Lokke skrev:
Ja jäklar, det va inga små skador!
Du hade nog som sagt en väldig tur som överlevde.
Får en att inse hur fort olyckan kan vara framme. ett par sekunders olycka som kan resultera i en livstid i plågor, det får en att tänka efter ordentligt.
------------------------------------------------
så länge det bara blir materiella skador reagerar man inte.
visst man blir förbannad för att det kostar och man blir av med hojen halva sommaren i bästa fall.
men när det smäller rejält får man sig en tankeställare.
är det värt att leva resten av livet som ett kolli på en anstalt av någotslag bara för att komma om bilen framför eller känna asfalten mot knät runt en skymd kurva....
egentligen tänker man inte speciellt långt...
man borde.. men gör det inte förän det händer nåt mer drastiskt.
det hjälper sällan att läsa om det. men upplever man det på nära håll i någon form så sätter det nog sina spår.
köra hoj... givet vis... köra fort ... kan nog inte låta bli...
sluta köra hoj... har varit mitt liv i 10 år... svårt att acceptera om man inte kan köra mer.
men känner absolut inget som skulle få mig att inte köra igen.
känslan av asfalten mot knäet en sommar kväll med bästa polaren framför som lägger sköna spår genom favorit kurvorna och en fika i hamnen i mölle alternativt torekov/båstad med polarna medan solen går ner....
kan inte leva utan det...