Elffors skrev:
Vi var på sjukhuset i borås i mellandagarna. Lindas (tjejen) mormor hade fått en större hjärnblödning och låg för döden. Alla grät o kramade om henne och sa farväl.
Doktorn sa att detta var slutet nu kunde man bara vänta på att det skulle ta slut.
-MEN!! en vecka senare vaknade tanten upp igen!! Iofs väldigt förvirrad och med stora balansstörningar men hon gick för egen maskin. Det var som ett stort FUCK YOU till läkarkåren på borås sjukhus.
It ain't over til it's over!!
Så länge det finns liv finns det hopp, är det någon som skulle kunna förvåna alla som gett upp hoppet redan, och komma tillbaka, så är det PA.
Kanske är jag naiv, men jag tänker inte ge upp hoppet förrän jag får veta att det är helt slut, så jag kan inte låta bli att bli illa berörd av alla tidiga RIP osv. (det är inte min mening att trampa någon på tårna, det är så här jag känner)
PA är vår vän, vad är det för fel att hoppas och be för ett mirakel och
inte ta ut något i förskott även om det ser kolmörkt ut?
PIA Våra tankar är hos dig och PA hela tiden. Vi finns bara ett telefonsamtal bort.