Det som tappat mest är nyhetsvärdet, situationen i sig är fortfarande påtagligt hotfull.
Men som med alla bubblor så minskar oron för varje minut den inte spricker, trots att den stadigt växer och närmar sig bristningsgränsen.
På makroaggregerad nivå (samlade nationalräkenskaperna dvs stat inkl. befolkning och företag) så har Sverige och Tyskland t.ex haft en likartad utveckling. Sverige får priser för sina statsfinansiella resultat genom krisen, Tyskland viss kritik även om de också är föredömen gentemot omvärlden. Den stora skillnaden är att Tyskland tagit sina ökade skulder på statsnotan, och Sverige förpassat dem till folket.
Vad är bäst då?
Tysklands möjligheter att strama åt kvarstår ju knappt eftersom folket fortfarande inte riktigt fått ta sin smäll = positivt. I Sverige är däremot inte statsbudgeten lika ansträngd vilket öppnar för en mer expansiv politik om det kommer en andra våg. Å andra sidan har Sverige satt sig i en situation där riksbanken blivit aningen bakbunden och delvis (indirekt) sitter i knät på politiken då en sunt märkbar höjning av räntan skulle få katastrofala konsekvenser i de överbelånade hushållen.
I båda fallen verkar det dock finnas en klar strategi, och i båda fallen är det hyfsat lätt att både motivera och försvara de vägar man gått. Vem som hade rätt får väl tiden utvisa. Även om jag gillar Borg och Reinfeldt så är fan tant Merkel mit crew en gudinna så de kommande åren är lite intressanta.
Mest spännande är dock hur mkt kritik som nu riktas mot alliansen efter dessa 8, rätt tuffa år, både i "riktig" media och sociala medier i stort. Ett helt enastående resultat givet förutsättningarna och en förebild för en stor del av omvärlden som gjort kölistorna längre än nånsin på statsbesökslistan just för att försöka lära sig något av Sveriges framgångar. Det är ju verkligen nåt att va förbannad på????
Again: Demokrati är inte alltid så jäkla smart!
)
