Jag höll på Hakkinen när han körde. Härlig personlighet och väldigt snabb som förare. Han har även producerat några roliga citat. T.ex. ungefär: 'When you are in the lead, you have to put like a double concentration, because... you know... you just have to!' =)
Omkörningen av Schumacher på Spa är ett fantastiskt minne som jag aldrig kommer mista. Ett annat minne är när han gjorde motorstopp in i en chikan på Monza, och sedan gick för att gråta under ett - vad han trodde skymmande - träd. Hela värden såg det genom en helikopterkamera.
Schumacher avskydde jag. För mig var han en brutal hingst, en robot, en teamordergillande rödiansiktetstirrandeögonvinstgalning. En tysk. Fast på senare år har jag faktiskt gillat honom, lite. Han verkar trevlig, och är vältalig på presskonferenserna. Talet 2006 då han berättade att han skulle sluta gav mig faktiskt några tårar i ögonen. Formel 1 blir sig inte likt utan Schumacher.
Nu har jag ingen riktig formel 1-idol. Alonso vann ju, men verkar omogen, pretantiös och ingen riktig sportsman. Räikkönen framstår som en talangfull pojke, som har utsatts för hård press och ansvar under tonåren, vilket gjort att han inte utvecklat någon personlighet, vilket är mycket tråkigt. Iceman.
Resten av fältet har inte fångat min uppmärksamhet genom någon speciell prestation, så de har jag inte bildat mig någon uppfattning om.
Jag brukar hålla på Räikkönen, han har "ärvt" mitt tycke från Hakkinen. Men det är temporärt så länge han saknar personlighet.