När jag äter min filmjölk och accelererar skeden vertikalt upp mot käften, inleder jag processen genom att skjuta-på med bl a vänster stortå. Enligt Isaac Newtons tredje lag, uppstår en motkraft för varje kraft, i motsatt riktning och med samma storlek. Denna motkraft delar jag sedan upp i komponenter utspridda på mina olika kroppsdelar. En komponent använder jag via höger axel, höger arm samt höger hand -- hela vägen till matskeden där filmjölken residerar. Skeden har nu intagit en uppåtriktad rörelse. Senare ska skeden retardera -- då sker ungefär det omvända.
Men, jag behöver inte tänka på att medvetet kontrollera dessa komponenter -- jag kan helt enkelt fokusera min mentala energi på min Fib-Akuellt samtidigt som jag matar in sked efter sked med filmjölk. Det fungerar eftersom jag för länge sedan har lärt mig från sensororgan och annan konstruktion hur det känns när krafter tar ut varandra och sprids ut på olika delar av kroppen. Systemet kompenserar automatiskt för detta eftersom olika motorprogram har utvecklats genom åren, samt att kroppen befinner sig i closed-loop med omvärlden. Det blir helt enkelt en återkoppling till hjärna och ryggmärg vartefter krafter förändras -- och jag svarar med automatik på detta. Därför är fotpinnetramset helt ointressant -- annat än som exempel på fundamental mekanik.
(f ö har de nog valt fel fotpinne -- i alla fall om man kör framåtlutad och med fåtpinnarna långt bak)