Blev av med mitt körkort för lite drygt 3 år sedan.
Blev hemkörd på fyllan av polis 2 gånger och hamnade i fyllecell en gång när jag var 19-20, aldrig suttit bakom ratten eller styret onykter.
Detta ledde iaf till att transportstyrelsen bokade in ett samtal hos soc med den mest inskränkta och korkade människa jag någonsin har stött på för att diskutera mina alkoholvanor (som var rätt normala för någon i min ålder, jag hade svårt för att veta när jag skulle sluta dricka bara).
Det beslutades att jag under 6 månaders tid skulle lämna prover iaf.
Jag skulle flytta utomlands ett tag innan jag skulle vara färdig med proverna, och eftersom att jag inte skulle kunna boka ett flyg hem från Medelhavet och ta mig till min läkare i Sverige på några timmars varsel så hörde jag mig för hos transportstyrelsen.
Svaret blev att jag kunde inte lämna mina sista prover utomlands, utan jag var isåfall tvungen att vänta tills jag flyttat och sen lämna prover hos en läkare där i sex månader.
Jag fick 4 månader extra på mig innan provresultaten skulle vara inlämnade hos transportstyrelsen, så jag körde så mycket hoj jag kunde innan jag flyttade och sen sket jag i testerna och mitt körkort blev indraget när tiden hade löpt ut, fick även 18 månader spärrtid innan jag kunde ta om det.
Hade inget behov av körkortet nere på Malta och proverna kostar en del, och när jag kom hem igen och spärrtiden var slut ansökte jag om tillstånd igen, fick prata med en normal soc tjeRring och sen var det bara att boka in riskutbildningarna, uppskrivning och uppkörning för B kort.
Det var förra året, fyllde 24 i år och då var det dags att köpa hoj och ta A kortet, äntligen slippa nojja över att köra ostrypt hoj!
Snabbt och lätt gick det bortsett från en kuggad uppskrivning, inga lektioner behövdes heller.
Var det värt det?
Nej fy fan, åren utan hoj var de värsta i mitt liv.
Men nu är allt åter i sin ordning
Sent from my E5823 using Tapatalk