roffe_s
nu med skägg men ännu utan väst & bumse
Låt oss börja med att fastslå att Friktionskoefficient (my) enligt traditionell fysik i huvudsak är konstant, i vart fall upp till att den är på väg att överskridas då vi pratar om övergångsmotstånd etc. Uttrycket kan skrivas H = my * V
Njae, jag menar att det bästa sättet att framföra en hoj är att bromsa eller gasa, d v s försöka undvika "neutrala" situationer. Men visst, i en hårnål är ett gaspådrag ett gaspådrag oavsett om det bara bibehåller farten, det bör då göras när rätt lutning är etablerad.
Jag tror att Du i Dina teorier missleds av att Du verkar förutsätta att Du styr hojen med framdäcket i kurvan. Gör Du verkligen det? Du ger en styrimpuls i början av kurvan (motstyrning) när hojen börjar luta, men när den har rätt lutning och Du möter med gasen (tänk Dig körning varv efter varv i en större rondell) - Vad styr Du med? Har Du något styrutslag över huvud taget (annat än det hojen "väljer" för att bibehålla jämvikt)?
Hur gör Du sedan för att avbryta kurvan och räta upp maskinen? Gör Du det med styret - eller med gasen (bortse från pick-up eller medstyrning etc)?
Med detta sagt tror jag att Dina teorier fallerar när det gäller det laterala resonemanget, Inne i "rondellen" har Du ingen egentlig sidokraft på något av däcken annat än den som orsakas av samma moment som svänger hojen, d v s avståndet i sidled mellan fordonets tyngdpunkt och däckens kontaktyta (och ja - bakdäcket har något högre påkänning då det är via bakdäcket som ekipaget drivs framåt).
Men generellt sett är hojdynamik oerhört komplicerat och vi befinner oss nu på tämligen basal nivå, låt oss fortsätta att hålla det enkelt. Att ge distinkt styrkommando, att inte möta med gas förrän rätt lutning erhållits och att sedan inte släppa gasen utan rulla på mjukt när så är möjligt är det bästa vi kan göra för att låta hojen sköta sitt jobb. Tror jag
Last edited:
