Erfarenhet av omplaceringshundar?

[The_FacultyGirl]

Är det någon här som har stor kunskap av hundar och/eller just omplaceringshundar???

Jag har hamnat i ett riktigt svårt dilemma nu... som jag vill ska sluta så lyckligt som det går, även om det skulle innebära avlivning

Det handlar om en hund som jag håller mycket kär och han håller mig mer kär än hans egen familj. Tyvärr kan jag själv inte ta hand om honom p.g.a. att jag bor hemma med ett par föräldrar som totalt vägrar.
Hunden har ett taskigt och olyckligt förlutet.. därav är frågan vad man ska göra med honom?

Jag kan ge mer information ang. hans liv etc.


Men ni som är intresserade av att hjälpa iform av lite idéer etc. så hör jätte gärna av er till mig! Antingen i denna tråd eller i PM.
Tack på förhand!

P.S. Och ni som inte tycker ett djurs liv är värd något speciellt, så behöver ni inte ens engagera er i denna tråd D.S.

 

[mb]

Om jag förstod det rätt så klarar nuvarande ägare inte riktigt av hunden och vill göra sig av med den? Kan ni inte göra upp om delat ansvar, t.ex. att du rastar honom och hittar på saker med den under vissa dagar? På så sätt kanske de upplever en "avlastning" och beslutar sig för att behålla istället för att avliva.

 

[miicke]

Tycker ni ska sätta ut den på annons isåfall, alltid någon som vill ha den som den inte är allt för gammal.

Men det med omplacering är inga större problem om den inte har blivit slagen eller något innan så den är aggresiv. Men annars med oplaceringar så blir ju saknaden enorm för hunden men den vänjer sig vid det precis som när vi människor blir typ dumpade utav pojk/flickvännen.
Så det största problemet är ju bara att det kan finnas risk att den rymmer vid många tillfällen och kan vara väldigt försiktig den första veckan typ innan den vet var den har er.
Men det gäller bara att vara snäll mot hunden och leka lite med den o sådant så den trivs, tjaa... den fungerar nästan EXAKT som en människa fast den inte kan prata mer er.

 

[KalleBalik]

Hör av dig till Hundstallet (www.hundstallet.org)

 

[The_FacultyGirl]

Lite mer information:

Han är en 7 årig Border Collie som aldrig har fått jobba som en sådan hund borde. Den lilla informationen jag vet är att ägarna som hade han de första 2 åren vanskötte honom, iform av ingenstimulans alls och han satt mest bunden utomhus, i en kort lina. Dessutom blev han illa behandlad då han reagerar på diverse olika saker/händelser.

Som sagt, ingen som riktigt vet vad för liv han har haft. Men han hade 3 ägare på 3 år iaf, innan han kom till mina vänner. Och han blev inte bra skött i någon av hemmen.

Mina vänner jobbade mycket med honom då han var en hund som konstant drog i kopplet och var totalt ointresserad av dem. Han var instängd i sig själv.

Efter ett år hos dem började han acceptera sin familj och tycka om dem
Efter ungefär de året började jag lära känna honom. Det tog även där ungefär ett år innan vi blev bra vänner, så att säga.

Med tanke på hans liv och hur han är mot nya människor (tar sin långa tid innan de gillas) funderar de på att avliva honom eller omplacera. Men hur mycket ska en hund få flyttas runt egentligen? Tar ju något otroligt på hans psyke.

Så där fick ni hans lilla historia.. han tycker dessutom inte alls om barn p.g.a. vuxnas bristande uppmärksamhet då han var yngre. Han liter inte alls på dem.


Några nya förslag?

P.S. Hundstallet har jag kontaktat.. då jag känner några där. Men alltid kul att få så många idéer som går. D.S.

Ajust det.. anledningen till han ska bort beror på att ägaren blivit allergisk mot honom + att de inte alls har tid för honom.

 

[Chrille]

Det man ska komma ihåg är:
- Det finns ALLTID en anledning till att en hund omplaceras
- Varför skulle det funka bättre på det nya stället?

Personligen anser jag att man som djurägare är SKYLDIG att göra ett försök att hitta ett nytt hem före avlivning men det får ju finnas gränser och det finns ytterst lite som talar för en omplacering.

Antagligen är det här en hund som beter sig relativt "illa" på ett eller flera sätt. Är den verkligen "säker"?
Hundrackarn är 7 bast och lär tämligen snart valla får på evigt gröna ängar. Det är ingen långlivad ras om jag kommer ihåg rätt.

Jag hade försökt att omplacera, även om jag inte tror på det, men varit jäääävligt kritisk med var hunden hamnade. En barnlös gård på landet med hundvana människor som kan tänka sig ta hand om en hund med beteendestörningar som antagligen kommer dö ungefär när de har börjat förstå sig på den?? Eller en hundvan singel som har för mycket tid och inte har lust att spendera den med en frisk hund som kommer vara med ett tag... Låter inte lätthittat va?

 

[M.G.F]

Jag håller faktiskt med Chrille i denna saken.

MEN jag vill tillägga att Border Collie torde vara väldigt svåra att omplacera då dom måste ha tränats rejält från början. Skulle väl direkt misstänka att denna hunden är fruktansvärt olycklig och därmed ännu mer stressad rent psykiskt än vad den redan är. Jag personligen hade aldrig velat ha vissa raser, vallhundsraser bl a. och ja jag har tillräckligt med kunskap och erfarenheter för att diskriminera en hel hundgrupp. Schäfer kan gå an, i nödfall, men alla andra vallhundsraser...

Testa att annonsera på www.alltomhundar.com

 

[The_FacultyGirl]

Han är stabil i psyket... han gillar när han får arbeta lite.

Stressad blir han när pinnar eller liknande kastas då han blir till sig av lycka.
Annars är han mestadels lugn. Han är ju van att ta det lugnt... van att ligga ensam (visst är det någon i huset ibland) 22-23 timmar om dagen. = han har fått ca 1-2 timmars motion om dagen i 4 år nu. Ingen övrig stimulans. Ett under att han inte är ett nervrak faktiskt.

Han "vallar" mig när jag är inärheten = har stenkoll på mig. Han är inte helt likadan med sin riktiga matte + familj.

Så än så länge e han stabil i psyket..
men just det.. hamnar han i ett hem som inte passar honom...
lär han bli bra deprimerad, och måste byta hem igen....

nä, svårt är det

 

[miicke]

Jag tycker du ska säga till dina vänner att dem som dem kommer lämna över hunden till ska besökas av dina vänner månaden efter exempelvis och då kolla lite ur sig egna uppfattning hur hunden mår.. man märker ju tydligen om den har det mysigt och är lugn med familjen eller är rädd som en fluga.

 

[glenoyne]

En hund kan ALLTID bli bättre oavsett ålder! En Boarder skall bo på landet, där den kan gå lös och strosa som den vill. MEN, som sagt kolla hur folket är, dit den kommer. Att avliva en hund pga att den "är knäpp" osv köper jag inte. Det finns alltid flera alternativ innan avlivning!

Martin

 

[Pertan]

Rasen är lite speciell och tycker den inte om barn så har jag svårt att klassa in den som psykiskt stabil, omplacera en sån hund är inte lätt och vem gör man lycklig genom omplacering hunden kanske mår bättre den andra vägen.

BC:n kräver mycket aktivitet och är den 7 år så är det inget man börjar träna aktivt med för att tävla, utan mer att man omplacerar en hund i den åldern till en familj på landet där hunden kan strosa omkring och vara sig själv.
Jag har aldrig träffat hunden så ta det inte för hårt, men jag är emot omplacering där barn kan råka illa ut.

 

[Chrille]

..... Att avliva en hund pga att den "är knäpp" osv köper jag inte. Det finns alltid flera alternativ innan avlivning!

...

Nej. Den kalla sanningen är den att man inte har flera alternativ. Hittar man inte en lovande ny matte/husse så är alternativen slut. Och det är inte lätt.