Ok måste bara skriva av mig lite...
Träffade en tjej för 3,5 år sedan. Nästan direkt flyttar hon in hos mig och min hund och allt är frid och fröjd.
För 2,5 år sedan får vi en gemensam lägenhet och då börjar en lång uppförsbacke. Hunden får inte flytta med, den hamnar hos mina föräldrar. Hon vill ha nya möbler och teknikprylar vilket jag inte har råd med just då utan tycker att det gamla duger gott. Man kan ju köpa saker efter hand. Men hon ska ha allt nytt och vill betala detta. Fine.
Hon har aldrig bott själv innan utan hos sina päron. Hon hade inget jobb och ingen inkomst. Däremot hade hon mycket pengar på ett sparkonto som hennes föräldrar satt undan sedan hon var liten, dessa använde hon till möbler och halva kostnaden för en ny plasma-tv. Jag lade 8 papp på teven och 7 papp på en ny stereo. Möblerna gick på ca 35 000:- totalt. Med sig fick hon dessutom en bil värd ca 40 000:- av sina päron.
Tiden går, jag betalar hyra, semestrar, mat, osv. I stort sett allt, utan att klaga, jag älskade ju henne och är inte snål, fram till för ca 6 månader sedan. Hon bestämmer sig för att börja plugga, jättebra, men så säger hon "jag tar bara bara bidragsdelen för jag vill inte låna"! Jag surnar till och säger att det är dags att hon hjälper till lite och efter ett tag så tar hon fullt studielån.
Jag tjänar visserligen ganska bra, får ut allt mellan 25 000:- och 60 000:- i månaden men då reser jag väldigt mycket. Har även mycket utlägg för företaget och ibland hinner jag inte redovisa mina kvitton vilket gör att jag måste ligga ute med jättemycket vissa månader. Men även om jag tjänar bra så anser jag att hon ska hjälpa till om och när hon kan. Kan hon inte så gör det inget, men jag tycker att det visar bra vilja om hon gör det när hon kan. Gemensamma fasta kostnader ligger på ca 7000:- så det innebär att hon ska betala 3500:- i månaden.
Nu har det ju då gått så illa att vi har gjort slut (gemensamt beslut så inga hard feelings på den punkten). Men... jag säger att hon kan få ta alla möbler eftersom hon har betalt dom, men jag behåller gärna sängen och kvittar den mot min halva i tvn. OK säger hon. Men dagen efter tar det hus i helvetet... hon har en WT-polare som alltid varit kär i henne. Han ser väl sin chans nu och försöker sabba allt ännu mer och har tutat i henne att hon minsann har rätt till halva min hoj och att jag minsann ska betala halva hennes studielån
Då jag kan sambolagen så ger jag henne en snabb utbildning i den och kontrar med att jag kan rent teoretiskt sätt ta hälften av alla möbler, även om jag inte betalt dom. Hon surfar runt lite och inser väl att jag har rätt. I dag ska räkningarna betalas och då vill hon inte ge mig några stålar. För nu har hon minsann bestämt att jag ska ha tvn och på så sätt bli skyldig henne 8 papp. Eftersom hon dock bor kvar här i väntan på ny lägenhet så säger jag till henne att jag löser ut det materiella den dagen hon flyttar, fram tills dess får hon betala som vanligt.
Hon surnar till och slänger ut massa dynga om hur jag minsann är dum i huvet för att hon måste vara med och betala och att om hon ska betala något så är det procentuellt baserat på våra inkomster. Mitt i detta ringer WT-polaren och då beklagar hon sig högt och ljudligt över om hur dum i huvudet jag är. Sedan åker hon hem till honom.
Så nu sitter jag här och funderar på hur det kunde bli så här. Vi hade bestämt oss för att vara vänner men just nu känns inte det så aktuellt. Hon har verkligen fått allt jag har kunnat ge henne. Jag vill lösa det här smidigt men det verkar som att hon gör allt för att det ska bli ett helvete...
Hur kommer det sig att folk kan bli sådan här? Fy fan. Måtte djävulen ta alla fruntimmer (inte alla men vissa då...).
Som sagt, jag behövde bara skriva av mig lite...
Träffade en tjej för 3,5 år sedan. Nästan direkt flyttar hon in hos mig och min hund och allt är frid och fröjd.
För 2,5 år sedan får vi en gemensam lägenhet och då börjar en lång uppförsbacke. Hunden får inte flytta med, den hamnar hos mina föräldrar. Hon vill ha nya möbler och teknikprylar vilket jag inte har råd med just då utan tycker att det gamla duger gott. Man kan ju köpa saker efter hand. Men hon ska ha allt nytt och vill betala detta. Fine.
Hon har aldrig bott själv innan utan hos sina päron. Hon hade inget jobb och ingen inkomst. Däremot hade hon mycket pengar på ett sparkonto som hennes föräldrar satt undan sedan hon var liten, dessa använde hon till möbler och halva kostnaden för en ny plasma-tv. Jag lade 8 papp på teven och 7 papp på en ny stereo. Möblerna gick på ca 35 000:- totalt. Med sig fick hon dessutom en bil värd ca 40 000:- av sina päron.
Tiden går, jag betalar hyra, semestrar, mat, osv. I stort sett allt, utan att klaga, jag älskade ju henne och är inte snål, fram till för ca 6 månader sedan. Hon bestämmer sig för att börja plugga, jättebra, men så säger hon "jag tar bara bara bidragsdelen för jag vill inte låna"! Jag surnar till och säger att det är dags att hon hjälper till lite och efter ett tag så tar hon fullt studielån.
Jag tjänar visserligen ganska bra, får ut allt mellan 25 000:- och 60 000:- i månaden men då reser jag väldigt mycket. Har även mycket utlägg för företaget och ibland hinner jag inte redovisa mina kvitton vilket gör att jag måste ligga ute med jättemycket vissa månader. Men även om jag tjänar bra så anser jag att hon ska hjälpa till om och när hon kan. Kan hon inte så gör det inget, men jag tycker att det visar bra vilja om hon gör det när hon kan. Gemensamma fasta kostnader ligger på ca 7000:- så det innebär att hon ska betala 3500:- i månaden.
Nu har det ju då gått så illa att vi har gjort slut (gemensamt beslut så inga hard feelings på den punkten). Men... jag säger att hon kan få ta alla möbler eftersom hon har betalt dom, men jag behåller gärna sängen och kvittar den mot min halva i tvn. OK säger hon. Men dagen efter tar det hus i helvetet... hon har en WT-polare som alltid varit kär i henne. Han ser väl sin chans nu och försöker sabba allt ännu mer och har tutat i henne att hon minsann har rätt till halva min hoj och att jag minsann ska betala halva hennes studielån
Då jag kan sambolagen så ger jag henne en snabb utbildning i den och kontrar med att jag kan rent teoretiskt sätt ta hälften av alla möbler, även om jag inte betalt dom. Hon surfar runt lite och inser väl att jag har rätt. I dag ska räkningarna betalas och då vill hon inte ge mig några stålar. För nu har hon minsann bestämt att jag ska ha tvn och på så sätt bli skyldig henne 8 papp. Eftersom hon dock bor kvar här i väntan på ny lägenhet så säger jag till henne att jag löser ut det materiella den dagen hon flyttar, fram tills dess får hon betala som vanligt.
Hon surnar till och slänger ut massa dynga om hur jag minsann är dum i huvet för att hon måste vara med och betala och att om hon ska betala något så är det procentuellt baserat på våra inkomster. Mitt i detta ringer WT-polaren och då beklagar hon sig högt och ljudligt över om hur dum i huvudet jag är. Sedan åker hon hem till honom.
Så nu sitter jag här och funderar på hur det kunde bli så här. Vi hade bestämt oss för att vara vänner men just nu känns inte det så aktuellt. Hon har verkligen fått allt jag har kunnat ge henne. Jag vill lösa det här smidigt men det verkar som att hon gör allt för att det ska bli ett helvete...
Hur kommer det sig att folk kan bli sådan här? Fy fan. Måtte djävulen ta alla fruntimmer (inte alla men vissa då...).
Som sagt, jag behövde bara skriva av mig lite...
Jävlas i onödan bara för att ge igen är ju bara dumt. Tänkte mest bara att när hon nu menar att hon ska bo kvar gratis i väntan på egen lägenhet bara för att de inte är tillsammans längre så kan ju TS lika väl hota med att slänga ut henne direkt i så fall. Visst är det en sak att betala temporärt för den andre om man nu är tillsammans, men i och med att de har gjort slut så har hon ju blivit snyltgäst i hans lägenhet (som inte ens ligger med honom) och vägrar betala för sig... Förstår någon hur hon tänker
Yrkesutbildningen betalade Arbetsförmedlingen. De stod även för resorna till/från skolan och betalade ut bensinpengar eftersom han for med osanningen att behöva ta bilen till tågstationen.
