I. Inget ”artvärde” alls, såsom i det närmaste undantagslöst är fallet vid exempelvis stöld, bedrägeri och förskingring. Här verkar endast återfallsfaktorn för fängelse om straffvärdet understiger ett år. Personer som begår denna typ av brott kan ofta dömas till alternativa påföljder ett flertal gånger innan fängelse blir aktuellt.
II. ”Artvärde” finns men det är måttligt, vilket inte sällan gäller exempelvis vid brotten mot borgenärer, skattebrott och skadegörelse. Den tilltalade döms första gången regelmässigt till villkorlig dom om straffvärdet är måttligt men riskerar nästa gång att dömas till fängelse.
III. Brottet har ett medelhögt ”artvärde”. Som exempel kan nämnas fall av misshandel, olaga hot och våld eller hot mot tjänsteman. Första gången blir påföljden ganska ofta ett alternativ till fängelse,om straffvärdet är lågt. Vid återfall har den tilltalade dock svårt att undgå fängelse, om man inte kan peka på starka skäl som talar mot sådan påföljd.
IV. Brottet har ett mycket högt ”artvärde”, såsom exempelvis nästan alltid är fallet vid mened, grov olovlig körning, grovt rattfylleri, narkotikabrott, jaktbrott och brott mot utlänningslagen. Här döms till fängelse redan första gången om inte särskilda skäl av betydande styrka talar för att ett alternativ till fängelse skall väljas.