I väntan på den riktiga vårvärmen så passar jag på att tipsa om ett resmål för höst/vinter.
Hade lite väl många semesterdagar kvar hösten/vintern 2011, ville åka hoj på bra vägar i ett varmt land med högertrafik. Sagt och gjort, tjejen och jag tog en charterresa till ett gammalt beprövat svennebanan-resmål, Gran Canaria. Hade varit där och åkt i bergen med farsan 10 år tidigare, så det var dags för en repris.
Egen utrustning i form av handskar, ryggskydd, jackor samt halsdukar packades. Turistfällor, tjocka tyskar samt sol/bad ratades snabbt.
Som hoj-resmål är det prisvärt, enkelt och bjuder på fantastisk körning. Det finns inlägg/trådar om liknande resor, men det förvånar mig att inte fler gör detta då det är så lättillgängligt och enkelt. Nedan följer lite tips, förslag på resväg samt några få bilder.
Hyra hoj:
I turistorterna på sydkusten finns det i huvudsak tre större uthyrare. Tre av dem ligger i Playa Ingles. En del erbjuder att kostnadsfritt hämta/lämna dig på ditt hotell.
http://www.motostivolirent.net/indexEN.html
http://www.motorent.eu
http://www.sunfun-motorrad.com
Valet föll på Motostivolirent och en rätt ny BMW F-650GS.
Motos Tivoli är den äldsta uthyraren på öarna och drivs av Patrico sedan starten. De har en hel del återkommande kunder från Svenska BMW-klubben och är välrekommenderade. Seriös firma, servar sina hojar bra och tar skäligt betalt. Det är ingen större skillnad mellan firmorna, de ligger nära varandra i både pris och utbud.
Uthyrarna har dock olika lösningar med självrisker. Motos Tivoli hade en "betala vad du pajar, eller max 1000 €". Kraven att få hyra är ganska höga, det ställs krav på ålder samt antal år med körkortsbehörighet A (minst 5 år vill jag minnas). Körning på oasfalterade vägar tillåts ej enligt villkoren. Hos Motos Tivoli får man inte heller transportera hojen mellan öarna.
Ska du köra solo duger en mindre hoj utmärkt. Enduro-hojar i stil med DRZ400 fungerar dugligt, XT600 ännu bättre. Ska du köra med passagerare eller är bekväm kan nog en lite större (600cc) vara att rekommendera, då vissa bergspartier bjuder på extremt branta stigningar. BMWs äventyrshojar är vanliga och utmärkt för ändamålet.
Det är på sin plats att boka hoj om du vill vara säker på att få det du vill ha. När vi var där i oktober/november var det inga som helst problem att få den hoj man ville.
Ta lite kort på hojen när du hämtar ut den, så du har dokumenterat eventuella skavanker i förväg.
Väder:
Temperaturen under oktober/november är ungefär som svensk högsommar, mellan 20-30C.
Nere i dalarna är det varm, i bergen är det svalt och stundtals kyligt. En och annan regnskur kan förekomma, väderleken kan vara extremt lokal. När det regnar blir det ordentligt halt.
Kläder:
Hos uthyraren får man låna jacka, handskar och hjälm. Skinnställ är svårt att köra med, det är helt enkelt för varmt under högsommaren. Uppe i bergen går det väl an. Goretex-byxor fungerar om man är värmetålig, men inget uthyrarna tillhandahåller. Vi körde i kraftigare jeans. Vi tog med egna handskar, ryggskydd, jackor samt halsdukar. Endast hjälmar lånades.
Vägar:
Ön är ganska liten. Du kan köra kustvägen runt hela ön på en dag, numera finns mototväg längs en del av kustvägen. Bergsvägarna är dock att föredra. Det spelar egentligen ingen större roll vart man kör, alla vägar uppe i bergen bjuder på fantastisk körning. Köra snabbt kan man i princip utesluta. Uppför kan man gasa på, men nerför överhettar man bromsar snabbt om man inte kör med eftertanke. Vägarna är dessutom små, majoriteten av kurvorna har skymd sikt och möte kan på en del platser vara problematiskt. Man bör ta det lugnt och fint då man dessutom kör med ganska bristfällig skyddsutrustning.
Vägarna håller övervägande mycket bra kvalité. Vägnumren har olika färger som står i relation till dess storlek (blå = motorväg, röd = aningen större väg, gul = mindre landsväg). Alla riksvägar heter GC följt av ett nummer. Vägar utan GC-beteckning kan vara allt från extremt dåliga, grusväg eller helt plötsligt upphöra. Vill du vara på den säkra sidan så håll dig till GC-vägarna, även gula vägar kan vara riktigt små.
Tips på rutter:
Utgångspunten varierar ju givetvis, men i princip alla turistorter ligger på sydkust och förhållandevis nära varandra. Kom ihåg att packa vatten och tilltugg, det blir många pauser. GPS klarar man sig utan, men man får räkna med någon felkörning ibland. Papperskarta är ett minimum. Felaktigheter på kartor förekommer p.g.a. ständiga vägbyggen. Googles tidsuppskattning är bara att glömma, stämmer inte alls.
Karta: http://g.co/maps/pzdaq
Bra första tur. Kortare tur via sydkusten, Mogan, upp i bergen och sedan ner i nästa dalgång. Kortare dagstur, delmål med lunch i Playa de Mogan.
Karta: http://g.co/maps/9a374
Lång dagstur som går upp via Fataga-dalen, Tejeda, Artenara och sedan hem via SAn Nicolás och sydkusten. Den bästa turen vi gjorde. Vyerna vid dambygget vid Presa Del Parralillo imponerar.
Karta: http://g.co/maps/57dq5
En tur med två delmål, dels El Roque Nueblo (http://en.wikipedia.org/wiki/Roque_Nublo, en ca 15-20 min promenad enkel väg) samt öns högsta punkt. Grottorna i Agüimes passeras på hemvägen (tokiga spanjorer som bor i grottor). Kan med fördel förlängas med nedfärd via Las Palmas istället.
Övriga resvägar att rekommendera är:
* Västkusten
* Bara köra tvärs över ön, utan att egentligen har någon planerad rutt. Köra vilse, när det är som bäst
Bensin:
Ett par kronor billigare än hemma. Betalkort fungerar mer eller mindre överallt. Uppe i bergen är det glest med bensinmackar. Om du ser en, tanka!
Priser/boende/mat:
Av 14 dagar på plats hade vi hoj i 7 dagar. Kostnaden för hyran var ca 3200 kr. Finns stor utbud av hotell och flyg, går att få det riktigt billigt med lite envishet. Charterutbudet är också stort. Tjocka svenskar, tyskar och engelsmän kryllar det av. Som resmål är det verkligen svennebanan-prägel. Dålig turistnivå på maten i turistorterna, värt att leta upp guldkornen i förväg.
Hade lite väl många semesterdagar kvar hösten/vintern 2011, ville åka hoj på bra vägar i ett varmt land med högertrafik. Sagt och gjort, tjejen och jag tog en charterresa till ett gammalt beprövat svennebanan-resmål, Gran Canaria. Hade varit där och åkt i bergen med farsan 10 år tidigare, så det var dags för en repris.
Egen utrustning i form av handskar, ryggskydd, jackor samt halsdukar packades. Turistfällor, tjocka tyskar samt sol/bad ratades snabbt.
Som hoj-resmål är det prisvärt, enkelt och bjuder på fantastisk körning. Det finns inlägg/trådar om liknande resor, men det förvånar mig att inte fler gör detta då det är så lättillgängligt och enkelt. Nedan följer lite tips, förslag på resväg samt några få bilder.
Hyra hoj:
I turistorterna på sydkusten finns det i huvudsak tre större uthyrare. Tre av dem ligger i Playa Ingles. En del erbjuder att kostnadsfritt hämta/lämna dig på ditt hotell.
http://www.motostivolirent.net/indexEN.html
http://www.motorent.eu
http://www.sunfun-motorrad.com
Valet föll på Motostivolirent och en rätt ny BMW F-650GS.
Motos Tivoli är den äldsta uthyraren på öarna och drivs av Patrico sedan starten. De har en hel del återkommande kunder från Svenska BMW-klubben och är välrekommenderade. Seriös firma, servar sina hojar bra och tar skäligt betalt. Det är ingen större skillnad mellan firmorna, de ligger nära varandra i både pris och utbud.
Uthyrarna har dock olika lösningar med självrisker. Motos Tivoli hade en "betala vad du pajar, eller max 1000 €". Kraven att få hyra är ganska höga, det ställs krav på ålder samt antal år med körkortsbehörighet A (minst 5 år vill jag minnas). Körning på oasfalterade vägar tillåts ej enligt villkoren. Hos Motos Tivoli får man inte heller transportera hojen mellan öarna.
Ska du köra solo duger en mindre hoj utmärkt. Enduro-hojar i stil med DRZ400 fungerar dugligt, XT600 ännu bättre. Ska du köra med passagerare eller är bekväm kan nog en lite större (600cc) vara att rekommendera, då vissa bergspartier bjuder på extremt branta stigningar. BMWs äventyrshojar är vanliga och utmärkt för ändamålet.
Det är på sin plats att boka hoj om du vill vara säker på att få det du vill ha. När vi var där i oktober/november var det inga som helst problem att få den hoj man ville.
Ta lite kort på hojen när du hämtar ut den, så du har dokumenterat eventuella skavanker i förväg.
Väder:
Temperaturen under oktober/november är ungefär som svensk högsommar, mellan 20-30C.
Nere i dalarna är det varm, i bergen är det svalt och stundtals kyligt. En och annan regnskur kan förekomma, väderleken kan vara extremt lokal. När det regnar blir det ordentligt halt.
Kläder:
Hos uthyraren får man låna jacka, handskar och hjälm. Skinnställ är svårt att köra med, det är helt enkelt för varmt under högsommaren. Uppe i bergen går det väl an. Goretex-byxor fungerar om man är värmetålig, men inget uthyrarna tillhandahåller. Vi körde i kraftigare jeans. Vi tog med egna handskar, ryggskydd, jackor samt halsdukar. Endast hjälmar lånades.
Vägar:
Ön är ganska liten. Du kan köra kustvägen runt hela ön på en dag, numera finns mototväg längs en del av kustvägen. Bergsvägarna är dock att föredra. Det spelar egentligen ingen större roll vart man kör, alla vägar uppe i bergen bjuder på fantastisk körning. Köra snabbt kan man i princip utesluta. Uppför kan man gasa på, men nerför överhettar man bromsar snabbt om man inte kör med eftertanke. Vägarna är dessutom små, majoriteten av kurvorna har skymd sikt och möte kan på en del platser vara problematiskt. Man bör ta det lugnt och fint då man dessutom kör med ganska bristfällig skyddsutrustning.
Vägarna håller övervägande mycket bra kvalité. Vägnumren har olika färger som står i relation till dess storlek (blå = motorväg, röd = aningen större väg, gul = mindre landsväg). Alla riksvägar heter GC följt av ett nummer. Vägar utan GC-beteckning kan vara allt från extremt dåliga, grusväg eller helt plötsligt upphöra. Vill du vara på den säkra sidan så håll dig till GC-vägarna, även gula vägar kan vara riktigt små.
Tips på rutter:
Utgångspunten varierar ju givetvis, men i princip alla turistorter ligger på sydkust och förhållandevis nära varandra. Kom ihåg att packa vatten och tilltugg, det blir många pauser. GPS klarar man sig utan, men man får räkna med någon felkörning ibland. Papperskarta är ett minimum. Felaktigheter på kartor förekommer p.g.a. ständiga vägbyggen. Googles tidsuppskattning är bara att glömma, stämmer inte alls.
Karta: http://g.co/maps/pzdaq
Bra första tur. Kortare tur via sydkusten, Mogan, upp i bergen och sedan ner i nästa dalgång. Kortare dagstur, delmål med lunch i Playa de Mogan.
Karta: http://g.co/maps/9a374
Lång dagstur som går upp via Fataga-dalen, Tejeda, Artenara och sedan hem via SAn Nicolás och sydkusten. Den bästa turen vi gjorde. Vyerna vid dambygget vid Presa Del Parralillo imponerar.
Karta: http://g.co/maps/57dq5
En tur med två delmål, dels El Roque Nueblo (http://en.wikipedia.org/wiki/Roque_Nublo, en ca 15-20 min promenad enkel väg) samt öns högsta punkt. Grottorna i Agüimes passeras på hemvägen (tokiga spanjorer som bor i grottor). Kan med fördel förlängas med nedfärd via Las Palmas istället.
Övriga resvägar att rekommendera är:
* Västkusten
* Bara köra tvärs över ön, utan att egentligen har någon planerad rutt. Köra vilse, när det är som bäst
Bensin:
Ett par kronor billigare än hemma. Betalkort fungerar mer eller mindre överallt. Uppe i bergen är det glest med bensinmackar. Om du ser en, tanka!
Priser/boende/mat:
Av 14 dagar på plats hade vi hoj i 7 dagar. Kostnaden för hyran var ca 3200 kr. Finns stor utbud av hotell och flyg, går att få det riktigt billigt med lite envishet. Charterutbudet är också stort. Tjocka svenskar, tyskar och engelsmän kryllar det av. Som resmål är det verkligen svennebanan-prägel. Dålig turistnivå på maten i turistorterna, värt att leta upp guldkornen i förväg.
Last edited:
