Precis, och därför var det en överraskning när jag 1978 kommer gående på en folktom liten gata i Mazar-i Sharif och möter ett tält som när hon har 3 m till mig lyfter upp tältet och ler.
Jag ler förståss tillbaka och så fortsätter vi var och en som inget hänt.
Men minnet är kvar.
1990 i Pakistan blev intrycket att i "statsklädsel" var det noga med kläderna (i Skardu), ute på landet uppe i bergen längs Indus var det inte så noga.
Skillnad som hur "vi" går klädda i stan och en varm dag på campingplatsen.