Jag får ett leende på läpparna när jag tänker Panna och köra fort i kurvor...
För ca 10 år sedan hade en polares farsa köpt en sprillans ny Panna!
Polaren tyckte den gick grymt bra (men var inte så bortskämd då) jag kunde inte annat än att hålla med, den drog ju min sura RD 350...
Men jag påstod att den inte hade en chans mot RDn på en kurvig väg.
Så upp till bevis, en varm sommarkväll fick polaren tillåtelse att låna sin fars nya fina Panna, jag tvivlar på att berättade att han hade tänkt utmana mig på ett kamikaze race på den lokala krokvägen.
Det började bra för Pannan den paserade lätt min blårykande racer på raksträckorna men i kurvorna hängde jag med trots att jag mer koncentrerade mig på att försöka knäskrapa med aphäng än att köra fort.
Detta stressade polaren som plötsligt ökade tempot rejält, när vi kommer in i en lång svepande vänsterböj lägger polaren ner Pannan så den börjar skrapa fotpinnar och stöd så gnistorna sprutar, skräckslagen över att förstöra sin farsas ögonsten så släpper polaren på gasen vilket leder till ett jättekast och orkan av kåpor och packväskor när hojen går i backen med mig på första parkett, oj då.
Polaren reser sig oskadd och beskådar förödelsen, vad ska farsan säga nu? (tankar på landsflykt, självmord och olika undanflykter snurrade i hans huvud)
Det löste sig, han skyllde på ett rådjur men han fick sälja sin bil för att betala självrisken.
Vi får se i sommar när man passerar genom Östergötland om det blir en favorit i repris? Man ska nog inte knäskrapa med en Panna...