Dark_Messenger
Guest
Skriver av mig nu för det känns jävligt skönt på något sätt!
Gjorde slut med flickan efter 4 år idag. På mitt initiativ iofs, men det känns lik förbannat inte bra.. Gör det någonsin det?? Jobbat idag, kändes ju fördjävligt att dra till jobbet på morgonen men vad f"n ska man göra? Måste ju arbeta. Samtidigt som det känns skönt att slippa tänka också. Gråt o skrik såklart, som det brukar vara (kan jag tänka mig). Just nu sitter jag här fulladdad med whiskey och öl och lyssnar på stereon på typ 120% volym, låter klyshigt jag vet, och tycker synd om mig själv. Eller kanske gör jag inte det. Jag vetefan. Kan inte riktigt tänka sunt just nu känner jag. Så många tankar som snurrar, knappast något ovanligt men ändå, det blir verkligt först när det händer en själv. Klart det känns som en dröm att kunna greja/åka med hojen som jag vill utan förklaringar. Klockrent, så det ska vara jag vet, men ja, va fan..
Den finaste hojen på denna planet står i garaget och jag känner typ, åhh fan nu jävlar ska jag ägna dig tid, massor av tid, men lik förbannat så känns allt fördjävligt! Jag brukar tänka på mig själv som en av de hårda gossarna, men just nu känner jag mig som om jag vore gjord av något skört jävla träslag som brinner upp på tre och en halv nanosekund ungefär. Alla som varit med om det känner igen det kanske!?
Vore jag inte så packad som jag är nu, skulle jag ut o åka för att "trösta mig lite", men det lär inte bli aktuellt idag. Iofs skitväder här men ändå. Hellre åka i regn som det känns nu och känna lite kyla och väta mot kroppen, och känna något!, än sitta i den här skiten som det känns som nu, och göra ingenting.
Nu har jag snyftat av mig! Kändes bra!
/Dark
Gjorde slut med flickan efter 4 år idag. På mitt initiativ iofs, men det känns lik förbannat inte bra.. Gör det någonsin det?? Jobbat idag, kändes ju fördjävligt att dra till jobbet på morgonen men vad f"n ska man göra? Måste ju arbeta. Samtidigt som det känns skönt att slippa tänka också. Gråt o skrik såklart, som det brukar vara (kan jag tänka mig). Just nu sitter jag här fulladdad med whiskey och öl och lyssnar på stereon på typ 120% volym, låter klyshigt jag vet, och tycker synd om mig själv. Eller kanske gör jag inte det. Jag vetefan. Kan inte riktigt tänka sunt just nu känner jag. Så många tankar som snurrar, knappast något ovanligt men ändå, det blir verkligt först när det händer en själv. Klart det känns som en dröm att kunna greja/åka med hojen som jag vill utan förklaringar. Klockrent, så det ska vara jag vet, men ja, va fan..
Den finaste hojen på denna planet står i garaget och jag känner typ, åhh fan nu jävlar ska jag ägna dig tid, massor av tid, men lik förbannat så känns allt fördjävligt! Jag brukar tänka på mig själv som en av de hårda gossarna, men just nu känner jag mig som om jag vore gjord av något skört jävla träslag som brinner upp på tre och en halv nanosekund ungefär. Alla som varit med om det känner igen det kanske!?
Vore jag inte så packad som jag är nu, skulle jag ut o åka för att "trösta mig lite", men det lär inte bli aktuellt idag. Iofs skitväder här men ändå. Hellre åka i regn som det känns nu och känna lite kyla och väta mot kroppen, och känna något!, än sitta i den här skiten som det känns som nu, och göra ingenting.
Nu har jag snyftat av mig! Kändes bra!
/Dark