Fråga dig själv så här.
Om du mot all förmodan skulle vara med om en olycka och hamna i rullstol för restan av livet. Hur vill du då resonera med dig själv.
Alt 1. jo, jag vet att jag körde med dåliga däck, billigt skinställ, och en gammal hjälm. Och jag krashade och fick kraftiga men för livet. Men vad fan. Livet är riskfylt och det kunde ha hänt även om jag hade bra däck och bra kläder. Jag tog en chansning och nu sitter jag här i rullstolen.
Hade jag inte snålat på däck, skinställ, hjälm, ryggskydd så hade jag kanske klarat den där bilen som körde ut framför mig, eller i alla fall inte skadat mig så alvarligt som jag gjorde. Svaret får jag aldrig veta. Det enda jag vet är att jag nu måste tillbringa resten av livet i rullstol.
Alt 2. Livet är till för att levas, och det är ofta dom lite riskfylda sakerna som är roligast. Att inte göra riskfylda saker och ha roligt innebär att man är vid liv men inte lever. Jag valda att leva och göra riskfylda saker, Men!
Jag såg till att göra vad jag kunde för att förbättra mina ods.
Jag hade bra däck, ordentligt skinställ, dyraste bästa hjälmen, värsta ryggskyddet. Trots det hamnade jag i rullstol pga en otäckolycka som jag inte kunde förutse, och trots att jag hade bästa utrustningen så skadade jag mig.
Vilken av dessa två tankar tror du är lättast att leva med???