En annan kul resa jag gjorde i tveksamt väder var när jag åkte hem från en lite löst pack som bodde mitt emellan Göteborg och Helsingborg, skulle till SRF dagen efter, och det var första året jag hade MCkort så frampå eftermiddagen hoppade jag på min hoj och började nöta mil hemåt Karlskrona. När jag åkt nån mil ser jag en enorm, kolsvart molnfront ut över havet, det blinkade som ett trasigt lysrör och var nattsvart under dem, så jag lade mig ner på tanken och gav full gas, hojen, som var en Kawasaki Ninja, arbetade sig långsamt upp till toppfarten 165 km/h mätarfart.
En 250 ninja
Det dröjde inte länge innan den enorma molnfronten började svepa in över land, men jag hade en oförskämd mängd tur i att jag låg preciiiis framför den hela vägen, men det blixtrade och dånade mer eller mindre konstant, och vägen framför mig lystes upp av blxitarna om och om igen med tillräcklig hög frekvens att jag fortfarande har bilden av min egna, långa skugga rakt fram, kastad av blixtarnas sken inbränd i minnet.
När jag svängde av E6 in på rv24 kom regnet ifatt, och det var som om en vägg av vatten svepte över mig, allt blev dyngsurt på nolltid, och det gick knappt att se något framåt så det gick lite långsammare den biten. När jag passerade Örkelljunga (eller ja, en bit utanför örkelljunga där det låg en Statoil längs vägen) svängde jag in för att tanka. Under taket stod ett par bikers och väntade på att monsunen skulle ge upp. Efter att ha tankat gick jag in i butiken, köpte en redbull och proteinbar ursäktade allt vatten som rann av mig på golvet, tuggade i mig baren och hällde i mig redbullen på vägen ut och hoppade på hojen och åkte vidare. Det var ändå inte så värst kallt, och jag kunde ändå inte bli blötare så det var ingen poäng med att stå kvar där och vänta på att vädret skulle bli bättre.
Vädret lättade en kort stund senare, så jag höjde tempot lite igen och hann torka på några mil till. Eller jag kände mig iaf torr.
Jag minns inte om det var samma resa som jag råkade på en polisbil i motsatt riktning straxt efter Hörja, men det är inte alls omöjligt så jag kan passa på att dra den historien med. Ligger och nöter i 140 på den helt tomma vägen, eftersom att klockan börjat dra sig mot mitt i jävla natten, har inte sett en bil på tio mil och jag börjar bli trött på händelselös mil efter händelselös mil mitt i natten. Plötsligt möter jag en bil när jag kommer ut på en längre raka. När jag passerar ser jag att det är en polisbil. Jag tittar ner på hastighetsmätaren och konstaterar att jooo... De bör ha uppfattat att det gick en aning för fort så jag tittar i backspegeln och ser deras tände bromsljus och att de tar sikte på en liten skogsväg för att vända. Efter ett kort överläggande med mig själv tar jag beslutet att jag fortsätter att nöta på, och hoppas att jag hinner ner till E22 innan de får upp farten på den där surbilen och hinner ifatt mig på min trötta lilla ninja.
Det var några nervösa minuter ner till påfarten men det kom inte ikapp nån polis, förrän när jag befann mig på påfarten ner på E22, då kom polisen i en jävla fart med blåjusen på över bron. Jag lade mig i högst lagligt tempo på motorvägen och var nervös i säkert 5-10 mil innan jag pustade ut och körde vidare hem i lagom tempo.
När jag kom hem hade jag fortfarande en våt rand längs ryggen, och kallingarna och strumporna var genomsura.
Resan hem hade tagit mycket längre än planerat, så jag kraschade i sängen, vaknade några timmar senare och packade ihop för SRF och blev upplockad av Jesus, sedan var jag packad som en åsna i en vecka och minns inte så mycket alls av det.