligt med klippet.

 

[frelar]

Fråga Lund.

Jag tyckte att det vore enklare om du som såg det roliga i klippet förklarade för oss, lite mera humorlösa personer, vad du upplevde var roligt med klippet. Då kanske vi också skulle förstå det roliga. Men det kanske inte var klippet som var det roliga utan efterspelet? (roligt för dig då vill säga).

Här kommer ett klipp som jag tycker är roligt, men det kanske beror mest på min roll i arbetslivet.

 

[Bettskena]

Jag tyckte att det vore enklare om du som såg det roliga i klippet förklarade för oss, lite mera humorlösa personer, vad du upplevde var roligt med klippet. Då kanske vi också skulle förstå det roliga. Men det kanske inte var klippet som var det roliga utan efterspelet? (roligt för dig då vill säga).

Humor (från humores, kroppsvätskorna i humoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallas komik, medan den skönlitterära och filmiska genre som är främst förknippad med humor kallas komedi.

Innehåll [göm]
1 Humorns struktur
1.1 Kontrastverkan
1.2 Överraskningseffekten
1.3 Forskning i ämnet
2 Skillnader i humor
3 Det roligas teknik
3.1 Verbala troper
3.2 Icke-verbala troper
4 Humortyper
4.1 Verbal humor
4.2 Icke-verbal humor
4.3 Internskämt
5 Svensk humor
6 Källor
7 Litteratur
8 Externa länkar
Humorns struktur[redigera | redigera wikitext]


Humor
Kontrastverkan[redigera | redigera wikitext]
Humor bygger på kontraster mellan flera olika element, bland annat:

det sublima och det löjliga
språkets oprecisa symboler och brott mot de förväntade tolkningarna av de symbolerna
samhällets spelregler och deras luckor
en syn på livet och en annan syn på livet
Efter att två sådana element "krockat" i ett skämt, börjar publiken genast att försöka korrigera sin omvärldstolkning. Det är ett skäl till att skämt oftast bara är roliga den första gång man hör dem.



Ett aprilskämt där en tunnelbanevagn befinner sig på fel plats.
I sin föreläsning Skrattskolan (Funny Business) förklarar Rowan Atkinson att ett föremål kan bli roligt på tre olika sätt:

genom att befinna sig på ett ovanligt ställe
genom att bete sig på ett ovanligt sätt
genom att ha fel storlek
De flesta visuella skämt passar in på åtminstone en av dessa kategorier.

En vanlig teknik för att uppnå denna kontrastverkan är att komiker uppträder i par, där den ene komikern spelar en allvarlig figur (the straight man) som bollplank åt den andre.

Överraskningseffekten[redigera | redigera wikitext]


Den dubbla betydelsen av ordet mus orsakar en överraskande effekt.
En annan beskrivning av humorns essens är att humor är uppbyggt av dels en bekant (eller intressant) del, dels en överraskande del. Enligt Claes Eriksson (medlem i Galenskaparna & After Shave) så består ett skämt av 100% självklarhet och 100% överraskning. Med andra ord, ett skämt består av 200%. Baserat på den bekanta situationen, tror publiken att den kan gissa sig till hur berättelsen kommer att sluta. Nästa steg är dock en presentation av något helt oväntat ur publikens synvinkel, eller en omtolkning av situationen på ett mindre vanligt sätt. Om den omtolkningen (som bryter mot publikens förväntningar) sker på ett trovärdigt sätt (till exempel om den bygger på olika yrkesgruppers syn på samma situation) snarare än bara är slumpmässig kan det framkalla humor.

Av den orsaken är antalet tre vanligt i skämt. Bellmanhistorier börjar till exempel ofta med en standardiserad uppräkning: "En norsk, en tysk, och Bellman gick längs en väg...". Därefter följer ett skeende där de två första agerar på likartade sätt. Den första gången etablerar ett beteende, medan den andra gången etablerar att det rör sig om ett mönster. Bellmans annorlunda agerande utgör ett skarpt brott mot de två förstas mönster samtidigt som det bildar ett logiskt (eller stereotypt) agerande (åtminstone inom ramen för historien).

Forskning i ämnet[redigera | redigera wikitext]
Humorns uppbyggnad har studerats av bl.a. Aristoteles (Poetik, del 5) och Arthur Schopenhauer. Science fiction-författaren Robert A. Heinlein menade att humor kommer ifrån smärta, medan Isaac Asimov hävdade att antiklimaxen ligger i humorns hjärta: oviktiga saker får större vikt än de som vanligtvis skulle få störst betydelse.

Det finns även lingvistiska och psykolingvistiska studier av humor, ironi, parodi med mera av bland andra Raymond Gibbs, Herbert Clark, Michael Billig, Willibald Ruch, Victor Raskin, Eliot Oring, och Salvatore Attardo. Även om många forskare har betonat humorns positiva eller katartiska effekt, har vissa, framför allt Billig betonat hur humor kan användas för grymhet och hur den har använts i samhällsförtryck.

Allmänna teorier om humor har ofta använt analogier som utgångspunkt. Arthur Koestler som var tidig i fältet, identifierade humor som ett av tre områden där människans kreativitet använde strukturkartläggning (structure mapping) för att skapa ny mening (vetenskap och konst var de andra områdena). [1]. Tony Veale har skrivit om metaforens och metonymins roller i humor[2][3][4].

Skillnader i humor[redigera | redigera wikitext]


Sociala reformer, såsom emancipationen, brukar vara en ständig källa till humor. Här har könsrollerna blivit bytta.
Som alla konstformer, utvecklas humorns tekniker. Vad som anses roligt varierar mellan olika tidsåldrar. Delvis beror det på att de ämnen som syftas på blir omoderna eller helt enkelt glöms bort. Vissa ämnen är dock vanliga oavsett tid i historien.

Humor skiljer sig åt mellan olika länder och kulturer, baserat på landets/kulturens fördomar och folkets kynne.

Det roligas teknik[redigera | redigera wikitext]
Humor är en underavdelning till retorik. Det finns omkring 200 troper för att skapa skämt.

Verbala troper[redigera | redigera wikitext]


Svart humor använder ofta traditionellt tragiska teman fast med en oväntad vändning. Här ett konstverk som kombinerar en hopphage med en ättestupa.
Talesätt
Regeln om tre och den oväntade avslutningen
zeugma (mångtydigt ord används i flera betydelser)
Hyperbol (överdrift)
Understatement (underdrift)
Ord som är roliga i sig med ljud som anses vara roliga
Ironi, där ett uttalande eller en situation har både en uppenbar och en dold mening som står i kontrast till varandra
Skämt
Ordspråk, ofta i form av paradoxer eller lagar, till exempel Murphys lag
Stereotyper, såsom skämt om blondiner, advokater, norrmän, etc.
Sjuk humor, som använder groteska, våldsamma eller grymma element, till exempel galghumor
Gåtor
Ordlekar
Oxymoron
Icke-verbala troper[redigera | redigera wikitext]
Blandning mellan högt och lågt
Överdrivna och oväntade gester och rörelser
Karaktärsdriven, som hämtar sin humor ur hur rollfigurerna beter sig i särskilda situationer
Krock mellan kontext och person, till exempel fisk på torra land
Komiska ljud
Medveten tvetydighet
Ofrivillig humor, det vill säga att skapa humor utan att ha tänkt göra det, såsom Ed Woods film Plan 9 from Outer Space
Visuell humor
Humortyper[redigera | redigera wikitext]


Satir använder ibland överdrivna porträtt, så kallade karikatyrer, för att skapa humor. Här en nidbild av Charles Darwin som apa i tidningen Hornet.
Verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Crazyhumor
Deadpan
Etnisk humor
Förolämpning
Galghumor
Internethumor
Ironi
Metahumor
Nonsenshumor
Parodi
Satir
Sjuk humor
Sarkasm
Självironi
Tongue-in-cheek
Skämt
Svart humor
Vardagshumor
Vitsar, till exempel oneliners
Västgötaklimax


Figuren Alfred E. Neuman har blivit en symbol för crazytidningen Mad.
Icke-verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Absurd humor
Antihumor
Clowneri
Karikatyr
Practical joke: att försätta någon i en komisk situation och sedan skratta åt personen
Slapstick
Tabu
Internskämt[redigera | redigera wikitext]
Ett internskämt är ett skämt som bara är roligt för en viss grupp, och den oinvigde förstår sannolikt inte vad som är roligt. Ett exempel på internskämt är om någon sagt fel på ett roligt sätt. Detta blir då roligt för de som hörde felsägningen, och de kommer skratta om någon därefter återger felsägningen, då alla kan koppla till det roliga. För en utomstående som hör verkar det troligen inte alls lika roligt, även om de kan "smittas" av omgivningens skratt.

Svensk humor[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Svensk humor
Svensk humor finns dokumenterad sedan 1800-tal då många roliga historier (bland annat västgötahistorier och knallehistorier) tecknades ned.

På 1800-talet blev skämtteckningar populära och förekom i tidningar som Söndags-Nisse och Blandaren. Några framstående skämttecknare var Albert Engström och Oskar Andersson.

I televisionen kom Hasseåtage - Hans Alfredson och Tage Danielsson att spela en mycket dominerande roll under 60- och 70-talen. Efterföljare har varit Galenskaparna och After Shave.

Under 90-talet kom den ironiska generationen med Killinggänget samtidigt som ståuppkomik blev populärt.

Källor[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel är delvis baserad på den engelskspråkiga Wikipedias motsvarande artikel
^ Koestler, Arthur (1964): "The Act of Creation".
^ Veale, Tony (2003): "Metaphor and Metonymy: The Cognitive Trump-Cards of Linguistic Humor"[1]
^ Veale, Tony (2006): "The Cognitive Mechanisms of Adversarial Humor"[2]
^ Veale, Tony (2004): "Incongruity in Humour: Root Cause of Epiphenomonon?"[3]
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
Mobbs, D., Greicius, M.D., Abdel-Azim, E., Menon, V. & Reiss, A. L. Humor modulates the mesolimbic reward centers. Neuron, 40, 1041 - 1048, (2003).
Billig, M. (2005). Laughter and ridicule: Towards a social critique of humour. London: Sage.
Daniele Luttazzi, Introduction to his Italian translation of Woody Allen's trilogy Side Effects, Without Feathers and Getting Even (Bompiani, 2004, ISBN 88-452-3304-9 (57-65).
Goldstein, Jeffrey H., et. al. "Humour, Laughter, and Comedy: A Bibliography of Empirical and Nonempirical Analyses in the English Language." It's a Funny Thing, Humour. Ed. Antony J. Chapman and Hugh C. Foot. Oxford and New York: Pergamon Press, 1976. 469-504.
Holland, Norman. "Bibliography of Theories of Humor." Laughing: A Psychology of Humor. Ithaca: Cornell U P, 1982. 209-223.
McGhee, Paul E. "Current American Psychological Research on Humor." Jahrbuche fur Internationale Germanistik 16.2 (1984): 37-57.
Mintz, Lawrence E. Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Westport, CT: Greenwood, 1988.
Pogel, Nancy, and Paul P. Somers Jr. "Literary Humor." Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Ed. Lawrence E. Mintz. London: Greenwood, 1988. 1-34.
Nilsen, Don L. F. "Satire in American Literature." Humor in American Literature. New York: Garland, 1992. 543-48.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
SVT Humor
Webbplatser i kategorin humor på dmoz
Humor reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humour reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humoring Site (på engelska)
Cognitive Linguistic Approaches to Humour - theme session at the 8th International Cognitive Linguistics Conference at University of La Rioja, Spain, July 20-25, 2003 (includes speaker details and papers) (på engelska)
Kategori: Humor

 

[FSN]

Humor (från humores, kroppsvätskorna i humoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallas komik, medan den skönlitterära och filmiska genre som är främst förknippad med humor kallas komedi.

Innehåll [göm]
1 Humorns struktur
1.1 Kontrastverkan
1.2 Överraskningseffekten
1.3 Forskning i ämnet
2 Skillnader i humor
3 Det roligas teknik
3.1 Verbala troper
3.2 Icke-verbala troper
4 Humortyper
4.1 Verbal humor
4.2 Icke-verbal humor
4.3 Internskämt
5 Svensk humor
6 Källor
7 Litteratur
8 Externa länkar
Humorns struktur[redigera | redigera wikitext]


Humor
Kontrastverkan[redigera | redigera wikitext]
Humor bygger på kontraster mellan flera olika element, bland annat:

det sublima och det löjliga
språkets oprecisa symboler och brott mot de förväntade tolkningarna av de symbolerna
samhällets spelregler och deras luckor
en syn på livet och en annan syn på livet
Efter att två sådana element "krockat" i ett skämt, börjar publiken genast att försöka korrigera sin omvärldstolkning. Det är ett skäl till att skämt oftast bara är roliga den första gång man hör dem.



Ett aprilskämt där en tunnelbanevagn befinner sig på fel plats.
I sin föreläsning Skrattskolan (Funny Business) förklarar Rowan Atkinson att ett föremål kan bli roligt på tre olika sätt:

genom att befinna sig på ett ovanligt ställe
genom att bete sig på ett ovanligt sätt
genom att ha fel storlek
De flesta visuella skämt passar in på åtminstone en av dessa kategorier.

En vanlig teknik för att uppnå denna kontrastverkan är att komiker uppträder i par, där den ene komikern spelar en allvarlig figur (the straight man) som bollplank åt den andre.

Överraskningseffekten[redigera | redigera wikitext]


Den dubbla betydelsen av ordet mus orsakar en överraskande effekt.
En annan beskrivning av humorns essens är att humor är uppbyggt av dels en bekant (eller intressant) del, dels en överraskande del. Enligt Claes Eriksson (medlem i Galenskaparna & After Shave) så består ett skämt av 100% självklarhet och 100% överraskning. Med andra ord, ett skämt består av 200%. Baserat på den bekanta situationen, tror publiken att den kan gissa sig till hur berättelsen kommer att sluta. Nästa steg är dock en presentation av något helt oväntat ur publikens synvinkel, eller en omtolkning av situationen på ett mindre vanligt sätt. Om den omtolkningen (som bryter mot publikens förväntningar) sker på ett trovärdigt sätt (till exempel om den bygger på olika yrkesgruppers syn på samma situation) snarare än bara är slumpmässig kan det framkalla humor.

Av den orsaken är antalet tre vanligt i skämt. Bellmanhistorier börjar till exempel ofta med en standardiserad uppräkning: "En norsk, en tysk, och Bellman gick längs en väg...". Därefter följer ett skeende där de två första agerar på likartade sätt. Den första gången etablerar ett beteende, medan den andra gången etablerar att det rör sig om ett mönster. Bellmans annorlunda agerande utgör ett skarpt brott mot de två förstas mönster samtidigt som det bildar ett logiskt (eller stereotypt) agerande (åtminstone inom ramen för historien).

Forskning i ämnet[redigera | redigera wikitext]
Humorns uppbyggnad har studerats av bl.a. Aristoteles (Poetik, del 5) och Arthur Schopenhauer. Science fiction-författaren Robert A. Heinlein menade att humor kommer ifrån smärta, medan Isaac Asimov hävdade att antiklimaxen ligger i humorns hjärta: oviktiga saker får större vikt än de som vanligtvis skulle få störst betydelse.

Det finns även lingvistiska och psykolingvistiska studier av humor, ironi, parodi med mera av bland andra Raymond Gibbs, Herbert Clark, Michael Billig, Willibald Ruch, Victor Raskin, Eliot Oring, och Salvatore Attardo. Även om många forskare har betonat humorns positiva eller katartiska effekt, har vissa, framför allt Billig betonat hur humor kan användas för grymhet och hur den har använts i samhällsförtryck.

Allmänna teorier om humor har ofta använt analogier som utgångspunkt. Arthur Koestler som var tidig i fältet, identifierade humor som ett av tre områden där människans kreativitet använde strukturkartläggning (structure mapping) för att skapa ny mening (vetenskap och konst var de andra områdena). [1]. Tony Veale har skrivit om metaforens och metonymins roller i humor[2][3][4].

Skillnader i humor[redigera | redigera wikitext]


Sociala reformer, såsom emancipationen, brukar vara en ständig källa till humor. Här har könsrollerna blivit bytta.
Som alla konstformer, utvecklas humorns tekniker. Vad som anses roligt varierar mellan olika tidsåldrar. Delvis beror det på att de ämnen som syftas på blir omoderna eller helt enkelt glöms bort. Vissa ämnen är dock vanliga oavsett tid i historien.

Humor skiljer sig åt mellan olika länder och kulturer, baserat på landets/kulturens fördomar och folkets kynne.

Det roligas teknik[redigera | redigera wikitext]
Humor är en underavdelning till retorik. Det finns omkring 200 troper för att skapa skämt.

Verbala troper[redigera | redigera wikitext]


Svart humor använder ofta traditionellt tragiska teman fast med en oväntad vändning. Här ett konstverk som kombinerar en hopphage med en ättestupa.
Talesätt
Regeln om tre och den oväntade avslutningen
zeugma (mångtydigt ord används i flera betydelser)
Hyperbol (överdrift)
Understatement (underdrift)
Ord som är roliga i sig med ljud som anses vara roliga
Ironi, där ett uttalande eller en situation har både en uppenbar och en dold mening som står i kontrast till varandra
Skämt
Ordspråk, ofta i form av paradoxer eller lagar, till exempel Murphys lag
Stereotyper, såsom skämt om blondiner, advokater, norrmän, etc.
Sjuk humor, som använder groteska, våldsamma eller grymma element, till exempel galghumor
Gåtor
Ordlekar
Oxymoron
Icke-verbala troper[redigera | redigera wikitext]
Blandning mellan högt och lågt
Överdrivna och oväntade gester och rörelser
Karaktärsdriven, som hämtar sin humor ur hur rollfigurerna beter sig i särskilda situationer
Krock mellan kontext och person, till exempel fisk på torra land
Komiska ljud
Medveten tvetydighet
Ofrivillig humor, det vill säga att skapa humor utan att ha tänkt göra det, såsom Ed Woods film Plan 9 from Outer Space
Visuell humor
Humortyper[redigera | redigera wikitext]


Satir använder ibland överdrivna porträtt, så kallade karikatyrer, för att skapa humor. Här en nidbild av Charles Darwin som apa i tidningen Hornet.
Verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Crazyhumor
Deadpan
Etnisk humor
Förolämpning
Galghumor
Internethumor
Ironi
Metahumor
Nonsenshumor
Parodi
Satir
Sjuk humor
Sarkasm
Självironi
Tongue-in-cheek
Skämt
Svart humor
Vardagshumor
Vitsar, till exempel oneliners
Västgötaklimax


Figuren Alfred E. Neuman har blivit en symbol för crazytidningen Mad.
Icke-verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Absurd humor
Antihumor
Clowneri
Karikatyr
Practical joke: att försätta någon i en komisk situation och sedan skratta åt personen
Slapstick
Tabu
Internskämt[redigera | redigera wikitext]
Ett internskämt är ett skämt som bara är roligt för en viss grupp, och den oinvigde förstår sannolikt inte vad som är roligt. Ett exempel på internskämt är om någon sagt fel på ett roligt sätt. Detta blir då roligt för de som hörde felsägningen, och de kommer skratta om någon därefter återger felsägningen, då alla kan koppla till det roliga. För en utomstående som hör verkar det troligen inte alls lika roligt, även om de kan "smittas" av omgivningens skratt.

Svensk humor[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Svensk humor
Svensk humor finns dokumenterad sedan 1800-tal då många roliga historier (bland annat västgötahistorier och knallehistorier) tecknades ned.

På 1800-talet blev skämtteckningar populära och förekom i tidningar som Söndags-Nisse och Blandaren. Några framstående skämttecknare var Albert Engström och Oskar Andersson.

I televisionen kom Hasseåtage - Hans Alfredson och Tage Danielsson att spela en mycket dominerande roll under 60- och 70-talen. Efterföljare har varit Galenskaparna och After Shave.

Under 90-talet kom den ironiska generationen med Killinggänget samtidigt som ståuppkomik blev populärt.

Källor[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel är delvis baserad på den engelskspråkiga Wikipedias motsvarande artikel
^ Koestler, Arthur (1964): "The Act of Creation".
^ Veale, Tony (2003): "Metaphor and Metonymy: The Cognitive Trump-Cards of Linguistic Humor"[1]
^ Veale, Tony (2006): "The Cognitive Mechanisms of Adversarial Humor"[2]
^ Veale, Tony (2004): "Incongruity in Humour: Root Cause of Epiphenomonon?"[3]
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
Mobbs, D., Greicius, M.D., Abdel-Azim, E., Menon, V. & Reiss, A. L. Humor modulates the mesolimbic reward centers. Neuron, 40, 1041 - 1048, (2003).
Billig, M. (2005). Laughter and ridicule: Towards a social critique of humour. London: Sage.
Daniele Luttazzi, Introduction to his Italian translation of Woody Allen's trilogy Side Effects, Without Feathers and Getting Even (Bompiani, 2004, ISBN 88-452-3304-9 (57-65).
Goldstein, Jeffrey H., et. al. "Humour, Laughter, and Comedy: A Bibliography of Empirical and Nonempirical Analyses in the English Language." It's a Funny Thing, Humour. Ed. Antony J. Chapman and Hugh C. Foot. Oxford and New York: Pergamon Press, 1976. 469-504.
Holland, Norman. "Bibliography of Theories of Humor." Laughing: A Psychology of Humor. Ithaca: Cornell U P, 1982. 209-223.
McGhee, Paul E. "Current American Psychological Research on Humor." Jahrbuche fur Internationale Germanistik 16.2 (1984): 37-57.
Mintz, Lawrence E. Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Westport, CT: Greenwood, 1988.
Pogel, Nancy, and Paul P. Somers Jr. "Literary Humor." Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Ed. Lawrence E. Mintz. London: Greenwood, 1988. 1-34.
Nilsen, Don L. F. "Satire in American Literature." Humor in American Literature. New York: Garland, 1992. 543-48.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
SVT Humor
Webbplatser i kategorin humor på dmoz
Humor reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humour reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humoring Site (på engelska)
Cognitive Linguistic Approaches to Humour - theme session at the 8th International Cognitive Linguistics Conference at University of La Rioja, Spain, July 20-25, 2003 (includes speaker details and papers) (på engelska)
Kategori: Humor

Grym på google... Lite småputt och fredags-autistisk? Tror fortfarande ingen fattar det roliga med jyckarna.

 

[FSN]

Jag tyckte att det vore enklare om du som såg det roliga i klippet förklarade för oss, lite mera humorlösa personer, vad du upplevde var roligt med klippet. Då kanske vi också skulle förstå det roliga. Men det kanske inte var klippet som var det roliga utan efterspelet? (roligt för dig då vill säga).

Här kommer ett klipp som jag tycker är roligt, men det kanske beror mest på min roll i arbetslivet.

Den e för bra men det gör ont i magen på mer än ett sätt att se den.

 

[Skrotnisse]

Humor (från humores, kroppsvätskorna i humoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallas komik, medan den skönlitterära och filmiska genre som är främst förknippad med humor kallas komedi.

Innehåll [göm]
1 Humorns struktur
1.1 Kontrastverkan
1.2 Överraskningseffekten
1.3 Forskning i ämnet
2 Skillnader i humor
3 Det roligas teknik
3.1 Verbala troper
3.2 Icke-verbala troper
4 Humortyper
4.1 Verbal humor
4.2 Icke-verbal humor
4.3 Internskämt
5 Svensk humor
6 Källor
7 Litteratur
8 Externa länkar
Humorns struktur[redigera | redigera wikitext]


Humor
Kontrastverkan[redigera | redigera wikitext]
Humor bygger på kontraster mellan flera olika element, bland annat:

det sublima och det löjliga
språkets oprecisa symboler och brott mot de förväntade tolkningarna av de symbolerna
samhällets spelregler och deras luckor
en syn på livet och en annan syn på livet
Efter att två sådana element "krockat" i ett skämt, börjar publiken genast att försöka korrigera sin omvärldstolkning. Det är ett skäl till att skämt oftast bara är roliga den första gång man hör dem.



Ett aprilskämt där en tunnelbanevagn befinner sig på fel plats.
I sin föreläsning Skrattskolan (Funny Business) förklarar Rowan Atkinson att ett föremål kan bli roligt på tre olika sätt:

genom att befinna sig på ett ovanligt ställe
genom att bete sig på ett ovanligt sätt
genom att ha fel storlek
De flesta visuella skämt passar in på åtminstone en av dessa kategorier.

En vanlig teknik för att uppnå denna kontrastverkan är att komiker uppträder i par, där den ene komikern spelar en allvarlig figur (the straight man) som bollplank åt den andre.

Överraskningseffekten[redigera | redigera wikitext]


Den dubbla betydelsen av ordet mus orsakar en överraskande effekt.
En annan beskrivning av humorns essens är att humor är uppbyggt av dels en bekant (eller intressant) del, dels en överraskande del. Enligt Claes Eriksson (medlem i Galenskaparna & After Shave) så består ett skämt av 100% självklarhet och 100% överraskning. Med andra ord, ett skämt består av 200%. Baserat på den bekanta situationen, tror publiken att den kan gissa sig till hur berättelsen kommer att sluta. Nästa steg är dock en presentation av något helt oväntat ur publikens synvinkel, eller en omtolkning av situationen på ett mindre vanligt sätt. Om den omtolkningen (som bryter mot publikens förväntningar) sker på ett trovärdigt sätt (till exempel om den bygger på olika yrkesgruppers syn på samma situation) snarare än bara är slumpmässig kan det framkalla humor.

Av den orsaken är antalet tre vanligt i skämt. Bellmanhistorier börjar till exempel ofta med en standardiserad uppräkning: "En norsk, en tysk, och Bellman gick längs en väg...". Därefter följer ett skeende där de två första agerar på likartade sätt. Den första gången etablerar ett beteende, medan den andra gången etablerar att det rör sig om ett mönster. Bellmans annorlunda agerande utgör ett skarpt brott mot de två förstas mönster samtidigt som det bildar ett logiskt (eller stereotypt) agerande (åtminstone inom ramen för historien).

Forskning i ämnet[redigera | redigera wikitext]
Humorns uppbyggnad har studerats av bl.a. Aristoteles (Poetik, del 5) och Arthur Schopenhauer. Science fiction-författaren Robert A. Heinlein menade att humor kommer ifrån smärta, medan Isaac Asimov hävdade att antiklimaxen ligger i humorns hjärta: oviktiga saker får större vikt än de som vanligtvis skulle få störst betydelse.

Det finns även lingvistiska och psykolingvistiska studier av humor, ironi, parodi med mera av bland andra Raymond Gibbs, Herbert Clark, Michael Billig, Willibald Ruch, Victor Raskin, Eliot Oring, och Salvatore Attardo. Även om många forskare har betonat humorns positiva eller katartiska effekt, har vissa, framför allt Billig betonat hur humor kan användas för grymhet och hur den har använts i samhällsförtryck.

Allmänna teorier om humor har ofta använt analogier som utgångspunkt. Arthur Koestler som var tidig i fältet, identifierade humor som ett av tre områden där människans kreativitet använde strukturkartläggning (structure mapping) för att skapa ny mening (vetenskap och konst var de andra områdena). [1]. Tony Veale har skrivit om metaforens och metonymins roller i humor[2][3][4].

Skillnader i humor[redigera | redigera wikitext]


Sociala reformer, såsom emancipationen, brukar vara en ständig källa till humor. Här har könsrollerna blivit bytta.
Som alla konstformer, utvecklas humorns tekniker. Vad som anses roligt varierar mellan olika tidsåldrar. Delvis beror det på att de ämnen som syftas på blir omoderna eller helt enkelt glöms bort. Vissa ämnen är dock vanliga oavsett tid i historien.

Humor skiljer sig åt mellan olika länder och kulturer, baserat på landets/kulturens fördomar och folkets kynne.

Det roligas teknik[redigera | redigera wikitext]
Humor är en underavdelning till retorik. Det finns omkring 200 troper för att skapa skämt.

Verbala troper[redigera | redigera wikitext]


Svart humor använder ofta traditionellt tragiska teman fast med en oväntad vändning. Här ett konstverk som kombinerar en hopphage med en ättestupa.
Talesätt
Regeln om tre och den oväntade avslutningen
zeugma (mångtydigt ord används i flera betydelser)
Hyperbol (överdrift)
Understatement (underdrift)
Ord som är roliga i sig med ljud som anses vara roliga
Ironi, där ett uttalande eller en situation har både en uppenbar och en dold mening som står i kontrast till varandra
Skämt
Ordspråk, ofta i form av paradoxer eller lagar, till exempel Murphys lag
Stereotyper, såsom skämt om blondiner, advokater, norrmän, etc.
Sjuk humor, som använder groteska, våldsamma eller grymma element, till exempel galghumor
Gåtor
Ordlekar
Oxymoron
Icke-verbala troper[redigera | redigera wikitext]
Blandning mellan högt och lågt
Överdrivna och oväntade gester och rörelser
Karaktärsdriven, som hämtar sin humor ur hur rollfigurerna beter sig i särskilda situationer
Krock mellan kontext och person, till exempel fisk på torra land
Komiska ljud
Medveten tvetydighet
Ofrivillig humor, det vill säga att skapa humor utan att ha tänkt göra det, såsom Ed Woods film Plan 9 from Outer Space
Visuell humor
Humortyper[redigera | redigera wikitext]


Satir använder ibland överdrivna porträtt, så kallade karikatyrer, för att skapa humor. Här en nidbild av Charles Darwin som apa i tidningen Hornet.
Verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Crazyhumor
Deadpan
Etnisk humor
Förolämpning
Galghumor
Internethumor
Ironi
Metahumor
Nonsenshumor
Parodi
Satir
Sjuk humor
Sarkasm
Självironi
Tongue-in-cheek
Skämt
Svart humor
Vardagshumor
Vitsar, till exempel oneliners
Västgötaklimax


Figuren Alfred E. Neuman har blivit en symbol för crazytidningen Mad.
Icke-verbal humor[redigera | redigera wikitext]
Absurd humor
Antihumor
Clowneri
Karikatyr
Practical joke: att försätta någon i en komisk situation och sedan skratta åt personen
Slapstick
Tabu
Internskämt[redigera | redigera wikitext]
Ett internskämt är ett skämt som bara är roligt för en viss grupp, och den oinvigde förstår sannolikt inte vad som är roligt. Ett exempel på internskämt är om någon sagt fel på ett roligt sätt. Detta blir då roligt för de som hörde felsägningen, och de kommer skratta om någon därefter återger felsägningen, då alla kan koppla till det roliga. För en utomstående som hör verkar det troligen inte alls lika roligt, även om de kan "smittas" av omgivningens skratt.

Svensk humor[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Svensk humor
Svensk humor finns dokumenterad sedan 1800-tal då många roliga historier (bland annat västgötahistorier och knallehistorier) tecknades ned.

På 1800-talet blev skämtteckningar populära och förekom i tidningar som Söndags-Nisse och Blandaren. Några framstående skämttecknare var Albert Engström och Oskar Andersson.

I televisionen kom Hasseåtage - Hans Alfredson och Tage Danielsson att spela en mycket dominerande roll under 60- och 70-talen. Efterföljare har varit Galenskaparna och After Shave.

Under 90-talet kom den ironiska generationen med Killinggänget samtidigt som ståuppkomik blev populärt.

Källor[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel är delvis baserad på den engelskspråkiga Wikipedias motsvarande artikel
^ Koestler, Arthur (1964): "The Act of Creation".
^ Veale, Tony (2003): "Metaphor and Metonymy: The Cognitive Trump-Cards of Linguistic Humor"[1]
^ Veale, Tony (2006): "The Cognitive Mechanisms of Adversarial Humor"[2]
^ Veale, Tony (2004): "Incongruity in Humour: Root Cause of Epiphenomonon?"[3]
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
Mobbs, D., Greicius, M.D., Abdel-Azim, E., Menon, V. & Reiss, A. L. Humor modulates the mesolimbic reward centers. Neuron, 40, 1041 - 1048, (2003).
Billig, M. (2005). Laughter and ridicule: Towards a social critique of humour. London: Sage.
Daniele Luttazzi, Introduction to his Italian translation of Woody Allen's trilogy Side Effects, Without Feathers and Getting Even (Bompiani, 2004, ISBN 88-452-3304-9 (57-65).
Goldstein, Jeffrey H., et. al. "Humour, Laughter, and Comedy: A Bibliography of Empirical and Nonempirical Analyses in the English Language." It's a Funny Thing, Humour. Ed. Antony J. Chapman and Hugh C. Foot. Oxford and New York: Pergamon Press, 1976. 469-504.
Holland, Norman. "Bibliography of Theories of Humor." Laughing: A Psychology of Humor. Ithaca: Cornell U P, 1982. 209-223.
McGhee, Paul E. "Current American Psychological Research on Humor." Jahrbuche fur Internationale Germanistik 16.2 (1984): 37-57.
Mintz, Lawrence E. Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Westport, CT: Greenwood, 1988.
Pogel, Nancy, and Paul P. Somers Jr. "Literary Humor." Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Ed. Lawrence E. Mintz. London: Greenwood, 1988. 1-34.
Nilsen, Don L. F. "Satire in American Literature." Humor in American Literature. New York: Garland, 1992. 543-48.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
SVT Humor
Webbplatser i kategorin humor på dmoz
Humor reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humour reference guide: a comprehensive classification and analysis (på engelska)
Humoring Site (på engelska)
Cognitive Linguistic Approaches to Humour - theme session at the 8th International Cognitive Linguistics Conference at University of La Rioja, Spain, July 20-25, 2003 (includes speaker details and papers) (på engelska)
Kategori: Humor

All denna text och inget som på något sätt ger någon förklaring till vad som var roligt med klippet.

 

[Tompten]

All denna text och inget som på något sätt ger någon förklaring till vad som var roligt med klippet.

Undrar om inte det där är det längsta inlägget på SH?

 

[FSN]

All denna text och inget som på något sätt ger någon förklaring till vad som var roligt med klippet.

Är du säker på det? För det finns fan inte en chans att du läste smörjan....

 

[Skäggot]

bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.



Under 90-talet kom den ironiska generationen med Killinggänget samtidigt som ståuppkomik blev populärt.



bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.bla.

Jaha, så det var då det började.....

 

[Skrotnisse]

Är du säker på det? För det finns fan inte en chans att du läste smörjan....

Jodå.
Jag har för vana att läsa inläggen och utvärdera dem innan jag svarar.
Det aktuella inlägget innehöll inget som på något sätt kunde appliceras på filmklippet.

 

[RymdBörje]

Jag tyckte att det vore enklare om du som såg det roliga i klippet förklarade för oss, lite mera humorlösa personer, vad du upplevde var roligt med klippet. Då kanske vi också skulle förstå det roliga. Men det kanske inte var klippet som var det roliga utan efterspelet? (roligt för dig då vill säga).

Här kommer ett klipp som jag tycker är roligt, men det kanske beror mest på min roll i arbetslivet.

Roligt? På riktigt? Jag kan väl smått misstänka vilken roll du inte haft iaf.

 

[FSN]

Roligt? På riktigt? Jag kan väl smått misstänka vilken roll du inte haft iaf.

Vilken roll har du? Jag är tyvärr "experten" och tycker helt klart att den är rolig (innan jag går in på dass, kräks, lägger mig i fosterställning och skakar).

 

[RymdBörje]

Vilken roll har du? Jag är tyvärr "experten" och tycker helt klart att den är rolig (innan jag går in på dass, kräks, lägger mig i fosterställning och skakar).

Det var en otippad högoddsare...jag har väl också suttit i "den stolen"...fast jag tycker inte att den är rolig...alls. Inte alls.

 

[Bettskena]