Bäst jag tar det från början, hehe.
Jag och flickvännen gör lite omflyttning nu under sommaren och iom det så skulle jag köra upp hennes hoj till Luvdika från Linköping. Det är en gammal Suzuki GS 550 M som är tänkt att övningsköra på. Den är lite skabbig, men det är det som är tanken ifall hoj trillar. Iaf så har den krånglat lite, men efter att jag bytt lite prylar i förgasaren verkade den gå bra. Jag och farsan skulle nu köra hem den från Linkebode. Jag kör hennes hoj och han körde sin BMW R1150 GS. Vi tankade i Ryd (ligger i utkanten av Linköping åt det håll vi ska) och sen bar det av. Lagom när vi svängde av mot Motala (efter va 8 km), där det blir vajerräcken och 2-filigt (thank god!) så känner jag hur cykeln tappar kraft. Växlar ner och ger fullt och lyckas hålla 80km/h. Vill helst inte stanna när det är vajerräcken för det finns ingen vägren. Men, men, det hjälpte ju inte. Ett par hundra meter senare dör en cylinder till och sedan så dör hela hojen. Är bara att stanna vid kanten. (thank god igen för 2-filigt!). Farsan hade åkt om och ställer sig 100m längre fram och slår på varningsblinkers.
Jaha, skit också! tänkte jag. Vi försökte putta igång den men det var kört. Efter puttningen stog jag framför farsans hoj. Dags att ringa bärgare. Farsan ringer Eniro som kopplar till en bärgare men det är upptaget. Föröker några gånger till men det är fortfarande upptaget.
Under tiden som han försöker ringa ser jag att en vit skåpbil blinkar in mot oss och stannar precis bakom farsans hoj. En snubbe i 28:års-åldern kliver ur och undrar om vi har problem. Vi berättar läget varpå han säger:
- Jag har en hoj därbak. Om vi lassar ur den och lassar i din så kan du köra min hoj och jag tar din i bilen tillbaka till Linköping.
WTF! (tänkte jag).
Det var ju givet att vi gick med på det och han körde fram och öppnade dörrarna till bilen. I den står en R1:a, som han nu lånar ut till mig, en helt främmande person som sitter på en knallgul, halvskabbig GS 550 från 82'! Vi rullar ut R1:an och in GS:n och sen bär det av. Givetvis kör jag lungt. Man vill ju inte missbruka nåns vänlighet genom att busköra med hans hoj. Väl tillbaka i Linköping så lassar vi om igen. Jag tvingar på honom 200 spänn som tack för hjälpen (det jag hade i plånboken), vi tackar och han åker igen.
Snacka om bondröta! Vad är oddsen för att det ska komma en kille i en skåpbil med en MC där bak, som dessutom är villig att låna ut sin hoj till mig! Det hade blivit så jävla krångligt annars, men bärgare och skit, men nu gick hela saken på en halvtimme (inkl körningen tillbaka)! Man blir bara så glad när saker löser sig sådär av sig själv! Så tänk på det när ni är ute och kör: Kan ni hjälpa en medtrafikant, gör det! Troligen sparar ni mer besvär för dem än ni får själva!
Dagen efter fick jag åka tillbaka till Linköping och hämta MC:n på en kärra, en 46-milatur som ändå gick ganska "snabbt" eftersom man var på bra humör.
Jag och flickvännen gör lite omflyttning nu under sommaren och iom det så skulle jag köra upp hennes hoj till Luvdika från Linköping. Det är en gammal Suzuki GS 550 M som är tänkt att övningsköra på. Den är lite skabbig, men det är det som är tanken ifall hoj trillar. Iaf så har den krånglat lite, men efter att jag bytt lite prylar i förgasaren verkade den gå bra. Jag och farsan skulle nu köra hem den från Linkebode. Jag kör hennes hoj och han körde sin BMW R1150 GS. Vi tankade i Ryd (ligger i utkanten av Linköping åt det håll vi ska) och sen bar det av. Lagom när vi svängde av mot Motala (efter va 8 km), där det blir vajerräcken och 2-filigt (thank god!) så känner jag hur cykeln tappar kraft. Växlar ner och ger fullt och lyckas hålla 80km/h. Vill helst inte stanna när det är vajerräcken för det finns ingen vägren. Men, men, det hjälpte ju inte. Ett par hundra meter senare dör en cylinder till och sedan så dör hela hojen. Är bara att stanna vid kanten. (thank god igen för 2-filigt!). Farsan hade åkt om och ställer sig 100m längre fram och slår på varningsblinkers.
Jaha, skit också! tänkte jag. Vi försökte putta igång den men det var kört. Efter puttningen stog jag framför farsans hoj. Dags att ringa bärgare. Farsan ringer Eniro som kopplar till en bärgare men det är upptaget. Föröker några gånger till men det är fortfarande upptaget.
Under tiden som han försöker ringa ser jag att en vit skåpbil blinkar in mot oss och stannar precis bakom farsans hoj. En snubbe i 28:års-åldern kliver ur och undrar om vi har problem. Vi berättar läget varpå han säger:
- Jag har en hoj därbak. Om vi lassar ur den och lassar i din så kan du köra min hoj och jag tar din i bilen tillbaka till Linköping.
WTF! (tänkte jag).
Det var ju givet att vi gick med på det och han körde fram och öppnade dörrarna till bilen. I den står en R1:a, som han nu lånar ut till mig, en helt främmande person som sitter på en knallgul, halvskabbig GS 550 från 82'! Vi rullar ut R1:an och in GS:n och sen bär det av. Givetvis kör jag lungt. Man vill ju inte missbruka nåns vänlighet genom att busköra med hans hoj. Väl tillbaka i Linköping så lassar vi om igen. Jag tvingar på honom 200 spänn som tack för hjälpen (det jag hade i plånboken), vi tackar och han åker igen.
Snacka om bondröta! Vad är oddsen för att det ska komma en kille i en skåpbil med en MC där bak, som dessutom är villig att låna ut sin hoj till mig! Det hade blivit så jävla krångligt annars, men bärgare och skit, men nu gick hela saken på en halvtimme (inkl körningen tillbaka)! Man blir bara så glad när saker löser sig sådär av sig själv! Så tänk på det när ni är ute och kör: Kan ni hjälpa en medtrafikant, gör det! Troligen sparar ni mer besvär för dem än ni får själva!
Dagen efter fick jag åka tillbaka till Linköping och hämta MC:n på en kärra, en 46-milatur som ändå gick ganska "snabbt" eftersom man var på bra humör.
Last edited:
. fan va kul för dig faktiskt.. härlig kille 
