Välkommen att uppleva blocket-förbannelsen. Där, och på andra annonsplatser, hänger folk som har som största intresse att bara ringa/maila på objekt utan att överhuvudtaget vara intresserade av en affär, än mindre ha medel och finanser till en eventuell sådan.
De frågar allt det där, om den är kvar, vilket skick och vad som är gjort och inte gjort. De verkar helintresserade. Man kommer överens om att ses på Söndag Eftermiddag, avtalas om att vi hörs per telefon när vederbörande hittat till staden hojen står i. Söndag Eftermiddag äger rum, hojen skiner och glimrar, inte en flaga skit någonstans, allt är tiptop och man har ruinerat sin levnadskassa på hojdelar m.m för att kunna åtgärda det där sista så att alla frågetecken är uträtade. Man har inte sovit på hela natten innan eftersom man låg och fixade det där sista lilla som ändå sågs så betydelsefullt...för man vill så gärna få den såld nu, efter all väntan och alla annonser som folk bara ignorerat.
Söndag Eftermiddag fortlöper, telefonen ringer inte, ringer upp vederbörande som skall komma.Inget svar. Söndag Eftermiddag fortlöper och försvinner. Fly förbannad går man in och sätter sig vid burken, drar iväg ett trots omständigheterna snällt mail om vad som hände. Inte ett jävla svar...
Och svarar de mot förmodan i telefonen när man ringer, så får man ett eller flera av följande:
1: Eeeh, näääe, kunde inte komma, hade ingen skjuts...
2: Nä, hade inte pengar
(Kunde inte du talat om det från början då?
3: Var det idag? Oj! Det hade jag helt glömt!
(Hur i självaste satan glömmer man något sådant?
)
Allra värst är när de kommer dit, kollar, känner, klämmer, lyssnar, och provkör om tillfälle ges, och sen när man väl kommer till affärens "klimax", så kväker de ur sig: "Njjae, njää, nja jag har ju inte pengar nu direkt..."
Man står då tyst och kanske klämmer fram ett litet "Jaha, sånt händer..
" och är verkligen plastigt medgörlig, värre än 475893 bilförsäljare tillsammans. Inombords utbröt just Armageddon, och man funderar på vilken lem man ska slita loss först från personen som står där.
Jag undrar verkligen om den här sortens folk fattar vad de ställer till med i praktiken, för oss som är lite hängivna och ärliga...
Fotnot till svampmannen: Jag vet synnerligen väl hur det är, jag har tyvärr ingen spekulation vad som pågår i sådana här individers små huvuden, men jag kan iaf bjuda på en tröstkram... 
