Devisen ”kalorier in - kalorier ut” stämmer inte. Den stämmer för dig och för mig så visst skulle vi kunna tro att det gäller för andra också men så är det tydligen inte.
Devisen ”kalorier in - kalorier ut” stämmer inte. För att förstå varför vissa går lätt upp i vikt och andra inte behöver man blicka inåt. Forskning visar att det kan vara din kropps förmåga att omsätta och lagra fett som spelar roll för om du är överviktig eller inte.
Vi föds med olika förutsättningar för att lagra fett, efter 20-årsåldern kan man inte minska sitt antal fettceller. Stress och sömnbrist är också en faktor som påverkar hur lätt vi har för att gå upp i vikt.
Att späka sig är ingen bra idé, man måste jobba med sin kropp och inte mot den. Det menar Erik Hemmingsson, överviktsforskare på Gymnastik- och idrottshögskolan.
Biologin bakom övervikt
Vissa tycks kunna äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt medan andra får kämpa för att mota tillbaka varje extra kilo. Varför är det så?
https://sverigesradio.se/avsnitt/1187387
Tiden går fort för jag tycker inte det var länge sedan jag lyssnade men det var tydligen 20 november...
Men bara för att inte har problem med vikten betyder inte att jag inte har problem att komma i form.
Jag är för slö för att träna så jag använder varje tillfälle att röra på mig. Undviker hiss och rulltrappor när det går och är det inte för mycket folk tar jag vartannat trappsteg i lite fart också.
Cyklar så ofta jag kan!
Men undviker naturligtvis lycra eftersom det materialet stryper blodtillförseln till hjärnan och skapar en hänsynslös, egoistisk trafikant och det vill man ju undvika.
Köra motorcykel är väl inte så jobbigt men börjar man få upp farten på bana, i mitt fall fortfarande för låg,
så känns det om man kört flera dagar i rad. Kul "träning" är det.
Min vikt är "normal" dvs 75 kg innan jag sätter mig i sadeln inklusive feta, knappt använda Classicknäpuckar.
Ta det försiktigt med SR och SVTs reportage. Det ligger viss sanning i det de säger, men mycket är fel eller feltolkat från forskning.
"Devisen "kalorier in kalorier" ut stämmer inte." Jo det gör den, för alla. Däremot kan andra faktorer spela in som gör det tuffare. Men kroppen kan inte tillverka fett av luft eller vatten.
"...efter 20-årsåldern kan man inte minska sitt antal fettceller." Det är lite oklart än - men du kan åtminstone bevisligen minska storleken på dem. Visst har det forskats kring fettceller och huruvida man får fler, färre eller har samma hela livet. Storleken på dem varierar. Men detta är en klassisk SVT, ta ett oklart forskningsresultat och dra egna slutsatser:
Citat från KI
https://ki.se/forskning/fetma-en-kamp-mot-oss-sjalva:
"Men omsättningen av fettcellerna är väldigt hårt reglerad. För att en ny fettcell ska bildas måste en annan dö. Så vitt forskarna kan visa har människan samma antal fettceller igenom hela livet. Men å andra sidan finns det inga långtidsstudier som har följt samma individer under deras vuxna liv och undersökt fettcellernas antal så egentligen vet ingen riktigt hur det är."
Stress och sömnbrist påverkar absolut. Men viktökningen kommer till syvende och sist av att stressade människor med sömnbrist äter sämre, oftare och förbränner sämre under nattsömnen än de som inte har stressrelaterade problem. Alltså är intaget igen det som gör det - orsaken är dåliga eller ohälsosamma vanor. Obs jag rackar inte ner på stresssymptom - har haft det själv och vet hur jävla tufft det är. Det sista man tänker på är kosten.
Däremot håller jag med Erik Hemmingsson i att det inte är någon idé att späka sig, eller vardagligt sagt banta. De som gör så går oftast upp allt och lite till igen. Och det är ju inte så konstigt. Ändrar man sina vanor en liten stund, och sen går tillbaka till sitt vanliga sätt, ja då kommer kilona tillbaka.
Jag är verkligen på krigsstigen mot SVT och SR för deras ursäktande av ohälsa, det är ju långt ifrån bara vikten det handlar om, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes är risker man löper i högre grad vid övervikt/fetma och allmän ohälsa.
Det hjälper ingen att skriva som de gjort här med hjälp av samme Erik Hemmingsson:
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-ska-du-inte-skuldbelagga-manniskor-med-overvikt
Nä det hjälper inte för alla, alltid. Men de flesta som rör sig mer, bryr sig om sin kost REGELBUNDET och KONSEKVENT, kommer att se hälsoeffekter, både i vikt och mående. Det är fan odiskutabelt i princip.
Nu går jag loss, så håll i er (saxat från ovan alster):
"1. När du försöker gå ner i vikt kommer kroppen att försvara sina kilon eftersom den skyddar sig mot svält. Det innebär bland annat att du inte kommer att bränna lika många kalorier. Varken i vila eller när du är fysiskt aktiv. Kroppen drar helt enkelt i nödbromsen."
Ja, om du underäter massor och tränar massor. Easy does it - låt det ta tid och jobba med inte mot din kropp. Ät lite mindre än du gör av med. Spring/gymma två gånger i veckan. Då hamnar inte din kropp i svältläge.
"2. Aptiten ökar! Hungerhormonet ghrelin reglerar vår aptit och när du gå ner i vikt stiger ghrelin-nivåerna och signalerar till kroppen att börja äta för att ta tillbaka den förlorade vikten. Studier har till exempel visat att människors aptit ökar proportionerligt med viktnedgången, vilket i sin tur leder till att de behöver äta fler kalorier för att bli mätta, något som bromsar in viktnedgången."
Ja exakt. Det är därför man måste se det som en livsstilsförändring. Undra vad som hänt med mig om jag när jag nådde mina 70 kilo började dricka som innan, röra mig som innan (inte alls), dricka massor med mjölk och äta mackor kvällarna långa? Boom tillbaka. Det går inte att banta.
Det finns också studier som visar på det exakt motsatta - att aptiten minskar. Men det måste få ta tid, kroppen gör inte av sig med en vana på två veckor. Långtidsperspektiv saknas här. Plus att när man går ner i vikt, är det inte en jämn stadig viktnedgång. Vissa månader går du ner mycket, andra lite, någon upp. Så är det. Tänk långsiktigt, ge inte upp.
"3. Ohälsosamma vanor som orsakat viktökningen är väldigt svåra att göra sig av med när de väl etablerats. Extra svårt är det om man lever i en miljö med konstant tillgång på billig, energität och näringsfattig mat. Och ju oftare vi tvingas använda vår självkontroll, desto större risk löper vi att göra ohälsosamma val."
Sant såklart, en del viljestyrka krävs. Men ska det användas som ursäkt för att inte försöka? Då kan vi köra samma resonemang med klimatet eller bilåkandet. Det är för jobbigt, så jag skiter i det. Det är kvalificerat snömos. Det är inte enkelt, men alldeles fullt görbart. Vi har val. Jag skulle säga tvärtom, Ju oftare vi tvingas använda vår självkontroll, desto MINDRE risk löper vi att göra ohälsosamma val. Problemet är att vi inte ens tänker efter.