FLR & sidvagnsrapport från Gälleråsen!
FLR racing team har kört EM/SM i helgen 24- 27/7!
Helgen gick i dramatikens tecken!
På fredagens första träning, fastnade jag med höger armen mellan kåpan och backdäcket och sögs in och satt fast upp till armbågen.
Peter märkte ingenting utan ökade då vi tagit oss igenom höger kurvan.
För att komma loss fick jag släppa vänsterhanden, få fram benen och sparka mig loss med följden att jag kastades ur sidvagnen.
Att jag klarade detta berodde på att jag en gång sett en sådan olycka och vägrade bli av med armen, samt helt klart hjälp från ovan!
Nu vet jag hur jag INTE ska göra!
Väl på benen igen var jag tvungen att uppsöka sjukstugan för kontroll Jag kände att jag inte alls hade tid med, ville ju ut och träna.
Snabbesiktning och vad jag tyckte, inte ont någonstans.
Vi fullföljde träningen strax därefter.
Tillbaka till husbilen och då märkte jag att jag nog inte var helt oskadad, så jag gick tillbaka till läkaren.
Blåslagen på kroppen, högerarm en del brännblåsor av friktionen, muskler och leder utdragna på ett klart osunt sätt samt slag mot armbågen vid fallet.
Vänster tumme blå och svullen, troligt en fraktur.
Efter tejpning och smärtstillande och en vägran från mig att åka in till sjukhuset för röntgen återgick jag till lastbilen i väntan på 1:a tidsträningen.
Kvalet gick sådär. Smärtorna var grymma, men vi lyckades trots detta ta en 7:e starttid bland 28 st ekipage.
Lördag:
Vaknade efter en jobbig natt med en blå-svart tumme, ner till läkaren igen.
Mer tejp och smärtlindring. Jag fortsatte hårdnackat att vägra att åka in till sjukhuset.
Var helt på det bestämda att genomföra hela racehelgen.
2:a kvalet, vi sänkte 1 sekund men behöll våran 7:e starttid.
Grät floder av smärta efter kvalet. Alla försökte övertala mig att åka in till sjukhuset och ställa in tävlingen, men jag visste att jag skulle klara det genom att sätta mig över smärtan.
Ville inte in till sjukhuset av rädsla för att bli gipsad innan helgen var över.
Söndag-Racedag:
Ner till läkaren för ny tejpning samt lokalbedövning i tummen.
Warmuppen gick så där, det var svårt för mig att förflytta mig snabbt nog. Hade ju bara fingrarna att greppa med samt att jag slängde knäna på tummen i varje högerburkning.
Stora tårar igen efteråt och med en bedjan till läkaren att han skulle bedöva mig mera till racet kl. 15 50.
1½ timme innan start tejpades jag igen och bedövning lades djupt i tummen. Det var som en stor klump som satt fast på handen.
Vi hoppades på regn för att det skulle bli lite skonsammare förflyttningar för mig. Fast regnet upphörde ½ timmen innan vi gick ut.
Vi kom iväg bra i starten, men körde av på första varvet och tappade flertalet placeringar.
Upp på banan igen och började sakta men säker plocka ekipage efter ekipage.
Vi tog oss först över mållinjen av svenskarna och slutade efter 20 varv på en 6:e placering.
Då speaker under racet berättade om min olycka, var vi utan att vara dagen vinnare helt klart dagens hjältar.
Publiken skrek och gjorde vågen då vi kom förbi på ärevarvet.
Även om vi alltid vill stå på pallen, så är vi med tanke på omständigheterna klart nöjda med racet och närmare vårat SM-guld!
Tack vare envishet och MC-poolens ordentliga skyddskläder, klarade jag höger armen från allvarligare skador.
Vill också tacka läkaren Ulf Nordström och TMs ambulans, utan dem hade vi inte klart av att genomföra denna tävling.
Tummen är nu röntgad och tack och lov är inget brutet, utan jag har tänjt ut ledbanden till en alltför lång längd för att kunna använda den på ett bra tag. Vävnader är skadade samt blödningar inuti tummen, men jag är INTE gipsad!
Det blir att tejpa ett tag framöver och äta lite smärtstillande.
Mycket går med ordentlig vilja!
Nästa race är SM på Knutstorp den 16-17 Augusti.
Hoppas på att se er där!
På återseende!
Carolina med FLR
FLR racing team har kört EM/SM i helgen 24- 27/7!
Helgen gick i dramatikens tecken!
På fredagens första träning, fastnade jag med höger armen mellan kåpan och backdäcket och sögs in och satt fast upp till armbågen.
Peter märkte ingenting utan ökade då vi tagit oss igenom höger kurvan.
För att komma loss fick jag släppa vänsterhanden, få fram benen och sparka mig loss med följden att jag kastades ur sidvagnen.
Att jag klarade detta berodde på att jag en gång sett en sådan olycka och vägrade bli av med armen, samt helt klart hjälp från ovan!
Nu vet jag hur jag INTE ska göra!
Väl på benen igen var jag tvungen att uppsöka sjukstugan för kontroll Jag kände att jag inte alls hade tid med, ville ju ut och träna.
Snabbesiktning och vad jag tyckte, inte ont någonstans.
Vi fullföljde träningen strax därefter.
Tillbaka till husbilen och då märkte jag att jag nog inte var helt oskadad, så jag gick tillbaka till läkaren.
Blåslagen på kroppen, högerarm en del brännblåsor av friktionen, muskler och leder utdragna på ett klart osunt sätt samt slag mot armbågen vid fallet.
Vänster tumme blå och svullen, troligt en fraktur.
Efter tejpning och smärtstillande och en vägran från mig att åka in till sjukhuset för röntgen återgick jag till lastbilen i väntan på 1:a tidsträningen.
Kvalet gick sådär. Smärtorna var grymma, men vi lyckades trots detta ta en 7:e starttid bland 28 st ekipage.
Lördag:
Vaknade efter en jobbig natt med en blå-svart tumme, ner till läkaren igen.
Mer tejp och smärtlindring. Jag fortsatte hårdnackat att vägra att åka in till sjukhuset.
Var helt på det bestämda att genomföra hela racehelgen.
2:a kvalet, vi sänkte 1 sekund men behöll våran 7:e starttid.
Grät floder av smärta efter kvalet. Alla försökte övertala mig att åka in till sjukhuset och ställa in tävlingen, men jag visste att jag skulle klara det genom att sätta mig över smärtan.
Ville inte in till sjukhuset av rädsla för att bli gipsad innan helgen var över.
Söndag-Racedag:
Ner till läkaren för ny tejpning samt lokalbedövning i tummen.
Warmuppen gick så där, det var svårt för mig att förflytta mig snabbt nog. Hade ju bara fingrarna att greppa med samt att jag slängde knäna på tummen i varje högerburkning.
Stora tårar igen efteråt och med en bedjan till läkaren att han skulle bedöva mig mera till racet kl. 15 50.
1½ timme innan start tejpades jag igen och bedövning lades djupt i tummen. Det var som en stor klump som satt fast på handen.
Vi hoppades på regn för att det skulle bli lite skonsammare förflyttningar för mig. Fast regnet upphörde ½ timmen innan vi gick ut.
Vi kom iväg bra i starten, men körde av på första varvet och tappade flertalet placeringar.
Upp på banan igen och började sakta men säker plocka ekipage efter ekipage.
Vi tog oss först över mållinjen av svenskarna och slutade efter 20 varv på en 6:e placering.
Då speaker under racet berättade om min olycka, var vi utan att vara dagen vinnare helt klart dagens hjältar.
Publiken skrek och gjorde vågen då vi kom förbi på ärevarvet.
Även om vi alltid vill stå på pallen, så är vi med tanke på omständigheterna klart nöjda med racet och närmare vårat SM-guld!
Tack vare envishet och MC-poolens ordentliga skyddskläder, klarade jag höger armen från allvarligare skador.
Vill också tacka läkaren Ulf Nordström och TMs ambulans, utan dem hade vi inte klart av att genomföra denna tävling.
Tummen är nu röntgad och tack och lov är inget brutet, utan jag har tänjt ut ledbanden till en alltför lång längd för att kunna använda den på ett bra tag. Vävnader är skadade samt blödningar inuti tummen, men jag är INTE gipsad!
Det blir att tejpa ett tag framöver och äta lite smärtstillande.
Mycket går med ordentlig vilja!
Nästa race är SM på Knutstorp den 16-17 Augusti.
Hoppas på att se er där!
På återseende!
Carolina med FLR
Last edited:
Jag är impregnerad... 
