Ingen i min familj eller i min närhet hade mc-körkort men när jag var 15 år och på semester i Italien med familjen 1997 blev jag helt såld på sporthojar!
Där och då bestämde jag mej för att ta MC-körkort och kände såå starkt att detta måste jag bara ha!
Åren gick men drömmen fanns hela tiden kvar.
Så sommaren 2002 kände jag att jag väntat länge nog,
var då 20 år gammal, traskade jag glatt och anmälde mej till körskolan i Kalmar och tänkte nu fan ska det bli av!
Tog två lektioner och på den andra lektionen frågade min lärare hur gammal jag var. Jag svarade 20 år stolt och glad
(hade fått för mej felaktigt att det var lägsta åldern för tung mc)
och min lärare meddelade mej att man måste vara 21 år för att kunna ta lappen (tung mc) men att man får börja övningsköra när man är 20 år.
Snopet.
Men jag hade två alternativ:
antingen bara ta begränsad den sommaren eller
fortsätta att övningsköra (på tung mc) under den sommaren för att sen invänta min födelsedag
(23mars) nästa säsong och ta lappen då.
Ville ju ta för tung mc direkt så det hela blev lite antiklimax.
Bestämde mej att invänta tills nästa säsong då jag skulle ha åldern inne!
(nåt jag ångrar djupt efterråt, då det tog låång tid innan jag kom till skott).
Så kom säsongen 2003, och jag funderade långt och länge och kom fram till att jag bara skulle ha råd med lappen och inte med en hoj så jag kunde lika gärna vänta tills nästa säsong och spara tills dess.
Säsongerna gick och det blev inget av... Alltid var det nåt som kom emellan!
Men så 2007 så orkade jag inte med mina egna ursäkter och svalde stoltheten och ringde min mamma och frågade om man kunde bli lite sponsrad.
(brukar aldrig be om finasiell hjälp, men vill inte vänta ytterligare)
For the fact tillhör min mamma den där ultrakonservativa befolkningen som,
speciellt i hennes generation (40-talister) kopplar samman motorcyklister med kriminella outlaws som Hells Angles och Bandidos. (när jag var 18 år och kom hem med rastaflätor var hon i chock och trodde jag börjat knarka)
Det första hon klämde ur sej var:
"-vad är det för dumheter nu du har blivit intutat, sånt ska du inte hålla på med och det där kan bara leda till trubbel, det där är bara en sådan där fas du går igenom förstår du, imorgon vill du väl göra något annat. "
För henne var det förenat med hemskheter och hon undrade vem jag träffat på som hade lett in mej på en sådan bana. Det fanns inte "någon" utan bara JAG som ville ta lappen helt enkelt.
Min mamma sa tvärt nej, hon skulle minsann inte hjälpa till att leda in mej på en sådan bana, i samma samtal föreslog och erbjöd hon sig istället att betala en trevlig resa till mej till Frankrike. (helt seriöst alltså)
Det var enligt hennes tycke ett mycket bättre sätt att tillbringa sommaren på än på en hoj..
Tja, besviken blev jag väl knappast, sa att jag förstod och att det var lugnt, hade inte förväntat mej nåt annat än ett nej, så det gällde bara att lösa det på annat sätt!
Två dagar senare ringer min mamma och frågar hur mycket jag behöver...!
Trodde knappat det var sant och trots att hon var SÅ EMOT det hela så förstod hon att jag verkligen ville göra det och ställde upp!
Det är vad jag kallar en schysst mamma! !
Är så tacksam för hennes hjälp och är fortfarande lite impad att hon ändrade sig (på eget intiativ) och sa ja!
förlåt att inlägget blev så långt, blev lite nostalgisk bara..